street, de förnämsta. De mest ansedda klubbarna ligga vid och omkring Piccadilly och Pall Mall (se Klubb och jfr fig. 31 o. 32). Både till vederkvickelse och intellektuell utbildning tjänar People's palace i Eastend (se Folkets palats med fig.). Om L:s folkmängd i äldre tider föreligga inga bestämda siffror. Före den stora pesten (digerdöden) 1349 anses staden ha haft minst 90,000 inv. 1377 beräknades folkmängden till endast 35,000. En folkräkning i City 1631 gaf till resultat 130,268, och hela L. med förstäder torde då ha haft 460,000 inv. Oaktadt pesten 1665 och den stora branden 1666 växte folkmängden så, att L. vid århundradets slut anses ha haft närmare 600,000 inv. Det hade då hunnit upp Paris, som dittills varit Europas folkrikaste stad. 1801, vid den första egentliga census, hade hvad som nu motsvarar grefskapet L. och Greater L. 959,310 och 1,114,644 inv., 1841: 1,949,277 och 2,235,344 inv., 1881: 3,830,297 och 4,766,661 inv., 1901: 4,536,267 och 6,581,402 inv. och 1911 (3 april) 4,522,961 och 7,252,963 inv. Befolkningstillväxten är dock icke någorlunda jämnt fördelad öfver stadens hela område. L. erbjuder tvärt om ett af de märkligaste exemplen på en företeelse, som äfven iakttagits i andra storstäder, nämligen att folkmängden aftager i de centrala delarna och ökas i de periferiska. City, som 1801 hade 128,129 inv. och ännu 1891 hade 37,702 inv., hade 1911 endast 19,657, hvilket innebär en minskning på 20 år af nära 48 proc. Men äfven de boroughs, som ligga närmast City, ha sedan 1850-talet minskats i folkmängd, beroende på, att boningshus omändrats till varuhus och andra affärslokaler. Vid 1911 års folkräkning visade det sig, att endast de 9 boroughs, som ligga mest aflägse från centrum, ha att uppvisa en folkmängdstillväxt. Denna uppväger dock icke minskningen i de centrala delarna, utan för hela L. uppstod en folkminskning af 0,3 proc. från 1901 till 1911. Detta resultat har småningom varit i anryckande: 1871--81 ökades folkmängden med 17,4 proc., 1881--91 med 10,4 proc., 1891--1901 med blott 7,3 proc., tilldess nu slutligen folkminskning inträdt. Folkminskningen inom L. motsvaras af en ännu större ökning af folkmängden i de kommuner, som ligga närmast utanför grefskapet L., i den s. k. Outer ring. Befolkningen där, som 1861 var endast 414,226 pers., steg 1891 till 1,41 mill. inv., 1901 till 2,045 mill., men 1911 till 2,730,002 inv., hvilket innebär en ökning under de sista tio åren af 33,5 proc. eller med 684,867 pers., d. v. s. med mer än hela befolkningstalet för 40 år sedan. Sammanräknas folkmängden i det egentliga L. och i Outer ring, d. v. s. i hela polisdistriktet L. eller Greater L., som det ock kallas, blir slutsumman (1911) 7,252,963 inv. I Greater L. är alltså folkmängden fortfarande i stigande, om ock med aftagande hastighet; ökningen var 1901--11 10,2 proc. -- Under årtiondet 1891--1900 ingingos per 1,000 lefvande 17,9 äktenskap, inträffade 30,3 födelser (1901--05 28,1) och 20,1 dödsfall (1909 14,1), hvadan de föddes öfverskott öfver de döde var 10,2. Med afseende på dödligheten bland späda barn (under 1 år) har L. att uppvisa betydligt gynnsammare siffror än t. ex. Berlin, nämligen 1841--1901 omkr. 150 0/00 och 1909 108 0/00, mot i Berlin under samma tid öfver 200, tidtals öfver 300 och först efter 1901 under 200. Af hela befolkningen kommo på 1,000 män 1,118 kvinnor (1911: 1,126), af 1,000 inv. voro 1901 668 födda i L., 260 äro komna från det öfriga England (med Wales), 13 från Skottland, 14 från Irland, 9 från öfriga delar af brittiska riket och 36 från utlandet. Af utlänningarna voro 38,117 ryssar, 27,427 tyskar, 15,420 polacker, 11,264 fransmän, 10,889 italienare o. s. v. Af främmande religionsbekännare finnas omkr. 160,000 katoliker, 550,000 protestantiska dissidenter och 106,550 judar (1903). De öfrige tillhöra statskyrkan eller ha ingen religion. Med hänsyn till förvärfskällor voro 1901 af invånare öfver 10 år gamla 31,57 proc. sysselsatta i industrien, 11,18 proc. i handel eller kommunikationsväsendet, 0,26 proc. i landtbruk och fiske; 10,61 proc. voro tjänare, 5,27 proc. ämbetsmän, militärer eller lärde och 41,11 proc. utan sysselsättning (16,26 proc. män och 62,62 proc. kvinnor), hvilket motsvarar en siffra af 1,478,953 personer. Industri, handel och sjöfart. L. är företrädesvis en handelsstad, men går i vissa grenar af industrien i spetsen för alla andra städer i England. Dess boktryckerier höra till de största i världen och sysselsatte 1901 37,249 arbetare. Andra viktiga industrigrenar (med antal arbetare 1901) äro möbelsnickeri (35,324), maskintillverkning (53,791), tillverkning af vagnar, velocipeder och motorvagnar (12,169), skeppsbyggen (3,744), elektricitetsindustri (12,231), bearbetning af ädla metaller och juveler (9,007), skrädderi (64,503), tillverkning af fruntimmerskläder och prydnader (84,187), af linnevaror (32,577), af skor (30,673) och hattar (4,568). Dessutom fabriceras i L. utmärkta musik- och andra instrument, ur, knifvar, sadelmakeri- och lädervaror, kemiska artiklar, handskar, cigarrer, glasvaror etc. Särskild uppmärksamhet förtjäna de stora bryggerierna (3,406 arbetare), hvilka hufvudsakligen producera porter. Inalles arbetade i industrien (1901) 1,136,082 pers. -- Bland de anstalter, som tjäna att befordra handeln, intages första platsen af den 1694 inrättade Bank of England (kapital 14,553,000 pd st.), ända till 1834 den enda offentliga banken i landet och fortfarande ensam i besittning af sedelutgifningsprivilegium. Den är sedan 1788 inhyst i en stor, oregelbunden, fristående envåningsbyggnad i City, vid Cheapside (se fig. 16 och interiören i art. Bank, sp. 863--864). Numera finnas i L. öfver 1,500 privat- och aktiebanker, af hvilka de förnämsta äro deltagare i Clearing-house (se d. o.), Post office court. Midt emot Englands bank ligger den 1839--44 byggda börsen (Royal exchange; fig. 16), med en ståtlig korintisk portik. I börsen ligga ock "Lloyd's (subscription) rooms" (se Lloyd, sp. 923), medelpunkten för allt, som tillhör rederiaffärer. Dessutom finnas börser för särskilda varuslag, såsom spannmålsbörs, ullbörs, humle- och maltbörs, aktiebörs (stock exchange). Det k. myntet (Royal mint), byggdt 1805 vid Tower hill, är det enda myntverket i England för tillverkning af guld- och silfvermynt. För handclsomsättningen i själfva staden äro af betydelse de 14 ofantliga saluhallarna, hvilka emellertid äro färre, än man af stadens storlek kunde vänta. Orsaken därtill är, att detaljhandeln nästan fullständigt ligger i händerna på minuthandlarna och kringvandrande krämare (costermongers). De förnämsta nu befintliga salutorgen och hallarna äro Smithfield (fig. 33: för kött, fjäderfä, fisk och grönsaker), Billingsgate (för fisk),