rade dock ett mecenatskap i större stil. För den franska rationalistiska kulturens starka inträngande i Sveriges andliga lif vid seklets midt har L. både genom sina personliga egenskaper och sin ställning haft en stor betydelse. Det svenska hoflifvets utveckling i finess och glans med dess icke obetydliga inflytande på nationens seder och umgängeslif har äfven af henne befordrats -- L:s memoarer, omfattande åren 1744--62 och nedskrifna af hennes hof marskalk grefve S. A. Piper under drottningens ögon och efter hennes uppgifter, äro till största delen (fr. o. m. 1755) tryckta som bilaga till A. v. Fersens "Historiska skrifter". Hennes bref till familjen i Preussen äro samlade och utgifna för tiden till och med 1758 af F. Arnheim i "Luise Ulrike, die schwedische schwester Friedrichs des grossen. Ungedruckte briefe an mitglieder des preussischen königshauses" (2 bd, 1909--10). 2.

L., drottning af Sverige och Norge, f. 5 aug. 1828 i Haag, d. 30 mars 1871 på Stockholms slott, erhöll i dopet namnen Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa. Genom sina föräldrar, prins Fredrik af Nederländerna och prinsessan Lovisa af Preussen, var hon befryndad med de äldsta furstehusen i Europa. Uppfostrad i ett hem, där sträng ordning och flit voro rådande, vandes hon tidigt vid allvarligt arbete och husliga sysselsättningar. Under sin moders personliga ledning förvärfvade hon grundliga kunskaper, särskildt i lefvande språk och historia, utan att därför försumma att taga närmare kännedom om göromålen (t. ex. i mejerierna) på de furstliga godsen. Prinsessan trolofvades 1849 med kronprins Karl (sedermera konung Karl XV) af Sverige och Norge. Åtföljd af sina föräldrar och sin syster, prinsessan Maria (f. 5 juli 1841), lämnade hon Haag 8 juni 1850 och landsteg 15 i s. m. vid Biskopsudden på Djurgården. 19 juni höll hon från Haga lustslott sitt högtidliga intåg i hufvudstaden och firade samma dag i Storkyrkan sin förmälning. Till minne däraf donerade konungen och drottningen en fond med benämning "Kronprinsessan Louises brudgåfvofond", hvaraf den årliga afkastningen skulle 19 juni hvarje år utdelas "åt fem obemedlade, af dygd och goda seder utmärkta flickor", hvilka den dagen vigas inom några af hufvudstadens församlingar. Samma år genomreste kronprinsessan med sin gemål flera delar af Sverige och Norge. Hennes vänliga och flärdlösa väsen gjorde allestädes ett djupt och varaktigt intryck. 31 okt. 1851 gaf hon lifvet åt en dotter, Lovisa Josefina Eugenia, Danmarks nuv. drottning (se Lovisa, danska drottningar 4), och 14 dec. 1852 åt en son, Karl Oskar Vilhelm Fredrik, hertig af Södermanland (som dog redan 13 mars 1854). Kronprinsessan kröntes till drottning i Stockholm 3 maj 1869 och i Trondhjem 5 aug. s. å. Redan vid sin ankomst till Norden hade hon visat, att hvarje sträfvan efter yttre företräden var fjärran från henne. När hon uppträdde offentligen, såsom då hon 1866 i konungens namn öppnade den nordiska industriutställningen i Stockholm, var det endast en sträng pliktkänsla, som förmådde henne öfvervinna sin böjelse för ett mera tillbakadraget lif. Också torde det med rätta kunna sägas att, om hon måhända gått mindre bemärkt genom lifvet, var det därför, att hon själf så ville. På Ulriksdal, där hon mera ostörd fick egna sig åt sin gemål och sin dotter, var hon lyckligast. Hon delade konungens håg att göra detta ställe till ett konstens hemvist, och äfven hon egnade gärna en del af sin tid åt litterära sysselsättningar. Sålunda utgaf hon två öfversättningar, den ena från engelskan: Vingårdsarbetare. En berättelse för dem, som önska blifva nyttiga (1859; 2:a uppl. 1860), och den andra från holländskan: Förstår du Fader Vår? Några ord för de små till begagnande i söndagsskolor och familjer (1865). Drottningens önskan var icke blott att ge spridning åt dessa skrifter, utan jämväl att genom dessas försäljning bereda hjälp åt några olyckliga medmänniskor. Då det gällde att nå detta mål, sparade hon hvarken tid, möda eller utgifter. "Femöreföreningen till inrättande af barnhem i Lappland" (1864), "Lotten Wennbergs fond för hjälpbehöfvande" (s. å.) och "Drottning Lovisas understödsförening" (1866) ha drottningen att tacka för sin tillkomst. Under hennes särskilda hägn stodo "Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn", "Allmänna institutet för döfstumma och blinda", "Sällskapet för inrättande af småbarnsskolor", "Den fosterländska föreningen till uppmuntran af själfverksamhet för framtida oberoende", "Tysta skolan, eller uppfostrings- och undervisningsanstalten för döfstumma barn" m. fl. I Norge åtnjöto likaledes många barmhärtighetsverk hennes beskydd, t. ex. "Dronning Louises asyl", "Föreningen til fremme af kvindelig haandvserksdrift" o. a. Alltför tidigt förlorade dessa anstalter den välgörande och mäktiga hand, som understödde dem. I slutet af nov. 1870 kallades hon plötsligen till Haag för att mottaga sin döende moders välsignelse, och några månader efter sin återkomst till Stockholm nedlades hon själf på dödsbädden. Se "Personalier" (af F. F. Carlson; 1871), "Strödda anteckningar ur drottning Lovisas lif 1862--71" (af Chr. Rogberg; 1873) och "Högtidstal i k. Musikaliska akademien" af Oscar Fredrik (1885). 1. L. S. 2. J. M--r. Lovisa (da. Louise), danska drottningar: 1. L. af Mecklenburg, f. 28 aug. 1667, d. 15 mars 1721, dotter af hertig Gustaf Adolf af Mecklenburg-Güstrow, förmäldes 1695 med danske kronprinsen Fredrik (sedermera Fredrik IV). Detta äktenskap blef icke lyckligt. 1703 ingick konungen hemligt giftermål till vänster med Helene von Viereck (d. 1704) och 1712 med Anna Sofie Reventlow. L:s svartsjuka och häftiga lynne förbättrade icke förhållandet. Af hennes 5 barn öfverlefde blott sonen Kristian (sedermera Kristian VI) och dottern, Charlotta Amalia (f. 1706, d. 1782) henne. 2. L. af England, f. 18 dec. 1724, d. 19 dec.