bildar med Bälaryd ett regalt pastorat i Linköpings stift, Norra Vedbo kontrakt. Lommaån [lω-]. Se Höjeån. Lomme, bot. Se Capsella. Lommeland, socken i Göteborgs och Bohus län, Vette härad. 3,341 har. 1,047 inv. (1910). An- nex till Näsinge, Göteborgs stift, Vikornas norra kontrakt. Lomond, Loch [låch låu'mənd], Skottlands stör- sta och vackraste sjö, belägen i grefsk. Dumbarton och Stirling, 71 kvkm., 34 km. lång; största dju- pet 177 m. Den ligger endast 6 m öfver hafvet och har sannolikt förr varit en vik af detta. På östra sidan reser sig Ben L., 973 m. ö. h.; i v. skilja höga berg sjön från Loch Long. Sjön har 30 holmar. Den utfaller genom Leven i Clyde. J. F. N. Lomono'sov, Michail Vasiljevitj, rysk lärd och skald, f. omkr. 1711, på en ö i floden Dvina, i byn Denisovka, där fadern var bonde och fiskare, d. 1765, kom medellös till Moskva, där han 1731 fick studera vid den slavo-latinska aka- demien. Efter fem års studier blef han som statsstipendiat skickad till Tyskland, där han studerade matematik och filosofi för Chr. Wolf i Marburg och kemi och metallurgi för J. Fr. Henkel i Freiberg. Härifrån insände han till ryska vet. akad. en öfv. af ett ode af Fénelon och ett ode om Chotins eröfring (1739). Vid sidan af trägna studier förde han ett oregelbundet lif, gifte sig 1740 med Elisabet Kristina Zilch, en borgardotter i Marburg, måste rymma för skulder, tog värfning som soldat och kom efter en äfventyrlig flykt från en preussisk fästning hem till Ryssland 1741. Året därpå blef han adjunkt i fysik och 1745 professor i kemi och fick 1748 medel till ett vetenskapligt laboratorium. Trots ett starkt dryc- kenskapsbegär, som bragte honom i många konflikter med de akademiska myndigheterna, hann L. ut- veckla en mångsidig, i vissa afseenden epokgörande verksamhet som naturvetenskapsman, språkforskare och poet. På geografiens, fysikens, kemiens och metallurgiens områden blef L. banbrytande för den ryska forskningen: han uppställde nya, om ock af den tyska vetenskapen redan bildade teorier rörande värmet och kölden, om luftens ”elasticitet”, om luftströmning i grufvor, om metallers uppkomst ge- nom jordbäfningar, om bärnstenens och stenkolens vegetabiliska ursprung, påvisade tillvaron af en Ve- nus-atmosfär m. m. 1753 anlade han en fabrik för tillverkning af mosaiker och glaspärlor (själf ut- förde han i mosaik en ännu befintlig bild af Poltava- slaget); han medverkade vid inrättandet af Moskvas universitet 1755 och uppgjorde planen till en ark- tisk expedition till Berings sund 1764, sedan han redan 1755 i en skrift påvisat möjlighoten af den s. k. nordöst-passagen (Om en nordlig väg till Ost- indien genom Norra ishafvet). Dessutom förfat- tade han en först 1781 delvis publicerad samhälls- lära, hvari han ifrade för folklig hygien, barnhus och andra praktiska reformer. 1761 blef han ut- ländsk led. af svenska Vet. akad., i hvars hand- lingar publicerades hans från latin öfversatta skrift ”Tankar om isbergens ursprung uti de nordiska hafven” (1763). Han ligger begrafven på Alexan- der Nevskij-klostrets kyrkogård vid Petersburg. Ännu mer betydelsefull blef L. i litterärt afse- ende som ”den nya ryska litteraturens fader”. Han författade en retorik (1748) och en rysk grammatik (1755; 14 uppl.) samt en kortfattad rysk historia (1763). Besjälad af glödande tro på Rysslands stora framtid, gick han som språkforskare till samma löj- liga öfverdrifter som t. ex. Rudbeck i Sverige, och i sin nationella öfverskattning förlöpte han sig ofta mot de tyske akademikerna i Petersburg, särskildt den lärde G. Fr. Müller, hvars riktiga teorier om varjagernas skandinaviska ursprung L. lyckades un- dertrycka. Äfven med den lärde Nestor-forskaren Schlözer hade L. mången dust, icke alltid med ärliga vapen. I sin stillära gjorde L. alltför stark åtskillnad mellan skrift- och talspråk, i det han fastställde tre olika stilar: en ”hög” för oden o. d., en ”mellanstil” för satirisk vers och litterär prosa samt en ”låg” för det verkliga talspråket. Åt- skilliga af L:s slova (Föreläsningar och tal) äro emel- lertid stilistiska mästerverk för sin tid, fulla af tankedjup och formell skönhet. — Som poet står L. högst i ode-diktningen. Hans hyllningsdikter till de ryske monarkerna äro servila och stundom ande- fattiga, men formen är utmärkt, och hans ryska fo- sterlandskärlek tar sig äfven här ståtliga uttryck. Ett par af hans poetiska naturbetraktelser förenar en varm, religiös lyrik med naturforskarens verklighets- trohet. Mindre lyckad var L. däremot som drama- tiker och epiker, ehuru han äfven här angaf tonen för den följande ”pseudoklassiciteten”, och hans hjältedikt om den store tsaren, Peter Velikij, hvaraf endast 2 sånger blefvo färdiga (1761), är misslyc- kad. — 1751 trycktes l:a uppl. af hans blandade skrifter på vers och prosa (nya uppl. 1768, 1775, 1840, 1847; fullständigt, kritiskt 1891). Bland den rika litteraturen om L. på ryska märkas Pekar- skijs, Biljarskijs och Kuniks biografier (1865), Pono- marevs (1872), studier af Grot, Lamanskij, Lav- rovskij och Budilovitj samt Pekarskijs utförliga arbete i ”Istorija imperatorskoj Akademii nauk” (1873), samtliga utgifna af ryska vet. akad. Nämnda aka- demi har till L.-jubileet 1912 låtit utarbeta en full- ständig L.-bibliografi. På svenska finnas öfversätt- ningsprof af R. Lindquist i ”Ur Rysslands sång” samt i A. Jensens ”Ryska skaldeporträtt” (1898) och ”Rysk kulturhistoria”, II (1908). A—d J. Lomontbefästningarna [låmå'-] i franska dep. Doubs, 30 km. s. om Belfort, mellan Doubs och schweiziska gränsen, ha 9 km. utsträckning och afsluta Trouée de Belfort (se d. o.) samt bestå af i ö. verket La Roche-Géla och nära invid gränsen batteriet Estabons, i centern fort Lomont med de- fensionskasern och 2 annexbatterier samt batteriet Pillmaye och i v. Pont-de-Roide-befästningarna: 2 verk vänster och 1 höger om Doubs på behärskande bergstoppar. L. W:son M. Lom-Palanka, stad. Se Lom 2. Lomsläktet, zool. Se Lommarna. Lomträskvattnet, kronopark i Arvidsjaurs socken, Öfre Byske revir, Norrbottens län, Enligt k. br. 24 okt. 1871 har före afvittring inom socknen