Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lochaber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Locke
946.
idéer förfäktade han i Two trealiscs ön government
(1690), om myntreformen utgaf han tre uppsatser
1692-95; 1693 utkomnio Some thoughts ön education och
1695 The reasonableness of christia-nity. 1697 drog
L. sig från det offentliga lifvet och tillbragte sina
sista år i Otes hos sir Francis Masham (g. m. en
dotter till filosofen Cudworth). Efter hans död
utkomnio Ön the conduct of the understanding (1706)
och Elements of natur al philosophy (s. å.). Mildt,
människovänligt sinne samt ärlig sanningskärlek
och fast tro på den politiska och den individuella
frihetens betydelse äro de för L:s personlighet mest
utmärkande karaktärsdragen.
L :s teoretiska filosofi, som han framställer i
"An essay ön human understanding", är väsentligen
ett försök att lösa den kunskapsteoretiska frågan om
giltigheten och gränserna för våra kunskaper, men
denna identifierar han med den psykologiska frågan
om kunskapernas uppkomst. Få vi blott veta, huru våra
kunskaper uppstå, så följer enligt hans mening däraf
omedelbart, hvilka af dem äro sanna, hvilka falska,
och huru långt öfver hufvud vår kunskapsförmåga
sträcker sig. Han börjar sin framställning med ett
bcstämdt förnekande af den rationalistiska läran
om "medfödda idéer", hvarvid han gör sig kritiken
lätt genom att taga uttrycket efter orden, så att
därmed skulle menas begrepp eller omdömen, som från
födelsen finnas hos alla människor. Några sådana för
alla gemensamma kunna icke uppvisas. Närmast har man
tänkt sig vissa moraliska och religiösa grundsatser
eller sådana logiska principer som motsägelselagen
vara "medfödda idéer", men alla dessa grundsatser
äro okända för barn, vildar och flertalet obildade
människor. Ett barn vet mycket tidigare, att sött
icke är surt och ett ris icke ett körsbär, än det
fattar tanken: A är icke icke-A. Det är icke denna
sats själf, som är medfödd, men väl förmågan att på en
viss utvecklingsgrad tänka den; men i den bemärkelsen
äro alla våra idéer medfödda, ty naturligen kunna
vi ej fatta någon af dem utan en motsvarande medfödd
förmåga, ett naturligt anlag. Sanningen är enligt L.,
att vår kunskapsförmåga urspr, är som ett hvitt,
oskrifvet papper, å hvilket först erfarenheten
skrifver de ord, som utgöra våra kunskaper. Genom
intryck på våra yttre sinnen få vi sensationer,
medelst hvilka vi lära känna tingen och deras
egenskaper. Därjämte ha vi en inre erfarenhet, med
hvilken vi under form af’ "reflexioner" uppfatta
våra egna inre själstillstånd. På en af dessa vägar
uppstå hos oss alla enkla idéer, hvarvid medvetandet
förhåller sig öfvervägande passivt, mottagande. Af
dessa enkla idéer bildar så medvetandet på aktivt,
sätt sammansatta idéer genom kombination, komparation
och abstraktion samt med tillhjälp af språket,
som namnger idéerna. Med afseende på idéernas
sanningsvärde gäller om de enkla reflexionerna,
att de otvifvelaktigt motsvara de själstillstånd,
som vi i och med dem uppfatta. Likaså kan det icke
lida något tvifvel, att när vi uppfatta en viss
sensation, t. ex. af grön färg, vi verkligen ha en
grönförnimmclse. Däremot kan det vara tvifvelaktigt,
om vi därmed komma åt verkliga egenskaper hos
den yttre verkligheten. För det anförda exemplet
förnekar L. detta, i det han upptager kemisten Boyles
särskiljande mellan å ena sidan idéer om primära
kvaliteter, som verkligen finnas hos tingen i samma
form, som de af oss upp-
fattas, och å den andra idéer om sekundära
kvaliteter, som om de ock ha en viss regelbunden
motsvarighet i de tingens egenskaper, som orsaka
sinnesintrycken, dock ha fått en särskild form genom
vårt uppfattningssätt. Till primära kvaliteter hos
tingen räknar han soliditet, utsträckning, figur och
rörelse. Alla andra med sinnena fattada kvaliteter
äro sekundära, t. ex. färger, toner o. s. v. De
sammansatta idéerna, som uppkomma genom en viss
själf verksamhet af vårt förstånd, ha i detta
sitt uppkomstsätt ingen allmän garanti för sin
sanning, utan måste anspråken på kunskapsvärde
särskildt pröfvas för hvar och en af de olika
arterna bland dem. Framför allt underkastar
L. substansbegreppet en sådan pröfning. Detta
begrepp är enligt hans åsikt hvarken en medfödd
idé eller ett omedelbart erfarenhetsfaktum,
utan produkt af en tankeverksamhet. Allt hvad vi
erfara om ett ting utgöres af dettas egenskaper,,
men som substrat eller bärare af dem tänka vi oss
den s. k. substansen. Att en sådan finnes, anser
L. vara själf klart, då han anser det vara orimligt
att antaga egenskaper, som ej äro egenskaper hos
något. Men hvad detta något, som har egenskaperna,
själft är, kunna vi alls icke tänka eller säga, då
ju hvarje svar på en fråga därom blir angifvandet
blott af en egenskap. Till de sammansatta idéerna
räknar L. ock kausalitets-begreppet, hvars objektiva
giltighet han ej sätter i fråga. Att det finnes en
absolut substans, Gud, anser han bevisadt genom att
världen måste ha en högsta orsak. - Sanning eller
falskhet kan utsägas endast om omdömen. Ett begrepp
är i och för sig hvarken sant eller falskt, utan blir
det först genom att om något utsägas. Omdömena indelar
han i följande hufvudarter: 1) omdömen om identitet
eller motsats mellan våra föreställningar;
2) omdömen, i hvilka icke identiska, men heller icke
motsatta föreställningar sättas i logiskt förhållande
till hvarandra, t. ex. i bevisade matematiska satser;
3) omdömen ang. någots existens; 4) omdömen om
koexistens eller "nödvändigt sammanhang".
Om våra begrepp äro tillräckligt klara, så inse vi
omedelbart deras inbördes identitet eller motsats.
Därigenom erhålla omdömen af den första arten
intuitiv visshet. Ur på sådant sätt erhållna axiom
kan man sedan bevisa omdömen af den andra arten,
som därigenom få demonstrativ visshet. Sådan är
enligt L:s åsikt möjlig ej blott inom matematiken,
utan äfven inom moralläran. Existentialomdömena
ega antingen intuitiv visshet (om vår egen existens)
eller demonstrativ (om Guds existens) eller ock genom
analogislut en hög grad af sannolikhet (om andra
personers existens). Omdömena af den ofvan nämnda
fjärde arten ega hvarken intuitiv eller demonstrativ
visshet och kunna, då de grunda sig på
enskild erfarenhet, aldrig nå rangen af allmängiltiga
och nödvändiga sanningar. Då naturvetenskaperna,
så vidt de ej äro tillämpad matematik, bestå af
denna sorts omdömen, så kunna de enligt L. ej nå
samma grad af vetenskaplighet som matematiken och
moralläran. Denna slutpunkt i L:s kunskapsteori
visar nogsamt, att han icke är radikal sensualist,
utan att tvärtom hans empirism är uppblandad med
ej så litet af rationalism.
Inom moralläran och religionsfilosofien fasthåller
L. sitt förnekande af de medfödda idéerna. Men, som
sagdt, anser han sig i erfarenheten finna stöd för
ett bevis för Guds existens. I samband därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
