1313 Luftskott-Luftströmmar 1314 manövrer inom en höjd af 1,500 m. öfver jordytan. G. H-r. Luftskott, skpsb., ett lätt byggdt plåtskott, som förekommer i pannrum, anordnadt för forceradt drag medelst "inpressad luft i slutet pannrum" (se Drag 1), och har till ändamål att hindra den inpressade luften att bortgå omkring pannan. För att i dylika pannrum hindra luften att utrusa, då nedgångsdörren på grund af kommunikation måste öppnas, inbygges i nedgången en luftsluss, bestående af en plåttambur, försedd med två dörrar, den ena åt pannrummet och den andra åt uppgången. Genom att den ena af dessa dörrar alltid hålles stängd, förhindras luftutrusning vid passagen. (Jfr Skott.) C. K. S. Luftsluss. 1. Bygnk., en anordning att vid slutna arbetsrum, där luften för något ändamål hålles komprimerad, in- och utfrakta materialier och arbetare. I princip utgöres en luftsluss af J;t rum, som kan hermetiskt stängas samt växelvis sättas i förbindelse med den yttre omgifningen, där atmosfärens tryck råder, växelvis med arbetsrummet. I det förra läget placeras i slussen det, som skall in-fraktas, hvarefter den tillslutes för att åter öppnas inåt. Vid utfrakt försiggå procedurerna i omvänd ordning. På detta Sätt kan det önskade trycket i arbetsrummet bibehållas oförändradt. Genom lämpliga ventiler ordnar man så, att då människor passera slussen, lufttrycket i densamma endast småningom stiger eller sjunker, emedan kroppens organ kunna taga skada af att utsättas för häftiga tryckvariationer. Jfr Grundläggning, sp. 413. - 2. Skvsb. Se Luftskott. Luftspalt, elektrot. Se Elektriska maskiner, sp. 273 o. fig. 14. Luftspegling, fys. Se Hägring. Luftspådomskonst. Se A e r o m a n t i. Luftstreck, ungefär detsamma som> klimat {se d. o.). Luftstrupe, Trachea, anat., det rör, hvarigenom andningsluften hos de högre vertebra-terna passerar till och från lungorna. I denna egenskap utgör den en fortsättning af struphufvu-det, larynx (se S t r u p h u f v u d), hvars nedersta del med ringbrosket, R (fig. l visar larynx, S, fäst vid tungbenet, T, med banden till öfre hornen, ö ö, samt luftstrupen. L, sedda framifrån), genom sin vidd och sin runda form ansluter sig till luftstrupen. Denna består af en rad (16-20) broskringar, till största delen skilda, men någon gång på ett eller annat ställe (fig. l, *) sammanhängande med hvarandra. De ha den form, som b fig. 3 (tvärsnitt af luftstrupen i en broskring) utvisar, och omfatta något mer än de främre 2/3 af rörets omfång; den återstående tredjedelen saknar brosk, är mjuk och i hvila något intryckt af den bakom liggande matstrupen, M i fig. 2 (luftstrupen och nedersta delen af larynx, sedda bakifrån). Broskringarna förenas af en fast bindväfs-hinna, af hvilken de äfven omges. Inom denna ligger i den bakre, broskfria sträckan ett sammanhängande lager af glatta muskeltrådar mellan ringarnas rundade ändar. En slemhinna med flim-merepitel och många körtlar bildar rörets inre beklädnad. Röret har 10-11 cm. längd och är enkelt hela sträckan från 6:e hals- till 4:e-5:e bröstkotan; där vidgas det något litet och delas Tryckt den 7/2 12 plötsligt (bf) i två grenar, bronker, den högra (hb) och den vänstra (vb), hvar till sin lunga. Vid delningen (bifurkationen) ändrar nedersta brosk-ringen form och löper på ena eller andra sättet F i g. 2 ned i en vinkel, efter hvars armar bronkernas broskringar nedan ordna sig. På figurerna antydes början till bronkernas ytterligare förgrening till och i lungorna (se Lunga). - Broskringarnas tillvaro är nödvändig, för att röret skall kunna motstå det yttre lufttrycket och ständigt hållas öppet; deras frånvaro eller svaghet är en af orsakerna, hvarför foster, framfödda tidigare än vid 6 månaders ålder, icke kunna lefva. Matstrupens läge omedelbart inpå den icke broskiga delen af luftstrupen medför å ena sidan möjlighet för matstrupens vidgning, då en tugga passerar, å den andra att, om en tugga fastnar, storkning och kväfningsdöd kunna inträffa till följd af hindrad luftpassage. - Vid undersökning med laryngosko-pet är det, med iakttagande af riktig ställning och belysning, 'möjligt att se ända ned till bifurkationen. G. v. D.* Luftstrupskräfta, med. Se Kräfta, sp. 143. Luftströmmar, meteor. Luften är sällan eller aldrig i hvila, beroende därpå, att de krafter, som verka i atmosfären, icke annat än undantagsvis hålla hvarandra i jämvikt. Så snart denna jämvikt af en eller annan anledning stores på något ställe i atmosfären, uppstår där en luftström åt det håll, hvarest motståndet mot rörelsen är minst. Då atmosfärens höjd är obetydlig i jämförelse med dess horisontala utsträckning, så äro luftens horisontala rörelser betydligt hastigare än de vertikala, och luftströmmarna ha därför i regel en tillnärmelsevis horisontal riktning. Somliga luftströmmar ha emellertid samtidigt en enedt uppstigande rörelse, andra en snedt nedstigande. Den ' förra rörelsen förekommer i den lufthvirfvel, som 16 b. 42