1323 Luftväxling 1324 Skall fönsterventilation bli god, måste den medge snabb utluftning genom stora öppningar, helst anordnade så, att korsdrag erhålles. Under de få minuter sådan vädring pågår, hinner så godt som all luft ombytas i rummet, särskildt vid kall väderlek. Men till följd af väggarnas och möblernas förmåga att magasinera värme hinna dessa ej att afsevärdt afkylas. När därför fönstren åter stängas, afge väggarna m. m. till den inkomna luften värme, som snart stiger till nära den temperatur, som förut rådde i rummet. Den öfver-gående afkylningen medför f. ö. en viss förnimmelse af "frisk luft", som de flesta finna angenäm. Fön-stervädringr, bedrifven på nu antydt sätt, förutsätter periodiskt användande af rummet - såsom t. ex. är fallet med skolrum, i hvilka man vädrar under rasterna, men ej under lektionstiderna. Skall emellertid fönsterventilationen bli tillräcklig, förutsattes så stor luftkub (se d. o.), att den i rummet magasinerade och genom den ofrivilliga ventilationen tillförda luftmängden ej hinner före nästa utvädringsperiod bli "förskämd". - Helt olika förhåller sig ventilation genom öppna, mindre rutor eller ventiler. Skola dessa göra erforderlig verkan, måste de stå öppna oafbrutet, äfven under den tid rummet begagnas. Härigenom åstadkommes sällan någon fullständig utvädring; och metoden medför i regel ett för mången besvärande kalldrag. Stundom kan man visserligen placera en öppning så, att luften från densamma icke träffar dem, som vistas i rummet, men oftast är dock en sådan placering icke möjlig. Yid vissa på kall luft grundade ventilationssystem inledes denna, för att ej orsaka drag, med ytterst ringa hastighet genom en stor, med duk öfverdragen insläppningsyta. Ett modernt system af denna art är angifvet af ryssen Timochovitj. Ett liknande system användes långt före denne af E. A. Wiman vid ventilation af plenisalarna i det förra, nu förändrade riksdagshuset i Stockholm. Anordningen förutsätter dock användning af mekanisk drifkraft för luftens inpressande. Yid flertalet moderna ventilationsanläggningar, där starkare luftväxling skall ega rum, medan personer vistas i lokalen, är den insläppta luften varm. Men härmed är man inne på ett kapitel af tekniken, som på det närmaste sammanhänger med värmeledningar (se d. o.). Luften införes utifrån genom en kanal till en s. k. varmkammare, där uppvärmningen sker. Härifrån leda kanaler till resp. rum, från hvilka åter andra kanaler leda bort den "skämda" luften. Man kan således betrakta å ena sidan varmkammaren och å audra sidan rummet såsom utvidgningar af kanalerna, i hvilka en ström af luft rör sig. Användes härvid till luftens framdrifvande dennas af dess värmegrad betingade "naturliga stigkraft", säges ventilationen vara baserad på "naturligt drag". Om åter en eller flera fläktar användas att fram-drifva luften, säger man, att luftväxlingen är "mekanisk". I sista fallet kan luften antingen Uåsas in, då fläkten säges arbeta medelst "pul-sion", eller ock sugas ut, då fläkten säges arbeta medelst "aspiration". En pulsionsfläkt åstadkommer i rummet ett visst öfvertryck, hvarigenom luften får benägenhet att utströmma genom hvarje öppning. Kalldrag undvikes härigenom säkrast. Genom aspiration erhålles undertryck i rummet, till följd hvaraf luft söker sig in genom otätheter och öppningar. Yid större anläggningar begagnas ej sällan en kombination af en fläkt för inblåsning och en annan för utsugning, hvarigenom större trygghet i afseende på effekten erhålles. På detta sätt ventileras exempelvis K. operans salong samt riksdagens plenisalar i Stockholm, hvarvid särdeles stor omsorg nedlagts på regleringen af luftmängder, luftens tryckförhållanden, temperaturer m. m., för hvilket allt många olika apparater och anordningar konstruerats. Yidstående figurer visa schematiskt ett par ventilationsanläggningar samt luf- Fig. 1. Schematisk skiss öfver varmluftsventilation med tillgodogörande af luftens naturliga stigkraft. tens rörelse i desamma. Fig. l är en schematisk skiss öfver varmluftsventilation med tillgodogörande af luftens naturliga stigkraft. Fig. 2 visar luftens rörelse i en ventilationsanläggning med mekaniskt drag (K. Dramat, teatern i Stockholm). Liksom man kan ventilera med värmd luft, kan man äfven låta med konst afkyld luft strömma genom lokalerna. I stället för varmkammare användes då kylrum. På detta sätt hålles luften kall och ren i kylhusen vid slakthus, och man har t. o. m. på vissa ställen (t. ex. i Amerika) börjat medelst denna metod hålla nere temperaturen sommartid uti såväl arbets- som förlustelselokaler. Chefen för ett större laboratorium i Boston ansåg, att genom en dylik kalluftsanlägg-ning personalens arbetsprestation under heta somrar så mycket ökades, att anläggningen väl betalte sig. De hittills behandlade grunderna för bedömande och beräkning af luftens rörelse i en ventilationsanläggning, kanalernas läggning och storlek, fläkt-anordningar, luftens uppvärmning m. m. ha varit af rent teknisk art. I fråga om några slags anläggningar - såsom ventilation af torkrum -- bedömes äfven ventilationsbehofvet efter liknande synpunkter. Då likväl flertalet ventilationsanläggningar af se rum, som skola tjäna till uppehållsort