båda i City, Coventgarden market (for blommor, frukt och grönsaker), i Westend, den stora kreaturshallen Metropolitan cattle märket, vid Copenhagen fields i norra L., samt Leadenhall market (för fågel och villebråd), i City, samt den af baronessan Burdett Coutts uppförda Columbia market, i Bethnal Green, i en af Lis fattigaste trakter (för kött, fisk och grönsaker). Tattersall's, nära Hyde park, är en af de förnämsta marknaderna i England för rid- och vagnshästar och medelpunkten för allt, som rör kappränningar. -- L:s hamn sträcker sig från Londonbron till Thamesmynningen, men de berömda dockorna börja först nedanför Towerbron, där vid flodtid vattnet stiger 5,3 m., och sträcka sig till Tilbury, midtemot Gravesend. Inalles är vattenytan i dem 261 har och deras kajlängd 44,4 km. Högst upp belägna äro S:t Katharine docks, byggda 1827--28 (10 har); nedanför dem ligga London docks (fig. 35), de viktigaste, öppnade 1805 och omfattande 40,5 har, hvaraf 16,2 har vattenyta, samt omgifna af stora varuhus (mest för tobak och kolonivaror) och vinkällare. Därpå följa -- alltjämt på norra stranden -- West India docks, tre dockor, öppnade 1802, tillsammans öfver 120 har, Millwall docks från 1868 (94,5 har, hvaraf 14,5 har vattenyta), East India docks, öppnade 1806 (omkr. 12 har), R. Victoria and Albert docks, som öppnades 1856 och ha en areal af 256 har (angående Albert docks se Docka, sp. 602), samt Tilbury docks, öppnade 1886 (238 har), afsedda för oceanångare. På södra flodstranden ligcra endast Surrey commercial docks (133,5 har), hufvudsakligen för trävaruhandeln. -- Dockorna anlades af olika bolag, som förr administrerade dem efter olika regler, men 31 mars 1909 öfvertogos de jämte hela hamnen af en gemensam styrelse, The Port of London authority, som består af 30 ledamöter. L. är jordens förnämsta hamnstad, bland engelska städer eger dock Liverpool större handelsflotta, och värdet af dess export är större. L:s import öfverstiger nämligen vida exporten, enär L. är företrädesvis en förbrukningsort och ligger aflägset från de stora fabriksdistrikten. Exportvärdet af engelska produkter var 1840: 11,6 mill. pd st., 1880: 52,6 mill. och 1902--05 i medeltal 60,1 mill. pd (1909 af engelska produkter 70 mill. samt af utländska och koloniala 46,0 mill.) samt värdet af importen 1880 141,4, under åren 1902--05 i medeltal 174 mill. pd st. (1909 205,6 mill., 32,9 proc. af konungarikets). L. har nästan monopol på handeln med Ostindien och Kina samt har således blifvit förnämsta nederlagsplatsen för te, kaffe, socker, specerier, indigo, silke och österländska industrialster. I handeln på Medelhafvet och Levanten har det fått en stark medtäflare i Liverpool, men större delen af Östersjöländernas export (trävaror, ull, spannmål, boskap och mejeriprodukter) går till L. 1904--08 inlöpte i medeltal årligen från utlandet 8,985 fartyg om 7,92 mill. ton, från britt. besittningar 1,732 fartyg om 3,11 mill. ton och i kustfart 15,930 fartyg om 6,26 mill. ton och utgingo resp. 7,315 fartyg (6,46 mill. ton), 695 (1,74 mill. ton) och 19,104 (8,17 mill. ton). Kommunikationer. Järnvägsstationerna ligga antingen i det inre af staden eller äro förenade med detta genom delvis underjordiska banor. Af de 17 hufvudbangårdarna äro i synnerhet de vid Charing cross och vid King's cross storartade. Såsom redan nämnts, finnes ett helt järnvägsnät under stadens yta (The underground);, dessa linjer kallas vanligen tubes. De två största järnvägarna äro Metropolitan railway (40 km.) och Metropolitan district railway (nära 40 km.), hvilka ha nära hälften af sina linjer under jorden. Den förra går från Eastend genom City till Paddington och Kensington med bibanor i andra riktningar; den senare går likaledes från Eastend till Westend, men har sydligare läge; de mötas v. om Hammersmith station och bilda tillsammans The inner circle. Midt emellan dem, i samma riktning, går den 1900 öppnade Central London railway (10,3 km.) mellan Banken och Shepherd's Bush, två, i medeltal 33 m. under gatunivån liggande parallella tunnlar. En annan bana, Piccadilly railway, börjar vid Hammersmith, går genom Piccadilly, passerar Holborn och King's cross samt slutar i Finsbury park. Jan. 1911 funnos inom Greater L. 1,064 km. järnvägar, hvaraf 400 km. inom County of L., hvarjämte 107 km. voro koncessionerade, men ej öppnade. -- Ett viktigt kommunikationsmedel är spårvägarna (tramways) sedan 1870, numera mestadels drifna med elektricitet. Hittills ha sådana icke fått anläggas i det inre L., utan hufvudsakligen förmedlat samfärdseln med stadens yttre delar. I tunnel under Kingsway går en elektrisk spårväg (fig. 5). I mars 1910 funnos 640 km. spårvägar, af hvilka grefskapsrådet egde 237 km. Omnibus("bus")-trafiken är också utomordentligt liflig mellan alla delar af staden. De gamla hästomnibusarna undanträngas alltmer af motoromnibusar. Samma reform eger rum i fråga om droskorna. De för L. karakteristiska droskorna ("cabs"), antingen tvåhjuliga ("hansoms") eller fyrhjuliga ("four-wheelers", "clarences"), ersättas med automobiler. Slutligen trafikeras Thames af små ångbåtar och färjor. -- 1909 befordrades inom Greater L. 410 mill. pers. på lokaljärnvägarna, 687 mill. på spårvägarna och 311 mill. med omnibus (endast de största bolagens). Förvaltning. Intill midten af 1800-talet hade endast City en stadsstyrelse, och utanför den fanns knappt någon ordnad lokalförvaltning. I hvad man då kunnat kalla Greater L. styrdes hvarje församling (parish) af de skattdragande invånarna samlade till sockenstämmor (vestries), hvilkas myndighet närmare fixerades i Vestry act (1831), men som voro alldeles isolerade från hvarandra. För att möta skilda lokaliteters gemensamma behof hade tid efter annan utfärdats lokala förordningar (local acts). 1855 funnos 250 sådana, tillämpade genom 300 nämnder (bodies) med 10,448 tjänstemän. Nämnderna voro oansvariga och själfvalda eller valda för lifstid. Två af dem hade dock myndighet öfver hela hufvudstaden (utom City), nämligen Sewers body, för renhållning, gatuväsende etc. (inrättad 1848), och en byggnadsnämnd (inrättad 1844). För att afhjälpa detta kaos utfärdades The metropolitan management act (1855). Enligt den skulle vestry väljas af skattebetalarna i hvarje parish (utom City). Vestries i de 22 största parishes förklarades vara lokala auktoritetcr; de 56 mindre parishes grupperades i 15 distrikt, hvartdera under en district board, hvars medlemmar utsågos af de till distriktet hörande vestries. Dessutom inrättades en central Metropolitan board of works, med myndighet öfver hela L., äfven City, och hvars