Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokomotiv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det i början svårt och dyrt att för hand på ett
noggrant sätt utföra de bågformiga kulisserna. Detta
föranledde skotten Allan i början af 1840-talet
och ungefär samtidigt och oberoende af honom Trich
i Tyskland att uttänka en slidstyrning, hvars
kuliss hade rakt spår. Vid denna slidstyrning höjes
och sänkes samtidigt både kuliss och tärningsstång,
ehuru i motsatt riktning, och omkastningen försiggår
lätt och snabbt. En slidstyrning, som vid nybyggnad
af lokomotiv i stor utsträckning användes, är den
af belgiern Walschaert 1844 uttänkta; den utfördes
första gången 1848 och uppkallas äfven efter tysken
Heusinger von Waldegg, som denna uppfinning, ehuru
mindre välgrundadt, tillskrifvits. Utmärkande för
styrningen är, att sliden erhåller sin rörelse från
en enda excenterskifva, men därjämte från tvärstycket
medelst en länkrörelse. Kulissen är böjd i båge och är
i sin midt lagrad i ett fast lager. Det är tärningen,
som vid slidernas omkastning höjes eller sänkes. Ofta
utföres dock kulissen med rakt spår, och då benämnes
styrningen Helmholtz’ slidstyrning. Äfven andra
slidstyrningar användas vid lokomotiv, såsom Joys,
Gölsdorfs m. fl. Kuliss och tärningsstång äro genom
länkar upphängda i å en axel, omkastningsaxeln,
fästa mindre
häfarmar. För att kunna vrida omkastningsaxeln så
att tärning och kuliss intaga det för hvarje särskildt
tillfälle önskade läget i förhållande till hvarandra,
är omkastningsaxeln genom omkastningsstången förenad
med en häfarm (spak) eller skruf med handvef, som
skötes af lokomotivföraren från dennes plats i hytten.
Sliderna utföras dels som den vanliga
plansliden med eller utan öfverströmningskanal,
dels som kolfslider. För att göra den enkla sliden
så fullständigt aflastad som möjligt utföres
den som kolfslid, i det att de båda täckytorna
å den vanliga plansliden utföras cylindriska. Vid
öfverhettningslokomotiv är det så godt som nödvändigt
att använda kolfslider, emedan plansliderna vid den
höga temperaturen lätt slå sig och bli otäta.
Fig. 8. Mellins växelventil för kompoundlokomotiv.
Kompoundlokomotiv. Sedan kompoundmaskinerna såsom
land- och sjömaskiner visat, hvilka stora ekonomiska
fördelar, som med dem vunnos, gjordes försök att
använda dem äfven på
lokomotiv, och sedan schweizaren Mallet 1876
lyckats utföra ett fullt användbart kompoundlokomotiv,
utvecklades dessa mer och mer. Vissa anordningar äro
nödvändiga för att igångsätta ett kompoundlokomotiv,
ty förutsättningarna därför äro ej desamma som vid
tvillinglokomotiv med deras af hvarandra oberoende
cylindrar. Om högtryckscylinderns vef stannat i ett
sådant läge, att sliden därvid stänger ångkanalerna,
kan ånga ej inkomma i denna cylinder och således ej
heller i lågtryckscylindern. Då vid en igångsättning
en betydande kraft erfordras, är vid kompoundlokomotiv
en anordning nödvändig, som möjliggör,
att åtminstone uti igångsättningsögonblicket
färskånga kan insläppas från pannan omedelbart i
lågtryckscylindern. Allteftersom dessa anordningar,
vanligen mer eller mindre sinnrikt uttänkta ventiler,
äro afsedda att användas endast vid igångsättningar
eller vid behof under tågets gång på linjen för att
öka dragkraften, kallas de igångsättningsventiler
eller växelventiler. Det förra slagets ventiler äro
själfverkande, då däremot det senare slagets ventiler
omställas för hand. Af dessa ventiler finnes numera en
stor mängd, och hvarje mera betydande lokomotivfabrik
har sin särskilda anordning. Igångsättningsventilerna
ha allt mera kommit ur bruk på grund af deras inskränkta
användbarhet enbart vid igångsättningarna
och ersatts med de ändamålsenligare
växelventilerna. Växelventilens uppgift är dels
att vid behof afspärra lågtryckscylindern från
högtryckscylindern samt bereda afloppsångan från
högtryckscylindern tillträde till blästerröret,
samtidigt som ånga från pannan inkommer i
lågtryckscylindern, dels å andra sidan att
afspärra högtryckscylindern från blästerröret,
bereda ångan från högtryckscylindern tillträde till
lågtryckscylindern samt afstänga ångtilloppet från
pannan till lågtryckscylindern, i förra fallet arbetar
lokomotivet som tvillinglokomotiv, i senare som
kompoundlokomotiv. Den här i landet med få undantag
använda anordningen är en förening af igångsättnings- och
växelventil. Den är uttänkt af den i Amerika
verksamme svensken K. J. Mellin och användes första
gången i Sverige på de från Amerika 1899 för statens
järnvägar inköpta lokomotiven. Ventilanordningen,
fig. 8, består egentligen af tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
