Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lommarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lomma municipalsamhälle. L. utgör ett
prebendepastorat till biskopen, Lunds stift, Bara
kontrakt. – 2. Municipalsamhälle enl. k. br. 12
sept. 1900 i ofvannämnda socken, omkring L. station
å Västkustbanan, 10 km. från Malmö. Areal 362,14
har. 2,482 inv. (1910). Taxeringsvärde 3,062,000 kr.,
hvaraf 401,800 kr. å jordbruksfastighet. Platsen har
tullstation och hamn med järnvägsspår från fabrikerna
samt ansenlig rörelse. Den största fabriksanläggningen
var länge Skånska cement-a.-b:s cementfabrik, som
anlades där 1871, men sedan flyttades till Limhamn,
hvarifrån kalken förut hämtats, och nedlades i
Lomma 1905. Bolagets fastigheter i L. äro tax. till
680,500 kr. Nu är L. en af centralplatserna
för den skånska tegelindustrien, grundad på den
senglaciala marina lera, som vid L. finnes i snart
sagdt outtömliga kvantiteter med en mäktighet af 2–5
m. Denna industri startades vid L. på 1860-talet af
F. H. Kockum, och Skånska cement-a.-b., som 1871
inköpte hans tegelbruk, uppförde 1873 den första
ringugnen i Sverige. Nu finnas i municipalsamhället
5 tegelbruk, tillhöriga Skånska cement-a.-b.,
A.-b. Svensson (två ringugnar, tax.-v. 340,000 kr.),
Tegelbruks-a.-b. Oscarsfrid (tax.-v. 152,500 kr.),
A.-b. Lomma tegelfabrik (tax.-v. 199,500 kr.) och
Malmö-Lomma tegelbruks-a.-b. (tax.-v. 77,900
kr.). Lommateglet är i regel flammigt; dock
tillverkas äfven en mindre mängd gul sten. Stenen är
ansedd som det bästa murteglet. Andra industrier äro
tillverkning af kalksandsten (af sand från Öresund och
bränd kalk, hvilka blandas och pressas i tegelformat,
hvarefter råstenarna insättas i ångpannor, i hvilka
de under 15 timmar utsättas för ett ångtryck af
8–9 atmosfärer), af smärgelskifvor (Amerikanska
smärgelskiffabriken) samt af taktäckningsämnet eternit
(Skandinaviska eternit-a.-b.). Hamnen besöktes 1909
af 597 ankommande fartyg om 24,478 ton, hvaraf 23,822
ton i inrikes och 656 ton (22 fartyg) i utrikes fart.
2. Wbg.
Lommarna, Eudytiåce 1. Colymbidce, zool., höra
till fågelordningen Colymbiforrnes. De ha stark,
nästan rät, hoptryckt och mycket spetsig näbb,
tämligen stora, långt bakåt vid stjärtens sidor
sittande ben, från sidorna starkt hoptryckta
tarso-metatarsalben. långa framtar med hel simhud,
baktå samt mycket tät och fast fjäderbeklädnad,
som är gröfre än doppingarnas. Vingarna äro
korta och spetsiga, med hårda pennor. Färgen
växlar efter årstider och ålder, är bjärtare om
sommaren och öfverensstäm-mer hos ungarna med de
gamlas i vinterdräkt. Lommarna vistas sommartiden
vid sött vatten, under andra årstider däremot
vanligast i hafvet. De träffas aldrig i flock,
lefva förnämligast af fisk, ha nästan oätbart kött
och jagas därför icke. De äro fulländade sim dykare,
kunna dröja flera minuter under vattnet, dyka ofta
mycket långa sträckor, simma än på vattenytan, än
så djupt nedsänkta, att blott en smal strimma af
ryggen förblir synlig, samt försvinna utan märkbar
ansträngning och utan minsta buller i djupet. På
marken äro de hjälplösa. De kunna gå endast högeligen
otympligt (eller ej alls) och förmå knappast stå
upprätt. Däremot flyga de bättre, än man skulle
förmoda på grund af deras tunga kropp och korta
vingar, och skjuta, sedan de med en viss ansträngning
höjt sig ett stycke upp i luften, rätt hastig fart,
hvarvid de dock måste göra
mycket hastiga vingslag. Lommarnas läte är hög-Ijudt
och obehagligt. De äro mycket skygga och försiktiga,
veta synnerligen väl att taga sig till vara för
fiender, söka oftast undkomma medelst dykande, men
försvara sig, då de råkat i fienders våld, med starka
hugg af den hvassa näbben. Sitt bo lägga lommarna vid
sött vatten och mycket nära intill stranden. Äggen
äro två, grön- eller gråbruna, svartfläckiga. -
Hit hör lomsläktet, Eudyles (1. Golymbus),
med fyra i Sverige uppträdande arter. Smålommen,
E. septentrionalis, har i sommardräkten hufvudet och
halsens sidor askgrå, hjässan svartgrå, med askgrå
fjäderkanter, halsryggen och kräfvans sidor svart-
och hvitstreckade, f ramhalsens midt rödbrun, öfre
kroppsdelarna och sidorna svartbruna, med eller
utan hvita fläckar, undre delarna hvita, näbben med
starkt inböjda käkkanter samt rät eller uppåtböjd
näbbsöm. Kroppslängden är 63- 69 cm. I vinterdräkten
äro hjässan, bakhalsen och öfre kroppssidan
svartbruna, med en mängd hvita streck och punkter,
samt framhalsen och underlifvet hvita. Denna art
häckar allmänt i Norrland och Lappland, sparsammare
nedåt landet, samt är, liksom följande art, stryk-
och flyttfågel. F. ö. finnes den i Gamla och Nya
världens norra delar ända upp på Island, Grönland
och Spetsbergen. - Stor-
Storlom i sommardräkt.
l o m m e n, E. arcticus, har i sommardräkt hufvudet
och halsen askgrå, strupen och framhalsen svarta,
violcttgiänsande, halsens, kräfvans och bröstets
sidor med svarta och hvita längdstreck, kroppen
ofvan rent svart, med två aflånga, af fyrkantiga,
hvita fläckar bildade fält åt hvardera sidan,
undre delarna hvita, ving- och stjärtpennorna
svarta, käkkanterna starkt inböjda, näbbsömmen
nedåtböjd. Kroppslängden är 70-76 cm. Om vintern
har fågeln hufvudet ofvan och bakhalsen gråbruna,
kroppens öfre sida brunak-tigt svartgrå, med ljusare
fjäderkanter, och den undre hvit. Denna art häckar
tämligen allmänt öfver hela Sverige samt förekommer
i Gamla och Nya världens nordliga delar. - Islommen,
E. glacialis, har i sommardräkt hufvudet svart, halsen
svart, ofvantill glänsande af grönt, nedtill af blått,
en triangel f ormigt, af hvita längsstreck bildad
fläck på hvardera sidan af halsen; bålen ofvan och på
sidorna svart med hvita fläckar, undertill hvit. Längd
79-89 cm. Islommen är anträffad några gånger på
skilda ställen i Sverige; den häckar på Island
och Grönland. En fjärde, islommen närstående art,
E. adamsi, har en gång påträffats utanför Göteborg.
C. R. S. (L-e.) Lommaryd [lo-], socken i Jönköpings
län. Norra Vedbo härad. 12,025 har. 1,770 inv,
(1910). L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
