1321 Lufttryck-Luftväxling 1322 artilleri kunnat åstadkommas. Därtill hörande torpeder väga 12-17 kg. och innehålla l-2 kg. brisantladdning, ev. skrotladdning, för luftkrevad. Flygvidden hos dessa uppgår till 5,000 m. Riktaren liksom lavetten väger endast omkr. 36 kg., och de kunna för transport tudelas. Detta artilleri har användning äfven å luftskepp. - För lifräddningsändamål har en lufttorped blifvit konstruerad att öfverföra en räddningslina från eller till i sjönöd stadda fartyg. Unges lifräddningsmateriel pröfvades i England 1908-09 af en af Board of trade tillsatt kommitté och förklarades vara den bästa af de till pröfning insända apparaterna. - Rätten att tillverka Unges torped inköptes 1908 af firman Fr. Krupp. Lufttryck, meteor. Redan de grekiske filosoferna Empedokles, Platon och Aristoteles ansågo luften ega tyngd, men anförde ej något rön, som bevisat detta. Aristoteles lärde i strid mot Demokritos och hans skola, atomisterna, att naturen har afsky för tomrum (lat. horror vacui), och ur detta antagande förklarade Aristoteles och hans efterföljare alla de fenomen, som i verkligheten bero på luftens tyngd och lufttrycket, särskildt vattnets uppstigande i en sugpump. Aristoteles' filosofi omfattades af den katolska kyrkan, som upptog och tillspetsade hans invändningar mot tomrummet. Men i början af 1600-talet undersöktes denna fråga af Descartes, Galilei och deras lärjungar. 1613 bestämde Galilei luftens tyngd genom att väga en ihålig kula, ur hvilken han genom uppvärmning delvis utdrifvit luften, och fann, att luften vore omkr. 400 gånger lättare än vatten (det rätta värdet för luft af vanligt tryck och temperatur är omkr. 800 ggr). Likväl lyckades icke heller Galilei förklara lufttryckets verkliga natur, såsom en följd af luftens tyngd, men denna förklaring gafs af hans lärjunge Torricelli, hvilken 1644 eller möjligen i slutet af 1643 uppfann kvicksilfverbarometern (se Barometer). Alla de fenomen, som hittills förklarats ur horror vacui, förklaras, säger Torricelli, fullständigt ur luftens tyngd, som på grund af atmosfärens stora höjd t. o. m. skulle vid jordytan åstadkomma ett mycket större tryck än det man iakttager, såvida vi icke antaga, att luften i atmosfärens högre lager är mycket tunnare och lättare än vid jordytan. Sistnämnda slutsats bekräftades af de försök, som Périer, på initiativ af Descartes och Pascal, 1648 anställde vid foten och på toppen af Puy-de-Dôme. Redan under de första åren efter kvicksilfverbarometerns uppfinning upptäckte man, att lufttrycket ändrar sig i samband med väderlekens växlingar, och särskildt, att ett starkt och hastigt barometerfall ofta förebådar storm och nederbörd; härigenom blef barometern snart allmänt spridd och använd, i synnerhet af sjömän och jordbrukare. Halley angaf 1686 en riktig metod att beräkna lufttryckets aftagande uppåt samt påpekade, att hufvudorsaken till lufttryckets förändringar måste vara olika temperatur, enär "värme och köld betydligt utvidga och sammandraga luften och således förändra dess tyngd, hvartill kommer, att dunster uppstiga från nästan alla kroppar och inblandas i luften". Halleys förklaring är väsentligen riktig, om vi tillägga, att dessa dunster äro så godt som uteslutande vattenånga, hvilket då ej var kändt. Äfven anmärker han, att den förnämsta orsaken till lufttryckets förändringar i den tempererade zonen ligger i dess växlande vindar samt att barometerns hastiga stigning efter en ihållande sydvästlig storm beror på tillströmning af ny luft, som utfyller den luftförtunning stormen åstadkommit. Samma år publicerade Halley också en karta öfver passadvindarna och monsunerna och blef därigenom uppfinnaren af den i vår tids meteorologi så viktiga synoptiska metoden, hvarigenom lufttrycket, vindarna och öfriga väderleksfenomen dag efter dag åskådliggöras medelst kartor. Härigenom har man också lyckats förstå sambandet mellan de olika orsaker till lufttryckets förändringar, som nyss anförts enligt Halley. När en kall luftström undantränger en varm, stiger barometern; när en varm luftström undantränger en kall, faller den, och dessutom åstadkomma de s. k. tröghetskrafterna i en cyklon, att luftförtunning uppstår i dess centrala del. Dessa krafter äro centrifugalkraften och jordrotationens afböjande kraft. Jfr Atmosfär, Barometer, Barometerstånd, Isobarer, Vind och Väderlek. Litt.: N. Ekholm, "Om lufttryckets ändringar och därmed sammanhängande företeelser" (i "Ymer" 1908). N. E-m. Luftträ, tekn., detsamma som amarantträ (se d. o.); kallas äfven blå ebenholts och p u r-p u r t r ä. Luftvakuöler, bot. Se Blomning 2, bot. Luftvolym. Se Luftkub. Luftväxling (Ventilation), det ombyte af luften i ett rum, som försiggår därigenom, att luft utträder ur rummet samtidigt med att annan luft inströmmar. Drifkraften för luftens rörelse kan härvid vara flerahanda, såsom täthetsskillnad hos luften uto och inne, vindtryck eller mekanisk anordning (fläkt). Varmare luft är lättare än kall och har därför benägenhet att stiga uppåt liksom röken i en skorsten. Den varma luften söker sig därför ut med hufvudriktning uppåt, t. ex. genom springor, otätheter eller med afsikt gjorda öppningar i ett rums öfre del, medan kall luft tillströmmar genom öppningar i dess nedre del (jfr Drag). Vindtrycket verkar i sin ordning sålunda, att vinden pressar in luft genom alla på vindsidan befintliga öppningar, hvarvid luft utgår på motsatta sidan. Finnas inga andra öppningar än de, som betingas af oafsiktliga otätheter hos byggnaden, plägar luftväxlingen benämnas "naturlig" eller "oafsiktlig". Äro särskilda kanaler för till-och afledning af luften anordnade, benämnes luftväxlingen "artificiell" eller "systematisk". Ett mellanting mellan naturlig och artificiell ventilation kunna vissa tillvägagångssätt sägas vara, såsom luftväxling genom ventiler i väggarna, genom öppnade fönster o. s. v. Man kan nämligen genom riktig användning af dylika öptmingar åstadkomma ett slags "system" i luftväxlingen, som i vissa fall kan vara fullt tillfredsställande. Den ofrivilliga luftväxlingen undandrager sig i regel - såsom höres af dess benämning - våra åtgöranden ; och om man på grund af ventilations-behofvet (se härom nedan) icke kan åtnöja sis> därmed, måste någon af de andra metoderna till-lämpas.