1315 Luftsyra-Lufttemperatur 1316 kallas lågt lufttryck, barometerminimum, depression, barrask 1. cyklon, den senare åter i den luft-hvirfvel, som kallas högt lufttryck, barometermaximum 1. anticyklon. Undantagsvis förekomma äfven vertikala luftströmmar, nämligen då luftens jämvikt på en ort är labil och en plötslig omlag-ring i vertikal led återställer jämvikten. Detta inträffar, i synnerhet när de understa luftlagren under den varma årstiden blifvit starkt upphettade och därigenom fått mindre täthet än de öfverlig-gande lagren, i synnerhet om därjämte de upphettade luftlagren innehålla en stor mängd vattenånga. Yid sådana tillfällen uppkomma vanligen åskväder med störtregn och stundom hagelskurar samt någon gång den våldsamma lufthvirfvel, som kallas sky drag, tromb 1. tornado (af allmänheten ofta oriktigt benämnd cyklon). Sedan långt tillbaka ha utförts regelbundna iakttagelser och äfven mätningar på luftens horisontala rörelse, hvilken vanligen benämnes vind. Däremot är det förenadt med stor svårighet att uppmäta luftens vertikala rörelsekomponent, och några fullt säkra resultat i detta afseende eger man icke. Vår kunskap om dessa rörelser grundar sig hufvudsakligen på de slutsatser, som blifvit dragna ur vindiakttagelserna, molnbildningen och nederbörden samt luftens temperatur och fuktighet på olika höjd öfver jordytan. Jfr Vind och Väderlek. ^T- E-m. Luftsyra, kem., det namn, som kemisten Th. Bergman 1774 gaf kolsyra, emedan den förekommer i luft. " P. T. C.* Luftsäck. 1. Zool. So Fåglar, sp. 178. - 2. (Fr. ballonet). Se Luftskepp, sp. 1309. Luftteleskop (fr. téléscope 1. lunette aérienne], astron. Före uppfinningen af de akromatiska linserna (se Lin s, sp. 724) egde man intet annat medel att i astronomiska tuben förminska den otydlighet hos bilderna, som har sin orsak i färg-aberrationen, än att ge objektivet en mycket stor brännvidd. Denna brännviddens förstoring medför åter i sin ordning en förökning af hela tubens längd, hvilken måste vara lika med objektivets och okularets sammanlagda brännvidder. Vid denna tid konstruerade man och begagnade också tuber med en brännvidd af 100 till 136 paris-fot. Med ett sådant teleskop upptäckte Cassini (d. 1712) fyra af Saturnus' månar. Auzout (d. 1691) egde en lins med en brännvidd af icke mindre än 600 fot, men som var alldeles för obekväm att använda. Svårigheten att anskaffa tuber af en sådan längd och att, oaktadt deras stora tyngd, ge dem en tillräcklig lättrörlighet för inriktandet på stjärnorna gaf först Huygens (d. 1695) anledning att konstruera teleskop utan tub. Han fäste nämligen objektivet i ett kort rör, hvilket kunde höjas och sänkas utefter en lång mast och tillika var vrid-bart i alla riktningar. Från nedre ändan af objektivröret utgick ett fint silkessnöre, i hvars andra ända okularröret var fastgjordt. Observatören, som stod på marken, inställde objektivröret i dess rätta höjd, fattade okularröret med handen, satte det för ögat och spände på samma gång snöret. Därigenom vreds objektivröret så, att det inställde sig i rät linje med okularröret. För att observera en viss stjärna behof de han sedan blott, medan han fortfarande höll snöret spändt, gå rundt omkring masten, tills stjärnan blef synlig genom glasen. Luftteleskopet kunde naturligtvis begagnas endast under mycket mörka nätter, då intet främmande ljus inträngde i okularet från det öppna mellanrummet mellan de bägge linserna. Sedan man lärt sig göra akromatiska linser, kunde tubernas längd reduceras så mycket, att man ej vidare behof de använda luftteleskop, hvilka också därför snart kommo ur bruk. R-B. (B-cU Lufttemperatur, meteor. En felfri termometer visar naturligtvis alltid riktigt sin egen temperatur, men uthängd i fria luften, visar den likväl i allmänhet icke exakt temperaturen hos den om-gifvande luften, utan en temperatur, som kan af-vika några tiondelar af en Celsiusgrad, ja stundom en eller flera hela sådana grader från den verkliga lufttemperaturen. Termometerns temperatur beror nämligen icke endast af temperaturen i det luftlager, som närmast omger densamma, utan äfven af värmestrålningen från och till aflägsnare föremål. Vid bestämmandet af luftens egen temperatur måste därför dessa främmande inflytanden så vidt möjligt undvikas eller åtminstone, så mycket ske kan, förminskas. För att hindra solstrålarnas direkta inverkan på termometern placerar man densamma i skuggan. Men som icke blott det direkta solljuset, utan äfven de från husväggar och marken reflekterade solstrålarna, när de träffa termometerkulan, höja dess temperatur utöfver luftens, bör man söka hindra all strålning mot termometern från belysta eller uppvärmda kroppar i grannskapet. Detta sker därigenom, att man insätter termometern i en bur af metall eller trä med väggar, sammansatta af jalusi-spjälor, på det luftväxlingen omkring termometern må kunna obe-hindradt gå för sig. Genom denna anordning förhindras ock, att termometern under klara nätter af kyler sig under luftens temperatur till följd af värmeutstrålningen från densamma mot den fria himlarymden, hvarjämte buren skyddar mot regn och snö. Detta skydd är nödvändigt, alldenstund, om termometerkulan blir våt, dess temperatur sjunker till följd af vattendropparnas afdunstning. Det är vidare af vikt, att termometerburen uppställes på en lämplig plats; i annat fall erhåller man icke den rätta lufttemperaturen för orten, utan en af speciella förhållanden beroende temperatur, som i meteorologiskt hänseende är af intet värde. På inskränkta och kringbyggda gårdar, i vinkeln emellan två husrader, öfver sandgångar m. m. erhåller man aldrig den rätta lufttemperaturen. För valet af plats kan visserligen ej någon allmän regel uppställas, enär sällan eller aldrig en lokal erbjuder sig, som ej i något afseende är mindre lämplig för ändamålet. Dock bör man alltid välja den friaste och mest öppna plats, som kan erhållas. Äfven termometerns höjd öfver marken är af inflytande och detta dess mer, ju lägro termometern sitter, hvarför den ej heller bör placeras för nära marken. Vanligen plägar man sätta den 2-5 m. högt för att erhålla temperaturen i det luftlager, i hvilket människan lefver och andas. Men äfven om en dylik termometerbur är väl konstruerad och väl placerad, kan den icke fullständigt upphäfva strålningens inverkan, som trots alla försiktighetsmått kan förorsaka afvikelser från den verkliga lufttemperaturen, uppgående till flera tiondelar af en grad eller ännu mera. Till vin-