Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua / 891-892 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljus ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fortsatt ökning af denna hastighet inträffar ånyo
reflexionsbildens försvinnande, när de genom
en öppning utsända strålarna vid sin återkomst
uppfångas af andra tanden i ordningen, räknadt från
nämnda öppning. Detta kan tjäna till kontroll af
den första observationens riktighet, ty båda dessa
observationer, beräknade hvar för sig, måste ge samma
värde på ljushastigheten.

1850 gjorde Fizeau och fysikern L. Foucault samtidigt,
ehuru oberoende af hvarandra, nya mätningar af
ljushastigheten. Metoden, som i litteraturen
i allmänhet bär Foucaults namn, är i hufvudsak
följande. Genom springan A kommer en ljuskägla in i
ett mörkt rum. Ljuskäglan träffar linsen B, som ger
upphof till en bild af springan i


Fig. 3. Foucaults mätning af ljusets hastighet.

C. D är en planspegel, som kan sättas i hastig
rotation, och E är en konkav spegel på
afståndet DC från den plana spegeln. Har spegeln
D den i fig. angifna ställningen, komma de
från D reflekterade strålarna att träffa E,
reflekteras tillbaka till D och ge en bild i
A. Innan strålarna hinna fram till A, träffa
de en snedt ställd planparallell glasskifva G,
som reflekterar en del af strålarna, och ge
en bild i H. Får den plana spegeln nu rotera,
så kommer dess läge att vara något förändradt,
när strålarna komma tillbaka från E. De komma att
reflekteras i riktningen C’B och efter reflexionen
ge en bild i H’. Genom att uppmäta förflyttningen
HH’, den plana spegelns rotationshastighet samt
apparatens dimensioner kan man beräkna ljusets
hastighet. Placeras mellan D och E ett rör KL,
som är tillslutet med planparallella glasskifvor,
kommer man att iakttaga en större förskjutning än HH’,
om röret är fylldt med vatten. Häraf kan man sluta
till, att ljuset går långsammare i vatten än i luft,
och detta resultat har varit af afgörande betydelse
i fråga om, hvilken af de två teorierna för ljuset,
nämligen undulations- eller emissionsteorien, är den
rätta. Den förra af dessa teorier fordrar nämligen,
att ljuset skall fortplanta sig med mindre hastighet
i tätare än i tunnare medier, medan enligt den senare
motsatsen skall ega rum. Genom detta försök utförde
Fizeau och Foucault således ett "experimentum crucis"
emellan de båda ljusteorierna, som länge kämpat
om herraväldet, och vunno därigenom en lysande
seger för undulationsteorien. Tysk-amerikanske
fysikern A. A. Michelson har betydligt förbättrat
Foucaults metod. Han fann 1885 som värde på ljusets
hastighet 299,850 km. i sek. 1902 gjorde Michelson
om försöken med ytterligare förbättrad metod och fann
då 299,890+60 km. i
sek. Med tillräcklig approximation kan man sätta
som ljusets hastighet i tomrummet

300,000 km. / sek. = 3 . 10¹⁰ cm. / sek.

Läran om ljuset kallas optik.

2. Konstgjorda, af brännbara ämnen bestående
kroppar, som vid förbränning framkalla klar och
jämn belysning. Se Ljustillverkning.

3. I motsats till ljuset i vax-, stearin- och
paraffinljus, öppna lysgaslågor och acetylengaslågor
o. s. v., som frambringas genom glödning af i lågan
kringsväfvande kolpartiklar (se Ljuslåga),
använder man benämningen glödljus (se d. o.)
för det ljus, som uppkommer, då en eldfast kropp
upphettas till glödning af en icke lysande gaslåga.
Ett annat glödljus är den elektriska glödlampan
(se d. o.).

4. Med. o. fysiol. Se Ljusbehandling.

1. D. S-t. 3. G. H. H.

Ljus, bokförlagsaktiebolag, som stiftades 1900
och då öfvertog utgifvandet af tidskriften "Ljus"
(uppsatt 1898), hvilken fortgick t. o. m. hösten 1903
och innehöll ett stort antal populärvetenskapliga
verk. Förlaget har vidare utgifvit planschverk
(Nordensvan, Sirén, Tullberg m. fl.), stora
vetenskapliga arbeten som t. ex. Ortnamnskommitténs
skrifter, "Bref och skrifvelser af och till
Carl von Linné", "Världskulturen", skönlitteratur
(Strindberg, Geijerstam, Levertin m. fl.), läroböcker
m. m. Genom sin serie "Ljus’ enkronasbibliotek"
(1904 ff.) tog förlaget initiativet till införandet
af billighetslitteratur i Sverige. Verkställande
direktör har alltsedan företagets början varit Henrik
Koppel, f. 1871 i Köpenhamn.

Ljusa champinjonen, bot. Se Champinjoner.

Ljusalfer. Se Alfer.

Ljusalfhem, nord. myt., en nyare benämning på
ljusalfernas värld. Se Alfer.

Ljus aloe. Se Aloe.

Ljusbad, med., en form af ljusbehandling, där kroppen
eller delar af densamma bestrålas med ljus, antingen
solljus (se Solbad) eller elektriskt ljus (se
Elektriskt ljusbad och Ljusbehandling).

Ljusbehandling, Ljusterapi, Fototerapi (af
grek. fos, ljus, och terapi, se d. o.), med.,
i vidsträcktaste mening hvarje slags användning af
ljuset - framför allt af solljuset (helioterapi)
och det elektriska ljuset (elektrisk ljusterapi,
hvaraf en form är elektriskt ljusbad, se d. o.) -
i medicinens tjänst. I inskränkt och vanlig mening
förstås därmed den form af elektrisk ljusterapi,
som benämnes finsenterapi, d. v. s. behandling med
koncentrerade kemiska ljusstrålar enligt danske
läkaren N. R. Finsens (se denne) metod. De redan
tidigare kända fakta, som ligga till grund för denna
behandling, äro ljusets - framför allt de kemiska
strålarnas - förmåga att verka bakteriedödande,
att utöfva en inflammatorisk retning på människans
väfnader och att tränga på djupet i dessa. Genom
talrika experimentella undersökningar utvidgade Finsen
kännedomen om dessa förhållanden och arbetade sig fram
till de rön och erfarenheter, på hvilka behandlingens
teknik närmast hvilar. De från ljuskällan - en
elektrisk båglampa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>