luftfyllda styrorgan intar ett stadigt läge äfven i hård vind. Vetenskapliga ändamål tjänar den lilla registrerballongen (fr. ballon sonde; fig. 4), som belastas med själfregistrerande baro-hygro-termograf och andra instrument samt kan uppsändas till de högsta luftlagren. Pilotballong plägar man kalla en liten ballong af papper eller gummi, som uppsändes för att undersöka vindriktningen i och för en ballonguppstigning e. d. Fig. 3. Fjättrad drakballong, system Parseval-Sigsfeld. Fig. 4. Två hopkopplade registrerballonger. Fig. 5. Montgolfière under uppstigning. Historik. I jämbredd med försöken att eftergöra fåglarnas flykt (se Flygmaskin) gingo sedan medeltidens slut funderingar öfver möjligheten att segla med farkost i luften. Men det stannade länge vid fantastiska förslag, vittnande om brist på all insikt. En aning om problemets rätta lösning röjde först jesuiten Francis de Lana med sitt projekt (1670) att anskaffa fyra mycket stora kulor af ytterst tunn kopparplåt, länsa dem på luft och låta dem uppbära en båt med vidfäst segel. Men han insåg ej, att så stora och tunna kulor icke skulle kunna bära sin egen vikt utan att falla i stycken, mycket mindre då utstå den yttre atmosfärens tryck, sedan de blifvit lufttomma. Det var Frankrike, som skulle få hedern af uppgiftens lösning. Bröderna Étienne och Joseph Montgolfier, två vetenskapligt bildade pappersfabrikanter i Annonay, hade fäst sig vid sådana fakta som skyarnas sväfvande och rökens uppstigande. De drogo den slutsatsen, att, om någon dylik ånga inneslötes i en säck, den senare skulle stiga med upp i luften. Efter försök med några gaser trodde de sig ha funnit, att röken efter bränd halm och ull vore af en särskild "elektrisk" natur, egnad att drifva den kraftigare uppåt. De konstruerade då en nedtill öppen ballong af lärft, öfverdragen med papper, hvilken, fylld med röken från en på marken tänd halmeld, uppsteg i Annonay 5 juni 1783 under en folkmassas ofantliga jubel. Ballongen nådde 500 m. höjd och nedföll efter 10 minuter på en fjärdingsvägs afstånd. Man insåg snart, att det icke var "röken", som förde ballongen uppåt, utan helt enkelt den omständigheten, att luften inuti densamma förtunnats genom upphettningen. Experimentet väckte uppmärksamhet öfver hela Europa. I Paris öppnade man strax subskription för ett nytt försök. Ballongen tillverkades af de två fysiske instrumentmakarna Robert, och till dess fyllande föreslog den utmärkte fysikern J. A. C. Charles (se d. o.) att använda vätgas (ett då föga kändt ämne, som emellertid 1766 af Cavendish uppvisats vara många gånger lättare än luften). Under stora svårigheter framställde Charles den nödiga mängden vätgas, och ballongen uppsteg från Marsfältet i 300,000 människors åsyn 27 aug. 1783. Efter 3/4 timme nedföll den, rämnad, 25 km. därifrån på ett fält, hvarest de förskräckte bönderna refvo