sättet att skjuta ungfågel af tjäder och orre ur den förut sprängda kullen genom att efterhärma hönans lockande, vanligen sedan denna först lockats med ungarnas läte och skjutits - en förödande och olämplig jaktmetod. En fågel, som äfven af idrottsjägare ofta skjutits för lock, är järpen. Ofta användes vid lockskytte särskilda för ändamålet konstruerade pipor, lockpipor, för att härma villebrådets läte. G. G. Lockyer, sir Joseph Normann, engelsk astrofysiker, f. 17 maj 1836 i Rugby, blef 1857 anställd vid brittiska krigsministeriet och 1870 "assistent commissioncr" vid k. kommissionen för den vetenskapliga undervisningen. - L:s undersökningar tillhöra förnämligast spektroskopien. Utom hans många laboratorieförsök öfver spektra och särskildt öfver förändringarna hos spektra af gaser vid olika tryck och temperaturer äro hans fleråriga undersökningar öfver solen af betydelse Här må nämnas hans upptäckt af en metod att medelst spektroskopet vid hvilken tid som helst kunna iakttaga de s. k. protuberanserna vid solkanten, hvilka förut kunde observeras endast vid de tämligen sällsynta totala solförmörkelserna, då solskifvans störande glans genom månen är bortskymd. Samtidigt med L. och med större framgång gjorde Janssen samma iakttagelse strax efter den totala solförmörkelsen 1868. Men L. hade redan 1866 i ett meddelande till Eoyal society påvisat den teoretiska möjligheten för denna användning af spektroskopet. Enligt hans medelst ofvannämnda metod fortsatta undersökningar .af protuberanserna utgöras dessa af eruptiva bildningar ur en tunn vätgasatmosfär, åt hvilken L. gifvit namnet "kromosfär". Till kännedomen om "koronan", solens yttersta hölje, ha hans iakttagelser lämnat viktiga bidrag, i det han upptäckt öfver 100 spektrallinjer i densamma. - 1878 väckte L. stort uppseende genom sitt påstående, att de kemiska grundämnena ej äro enkla, utan kunna vid mycket höga temperaturer sönderdelas, en upptäckt, som hittills icke vunnit bekräftelse. Bland hans arbeten må nämnas Elementary lessons in astronomy (1868), Contributions to solar physics (1873), The spectroscope and its applications (s. å.), Primer of astronomy (1874; "Astronomi", 1876, utgörande 7:e bandet i serien "Naturvetenskapernas första grunder"), Studies in spectrum analysis (1878) och Star-gazing, past and present (s. å.). L. blef 1881 professor vid Royal college of science. Sedan 1870 är han direktor för astrofys. observatoriet i S. Kensington. Af hans senaste arbeten må nämnas The chemistry of the sun (1884) och The dawn of astronomy (1894), en frukt af tempelstudier i Egypten 1891 och 1893, samt Suns place in nature (1897) och Inorganic evolution (1900). L. adlades 1897. L. utger tidskrifterna "The heavens" och "Nature". K. B. Loco (lat.; lokativ af locus, se d. o.), på stället, i stället för; i prisnoteringar: här på platsen, på försäljningsplatsen. - Som musikterm betecknar loco, att noterna åter skola tagas på sin rätta plats efter ett föregående 8:va (octava-)tecken eller i violinnoter ett sul G, sul D o. s. v. - Loco citato Se l. c. - Loco laudato och Loco lecto. Se l. l. - Loco sigilli och Loco secretarii. Se L. S. Locri. Se L o k r o i. Locris, lat., forngrekiskt landskap. Se L o k r i s. Loculus, lat. ("liten plats"), graf nisch i katakomber (se d. o. med fig.). Locus, lat., ställe, plats, ort; särskildt geometrisk ort (se d. o.); (skämtv.) spisningsställe o. d. (matlocus, stamlocus), i hvilken bet. ordet i sv. är neutrum. - L o'c i, plur., ställen i böcker. - L o'c i communes, allmänna fraser, utnötta sentenser, för enhvar tillgängliga uttryck, som kunna användas vid många tillfällen, men h. o. h. sakna originalitet. - Titeln på ett arbete af Melanchthon. - L o c u s sigilli. Se L. S. Locus Dei, lat., kloster. Se Lögumkloster. Locus minoris resistentiæ, lat., "ställe med mindre motståndskraft", med. Se Förkylning. Locus regit actum, lat., "(afslutnings-)orten är bestämmande för (rätts-)handlingcn", jur. Se Internationell privaträtt, sp. 793. Locusta, zool. Se Vårtbitare. Locusta, en giftblanderska i Rom på Neros tid (54-68). Enligt Tacitus nyttjades hon till redskap vid mordet på kejsar Claudius och hans son Britan-nicus (se dessa ord). Locustidæ, Locu'stinse, zool. Se V å r t b i-t ar e. Locutorium (mlat., af lat. lo'qui, tala), samtalsrum i ett kloster. - L. f o r i'n s e c u s, samtalsrum för främlingar. Lod. 1. Sjöv. Se Lodning. - Om det hit hänvisade uttrycket hyfva lod se Lodning. - 2. Enligt det äldre (före 1855) svenska viktsystemet = 1/32 skålpund viktualievikt = 4 kvintin = 13,3 gram. Som medicinalvikt var lod = 1/2 uns = 4 drachmer = 14,9 gram. Som guld- och silfvervikt var lod = 1/16 af l lödig mark = 4 kvintin = 13,9 gr. (guld) l. 13,2 gr. (silfver). Lod är äfven probervikt för arbetadt, legeradt silfver och betecknar som sådan 1/16, så att t. ex. en tolf-lödig silfverlegering innehåller 12/16 = 3/4 af sin vikt silfver och 4/16 = 1/4 af sin vikt annan metall (koppar). Detta lod delas i 18 grän. Den i lod och grän uttryckta finheten af en silfverlegering kallar man dess lödighet I myntväsendet uttryckes numera silfrets finhet i tusendelar. 3. Tekn. Se Lödning. Loda, sjöv. Se Lodning. Lodafvikning, geod., den oregelbundna afviknin-gen i tyngdkraftens riktning från den riktning den skulle tia, om jorden i sträng mening vore en rota-tionsellipsoid med regelbunden massfördelning. Sålunda har man att rundt om en bergmassa vänta en afvikning af lodlinjen med den nedåt riktade delen mot bergets fot, emedan tyngdkraften ju finnes hos alla materiella kroppar. Om under jordytan någonstädes skulle finnas håligheter eller ock de under ytan liggande lagren vore af mindre täthet eller vikt, än hvad som är normalt, så skulle kring denna plats förekomma en lodafvikning, som toge sig ut som en bortstötning af lodlinjen, så att denna sålunda