943 Lochnera-Locke 941- de kvinnliga figurerna äro utmärkta för fin älskvärdhet. Bildens uppkomsttid sättes icke tidigare au 1426 och icke senare än 1448. Af öfriga mäster Stephan med större eller mindre säkerhet tillskrilna Konungarnas tillbedjan midtbild i Lochners dombild, Köln. bilder är den förnämsta Die jungfrau im rosenhag, nu i Kölns museum. F. ö. finnes ett stort antal bilder, som genom uppfattning och utförande tyda på ett liknande ursprung och därför äro att räkna till denne mästares skola, hvilken bildar öfvergången från gotikens ideala stil till den realism, som vid midten af 1400-talet, genom inflytande från van Eycks skola i Nederländerna, började framträda äfven i den tyska konsten. C. B. N.* Lochnéra, bot. Se V i n c a. Loch Ness [låch-ne's], sjö. Se N ess. Lo'chos, underafdelning inom de forngrekiska krigshärarna. Under äldre tider synes en lochos ha växlat högst betydligt i styrka. Sannolikt var den äfven olika inom olika staters krigshärar. I de mot slutet af 5:e årh. f. Kr. uppkommande grekiska legohärarna utgjordes en lochos i regel af 100 man och motsvarade således närmast våra kompanier. Hvarje lochos hade sin egen anförare, hvilken kallades lochäg (grek. lochagofs, d. v. s. "lochos-förare", af lo'chos och a'géin, föra). A- M. A. Lochteå (fi. Lofhtaja), kustsocken af Pedersörc härad och Gamlakarleby domsaga, Vasa län, Finland. Areal 426 kvkm.; befolkningen, finsk, 3,623 pers. (1909). L. utgör ett konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Gamlakarleby prosteri. - I L. afslöt fältmarskalk Klingspor 29 sept. 1808 med ryssarna ett stillestånd på obestämd tid, gällande för hela krigsstyrkan i Finland. Det uppsades 19 okt. s. å. af sandelsska härens motståndare, Tutjkov. A- G-1?. Loch Uskavagh, hamn. SeBenbecula. Lo'chvitsa, kretsstad i ryska guv. Poltava, vid Sula, biflod till Dnjepr. 8,917 inv. (1897). Flera skolor, spannmålshandel. . J- F. N. Lo'ci communes, lat. Se Locus. Lock, jaktv. Se L o c k s k y 11 e. Lockarp, socken i Malmöhus län, Oxie härad. 507 har. .266 inv. (1910). Annex till Fosie, Lunds stift, Oxic kontrakt. Locke [hVk], John, Englands ryktbaraste filosof, f. 29 aug. 1632 i Wrington i närheten af Bristol, d. 28 okt. 1704 i Otes (Essex), kom 1652 till Clwist-church-college i Oxford. I skolan hade han plågats med latinstudier efter ensidigt grammatisk metod, med utanläsning och med författande af latinska uppsatser om ämnen, som han icke förstod. Vid universi- , tetet härskade ännu i , det stora hela skolastiken, i hvars former man sökte inpressa den puritanska lifsåskådningcn. Både form och innehåll .stötte L:s frisinne. Snart öfvergaf han därför de teologiska och klassiska studier, åt hvilka han först egnat sig, och beslöt i stället att bli läkare. För riktningen i hans tänkande blef det betydelsefullt, att han icke som Cartesius grundlade sin bildning på matematiska studier, utan på kemiska och medicinska. Kemisten R. Boyle och den medicinske reformatorn Sydenham, hvilka båda häfdade, hvar inom sitt vetenskapsområde, de experimentella och empiriska metodernas betydelse, utöfvade på honom stort inflytande. De filosofiska intressena väcktes hos honom genom studiet af Cartesius' skrifter, men han studerade också Hobbes och Gassendi. Af sin svaga hälsa hindrades han från att bli praktiserande läkare. Ett år till-bragte han som legationssekreterare vid bran-denburgska hofvet (1665), men återvände därifrån till Oxford. Lord A. Ashlcy, den sedan som earl af Shaftesbury ryktbare politikern, upptog honom 1667 som vän, sekreterare, läkare och uppfostrare för1 sin son (fader till moralfilosofen Shaftesbury) i sitt hus i London, och därefter blefvo L:s lefnadsöden på det närmaste anknutna till denne hans gynnares. Då Shaftesbury 1672 blef lordkansler, gaf han L. en hög statstjänst, likaså 1679, då han blef premiärminister, men båda gångerna förlorade L. sina befattningar, då hans gynnare störtades (1675, 1682). Eedan 1668 hade han gjort en resa till Frankrike och Italien, och åren 1675-79 tillbragte han i Paris och Montpellier. Då Shaftesbury, som Deltagit i en sammansvärjning, flydde till Holland, följde äfven L. hans exempel och tillbragte i Holland å[ren 1683-88, hvarunder han var energiskt verksam både som författare och politiker, särskildt arbetade han på sina tre bref om toleransen (1689, 1680, 1692), samt på sitt förnämsta verk, An essay QTI human understanding (färdigt 1687; utdrag pä franska i Le Clercs "Bibliothéque uni-versello'? }f>88; fullständig engelsk uppl. i 4 bd 1690, ny uppl. 1894). L. stod i nära förbindelse med prinsen af Oranien, och så snart denne genomfört 1688 Urs revolution och blifvit Englands konung, vände L. åter till sitt fädernesland, där den nye konungen förlänade honom höga statsämbcten, först vid appellafionsdomstolen, sedan i ministeriet för handeln och ^olonierna. Under ett årtionde utöfvade L. ett betydelsefullt inflytande, hvarvid han verkade för religionsfrihet och tryckfrihet, för myntreformer och för förbättringar i fattigvården. Revolutionens