1103 Loranthus-Lord chief justlce of England 1104 bräddade. Frukten är ett bär, innehållande ett segt slem, viscin, genom hvilket fröna vidfästas trädgrenarna, dit de förts af fåglar. Vid gronin-gen utbildas rotspetsen till ett naustorium, från hvilket rötter växa in i trädgrenen. I Europa finnes endast ett par arter. Loranthus europozus växer i Syd-Europa på ek-arter och äkta kastanje. I Sverige finnes endast en lorantacé, m i s t e l n. - I Ostpreussens bärnsten från tertiärperioden (se Bärnsten) har man funnit blombärande grenar af ett numera utdödt släkte (Palzea), som är närstående det på barrträd i Medelhafsområdet o. a. s. lefvande släktet Arceuthobium. G. L-m. A. G. N. Lora'nthus L., bot. Se Loranthaceae. Lorca [lå'rka], distriktsstad i bpanska prov. Murcia, vid Seguras biflod Sangoncra och på sluttningen af Sierra del Cano. 69,836 inv. (19CO). L. består af den högt belägna gamla staden med trånga gator, ett moriskt kastell och förfallna palats, och den nya staden på slätten. Olje- och spannmålskvarnar, klädes-, salpeter-, soda- och kruttillverkning. I närheten silfver-, bly- och svafvelgrufvor. J- F- N. Lorch. 1. Stad i wiirttembergska kretsen Jagst, vid Rems och järnvägen Stuttgart-Nördlingen. 3,033 inv. (1905). Nära staden ligger på det 342 m. höga Marienberg det forna b e n e d i k t i n-klostret L., som grundlades i början af 1100-talet af hertig Fredrik al Hohenstaufen, förstördes i bondekriget 1525, men senare återuppbyggdes, och i hvars kyrka flera medlemmar af hohenstau-fenska huset ligga begrafna. - 2. (L. a m K h e i n) Stad i preussiska reg.-omr. Wiesbaden (Rhenprovinsen), vid Rhen nedanför Rtidesheim. 2,269 inv. (1905). Vinodling. 1-2. (J. F. N.) Lorck, Karl Julius, norsk målare, f. 18 maj 1829 i Trondhjem, d. 28 aug. 1882 i Kristiania, studerade 1852-58 i Düsseldorf under K. F. Sohn och A. Tidemand. I synnerhet den senare öfvade ett märkbart inflytande på hans utveckling. Likasom Tidemand valde äfven L. med förkärlek motiv från det norska allmogelifvet, särskildt från lifvet vid kusten. Till hans mera bekanta taflor höra Judekrämaren i lotsstugan (1863, Nationalgalleriet i Kristiania), Politiseiande bönder (1865, Nationalmuseum i Stockholm) och Älgskyttarna. O. A. ö.* Lord [lård], eng. (skot. laird, af angls. hläford, fnod. lavar])r, isl. lavarfir), egentl, brödvårdare, brödgifvare, däraf herre (jfr angls, hldf-aela, brödätare, tjänare), liktydigt med lat. d ominus och fr. seigneur. Ordet betecknas af Seldan som "ett storhetsattribut", och i enlighet därmed användes det om Gud och Guds son (The Lord = Herren; Our Lord, Var Herre Kristus; The Lord's day, Herrens dag, söndagen; The Lord's prayer, Herrens bön; The Lord}s supper, nattvarden) och konungen samt om vissi högt uppsatta ämbetsmän (då antingen ensamt, t. ex. i tilltal mylord. eller jämte deras ämbetstitel, t, ex. lord bishoj), lord mayor}. Under länsväsendets tid var lord beteckningen för en länsherre öfver hufvud och särskildt för den, som innehade sitt län direkt af kronan, en baron 1. veer of the re alm (jfr P e er a g e). Lord kom därför äfven att beteckna medlem af öfverhuset (House of lords], och bland dessa skiljer man mellan Lords spiritual, "andliga" lorder, de ärkebiskopar och biskopar, som ha säte i öfver-huset, och Lords temporal, "världsliga" lorder. Lord är icke någon speciell adelstitel, utan en allmän benämning för innehafvare af vissa titlar och värdigheter (t. ex. för de olika graderna inom peerage, såsom hertig, markis o. s. v.). Dessutom användes benämningen lord enligt vedertaget bruk (by courtesy) om söner till vissa peerer, nämligen om yngre söner till hertigar och markiser (då med tillfogadt dop- och släktnamn, t. ex. lord Hugh Cecil). Som titel användes lord alternativt i stället för den egentliga adelstiteln till och cm markiser, earler och viscounter (t. ex. lord Salisbury. lord Rosebery, lord Kitchener i st. f. marquess of Salisbury, earl of Rosebery, viscount Kitchener) samt undantagslöst om engelska baroner (t. ex. lord Loreburn i st. f. baron Loreburn). Såsom tilltalsord till en lord begagnas my lord 1. your lordship. V. S-g\ Lord Aberdare range [lå'd äbodito' röYndjj. Se Aberdarebergen. Lord admiral [få'd äMmirol], eng. Se Lord high admiral. Lord advocate [lå'd ä'dvokot], eng., äfven kallad K i n g's advocate, den förnämste krön-juristen i Skottland. Han är bl. a. högste allmänna åklagare i skotska brottmål och har därigenom större kompetensområde än sina ämbetsbröder, attorney general och solicitor general, i England. Vid hans sida står en skotsk solicitor general. Se vidare K r o n j u r i s t e r. V. S-^. Lord Ashbournes lag (eng. Lord Ashbourne:s act). Se Ashbourne och Irland, hist., sp. 867. Lord Chamberlain [la'd UéYmbelin"], eng., "lordkammarherre", innehafvare af en hög engelsk hofsyssla. Han har bl. a. högsta uppsikten öfver alla statsceremonier, såsom kröningar, kungliga bröllop-och begrafningar o. s. v., pröfvar ansökningar om att bli presenterad vid hofvet och utsänder inbjudningar dit samt tillsätter Mäkare, hofleverantörer och innehafvare af en mängd lägre hofsysslor. Till hans ämbetsverk, Lord Chamberlain^ devart-ment, hör äfven teatercensuren, och han meddelar teaterrätti°:heter i flera af Londons "boroughs" samt i Westminster, Windsor och Brighton. Ämbetets innehafvare växlar med de politiska partierna, och han är medlem af ministären, men numera ej af kabinettet. - Med lordkammarherren får ej förväxlas Lord great Chamberlain, "lordöf verkamina rherren", en af de höga ' statsdignitärerna med ärftlig rätt fråji den normandiska tiden. Han var ursprungligen chef för hofvets finansförvaltning, men har numera endast att utöfva vissa ceremoniolla funktioner, särskildt vid parlamentets högtidliga öppnande och afslutning samt vid kröningar. Jfr J. H. Round. "The lord srreat Chamberlain" (i "Monthly review". 1902) T " v.s-tr. Lord chanceMor [låd tjä'nsolo], eng. Se L o r d-kansler. Lord chief justice of England [lå;d tj!7f d(a'stisl. ensr., Englands lordöfverdomare, ordförande i den engelska öfve^domstolen K i n <rs b e n c h (se d. o.), en afdelning af Suvreme court ef judicalure. Han är näst lordkansbrn rikets högsfe domar-ämbetsman och själfskrifven medlem jämväl af