Lomma municipalsamhälle. L. utgör ett prebendepastorat till biskopen, Lunds stift, Bara kontrakt. -- 2. Municipalsamhälle enl. k. br. 12 sept. 1900 i ofvannämnda socken, omkring L. station å Västkustbanan, 10 km. från Malmö. Areal 362,14 har. 2,482 inv. (1910). Taxeringsvärde 3,062,000 kr., hvaraf 401,800 kr. å jordbruksfastighet. Platsen har tullstation och hamn med järnvägsspår från fabrikerna samt ansenlig rörelse. Den största fabriksanläggningen var länge Skånska cement-a.-b:s cementfabrik, som anlades där 1871, men sedan flyttades till Limhamn, hvarifrån kalken förut hämtats, och nedlades i Lomma 1905. Bolagets fastigheter i L. äro tax. till 680,500 kr. Nu är L. en af centralplatserna för den skånska tegelindustrien, grundad på den senglaciala marina lera, som vid L. finnes i snart sagdt outtömliga kvantiteter med en mäktighet af 2--5 m. Denna industri startades vid L. på 1860-talet af F. H. Kockum, och Skånska cement-a.-b., som 1871 inköpte hans tegelbruk, uppförde 1873 den första ringugnen i Sverige. Nu finnas i municipalsamhället 5 tegelbruk, tillhöriga Skånska cement-a.-b., A.-b. Svensson (två ringugnar, tax.-v. 340,000 kr.), Tegelbruks-a.-b. Oscarsfrid (tax.-v. 152,500 kr.), A.-b. Lomma tegelfabrik (tax.-v. 199,500 kr.) och Malmö-Lomma tegelbruks-a.-b. (tax.-v. 77,900 kr.). Lommateglet är i regel flammigt; dock tillverkas äfven en mindre mängd gul sten. Stenen är ansedd som det bästa murteglet. Andra industrier äro tillverkning af kalksandsten (af sand från Öresund och bränd kalk, hvilka blandas och pressas i tegelformat, hvarefter råstenarna insättas i ångpannor, i hvilka de under 15 timmar utsättas för ett ångtryck af 8--9 atmosfärer), af smärgelskifvor (Amerikanska smärgelskiffabriken) samt af taktäckningsämnet eternit (Skandinaviska eternit-a.-b.). Hamnen besöktes 1909 af 597 ankommande fartyg om 24,478 ton, hvaraf 23,822 ton i inrikes och 656 ton (22 fartyg) i utrikes fart. 2. Wbg. Lommarna, Eudytiåce 1. Colymbidce, zool., höra till fågelordningen Colymbiforrnes. De ha stark, nästan rät, hoptryckt och mycket spetsig näbb, tämligen stora, långt bakåt vid stjärtens sidor sittande ben, från sidorna starkt hoptryckta tarso-metatarsalben. långa framtar med hel simhud, baktå samt mycket tät och fast fjäderbeklädnad, som är gröfre än doppingarnas. Vingarna äro korta och spetsiga, med hårda pennor. Färgen växlar efter årstider och ålder, är bjärtare om sommaren och öfverensstäm-mer hos ungarna med de gamlas i vinterdräkt. Lommarna vistas sommartiden vid sött vatten, under andra årstider däremot vanligast i hafvet. De träffas aldrig i flock, lefva förnämligast af fisk, ha nästan oätbart kött och jagas därför icke. De äro fulländade sim dykare, kunna dröja flera minuter under vattnet, dyka ofta mycket långa sträckor, simma än på vattenytan, än så djupt nedsänkta, att blott en smal strimma af ryggen förblir synlig, samt försvinna utan märkbar ansträngning och utan minsta buller i djupet. På marken äro de hjälplösa. De kunna gå endast högeligen otympligt (eller ej alls) och förmå knappast stå upprätt. Däremot flyga de bättre, än man skulle förmoda på grund af deras tunga kropp och korta vingar, och skjuta, sedan de med en viss ansträngning höjt sig ett stycke upp i luften, rätt hastig fart, hvarvid de dock måste göra mycket hastiga vingslag. Lommarnas läte är hög-Ijudt och obehagligt. De äro mycket skygga och försiktiga, veta synnerligen väl att taga sig till vara för fiender, söka oftast undkomma medelst dykande, men försvara sig, då de råkat i fienders våld, med starka hugg af den hvassa näbben. Sitt bo lägga lommarna vid sött vatten och mycket nära intill stranden. Äggen äro två, grön- eller gråbruna, svartfläckiga. - Hit hör lomsläktet, Eudyles (1. Golymbus), med fyra i Sverige uppträdande arter. Smålommen, E. septentrionalis, har i sommardräkten hufvudet och halsens sidor askgrå, hjässan svartgrå, med askgrå fjäderkanter, halsryggen och kräfvans sidor svart- och hvitstreckade, f ramhalsens midt rödbrun, öfre kroppsdelarna och sidorna svartbruna, med eller utan hvita fläckar, undre delarna hvita, näbben med starkt inböjda käkkanter samt rät eller uppåtböjd näbbsöm. Kroppslängden är 63- 69 cm. I vinterdräkten äro hjässan, bakhalsen och öfre kroppssidan svartbruna, med en mängd hvita streck och punkter, samt framhalsen och underlifvet hvita. Denna art häckar allmänt i Norrland och Lappland, sparsammare nedåt landet, samt är, liksom följande art, stryk- och flyttfågel. F. ö. finnes den i Gamla och Nya världens norra delar ända upp på Island, Grönland och Spetsbergen. - Stor- Storlom i sommardräkt. l o m m e n, E. arcticus, har i sommardräkt hufvudet och halsen askgrå, strupen och framhalsen svarta, violcttgiänsande, halsens, kräfvans och bröstets sidor med svarta och hvita längdstreck, kroppen ofvan rent svart, med två aflånga, af fyrkantiga, hvita fläckar bildade fält åt hvardera sidan, undre delarna hvita, ving- och stjärtpennorna svarta, käkkanterna starkt inböjda, näbbsömmen nedåtböjd. Kroppslängden är 70-76 cm. Om vintern har fågeln hufvudet ofvan och bakhalsen gråbruna, kroppens öfre sida brunak-tigt svartgrå, med ljusare fjäderkanter, och den undre hvit. Denna art häckar tämligen allmänt öfver hela Sverige samt förekommer i Gamla och Nya världens nordliga delar. - Islommen, E. glacialis, har i sommardräkt hufvudet svart, halsen svart, ofvantill glänsande af grönt, nedtill af blått, en triangel f ormigt, af hvita längsstreck bildad fläck på hvardera sidan af halsen; bålen ofvan och på sidorna svart med hvita fläckar, undertill hvit. Längd 79-89 cm. Islommen är anträffad några gånger på skilda ställen i Sverige; den häckar på Island och Grönland. En fjärde, islommen närstående art, E. adamsi, har en gång påträffats utanför Göteborg. C. R. S. (L-e.) Lommaryd [lo-], socken i Jönköpings län. Norra Vedbo härad. 12,025 har. 1,770 inv, (1910). L.