Fig. 5. Lokomotiveldstad. I mellanrummet mellan roststafvarna sker det för förbränningen i eldstaden nödiga lufttillträdet. För att rostytan lättare skall kunna rengöras, är främre delen numera ofta nedfällbar och bildar en s. k. fallrost. Asklådan är vid tappar fäst i bottenringens undersida. Dess ändamål är tvåfaldigt. Genom asklådan inkommer och regleras luften, som erfordras för bränslets förbränning, och i densamma samla sig aska och slagg samt oförbrändt bränsle, som nedfalla genom rosten. För lufttillförselns reglering är asklådan fram och bak försedd med från förarplatsen (hytten) inställbara luckor. I eldstadens bakgafvel är anbragt ett eldstadshål, hvarigenom bränslet inkastas. Detta hål tillslutes antingen medelst en svänglucka eller, vanligast, medelst skjutluckor. Förbränningen i eldstaden är icke alltid så fullständig, som önskligt vore, och oförbrända kolpartiklar medfölja förbränningsgaserna genom tuberna, orsakande en onödig bränsleförlust. Därjämte utsattes tubplåten för en omedelbar inverkan af den kalla luft, som inströmmar, då eldstadsluckorna öppnas. För att förringa dessa olägenheter insättes i eldstaden ett hvalf af eldfast tegel. Genom hvalfvet sättas förbränningsgaserna mera i omlopp och tvingas att bättre blanda sig med den i eldstaden inkommande luften. Rundpannan utföres alltefter storleken af en eller flera plåtringar eller svep. Dessa äro cylindriska, mera sällan koniska. Tvärskarfvarna äro i regel enkelnitade med öfverlappsnitning eller enkel skarfplåt; längdskarfvarna utföras med dubbel skarfplåt och äro två- eller treradigt nitade. Stundom händer äfven, att längdskarfven å ett främre svep svetsas. De för lokomotivpannor vanligen använda tuberna ha en yttre diameter, som växlar mellan 45 och 54 mm., och en godstjocklek från 2,6 till 3.5 mm. Å lokomotivpannor med öfverhettare användas därjämte för öfverhettaren tuber med särskildt stor diameter, ända till 133 mm. Tuberna göras af mjukt stål eller götjärn. Rökskåpet bildar pannans afslutning framtill. Dess ändamål är dels att för rökgaserna förmedla öfvergången från tuberna till skorstenen, dels att uppsamla och förvara den gaserna åtföljande stybben. Ett stort rökskåp bidrager äfven till minskad gnistkastning genom skorstenen. För att kunna aflägsna stybben är rökskåpet på lämplig plats i bottnen försedt med en tratt, och framtill af slutas det med en stor lucka af kupig eller konisk form. -- Ångalstringen i en lokomotivpanna kräfver ett starkt drag. Detta erhålles på konstgjord väg därigenom, att afloppsångan från cylindrarna bortledes i rör, som inuti rökskåpet förena sig till ett rör, afslutadt med ett koniskt munstycke, det s. k. blästerröret (se d. o.), genom hvilket ångan slutligen utströmmar i skorstenen. Skorsten och blästerrör stå i ett nära förhållande till hvarandra. Äfven om blästerröret är än så väl afpassadt, blir blästerrörsverkan ej god, om skorstenen ej är den lämpliga. Skorstenens form är olika, öfvervägande användas numera svagt koniska skorstenar, hvilka nedtill, där skorstenen är smalast, öfvergå i en cylindrisk del. För att förhindra eller åtminstone så vidt möjligt minska den genom det starka draget uppstående stora gnistkastningen genom skorstenen användas gnistfångare (se Gnistsläckare), som uppfånga gnistorna, innan de lämna skorstenen. För att, då lokomotivet står stilla, det oaktadt kunna erhålla tillräckligt drag i skorstenen, om så erfordras, finnes en hjälpbläster ("sotare"). Genom densamma insläppes en ångstråle i skorstenen, och genom att öka eller minska ångmängden erhålles ett mer eller mindre kraftigt drag. Panntillbehör. Till en lokomotivpanna hör den för en ångpanna i allmänhet föreskrifna armaturen, såsom manometrar, säkerhetsventiler, matarapparater, vattenståndsmätare, utblåsningskran m. m. (jfr Ångpanna). Men därjämte höra till lokomotivpannan signalmedel, värmeledningsanordning, regulatorn för ångans tillförsel till cylindrarna samt öfverhettaranordningen (se Öfverhettare). För att erhålla så torr ånga som möjligt är regulatorn