1327 Luftväxling 1328 för människor och varmblodiga djur, äro i regel de hygieniska synpunkterna bestämmande vid bedömande af ventilationsbehofvet. Luftväxlingen afser i detta fall att bibehålla rumsluften vid sådan beskaffenhet, att den blir hälsosam och angenäm för dem, som vistas i rummet. Vid andning och utdunstning konsumeras syre och utvecklas kolsyra samt vattenånga. Människor och varmblodiga djur afge dessutom värme. Brännande af stearin, fotogen, gas m. m. har på luften liknande inflytande som människors andning och utdunstning. (Äfven växter konsumera i mörkret syre och afge kolsyra, men detta förhållande torde här kunna lämnas ur räkningen.) Genom anhopning af kolsyra i ett rum blir luften giftig, hvarförutom syrebristen till slut £ör luften omöjlig att andas. Äfven den höga fuktigheten, som blir en följd af andning och utdunstning, bidrar att försämra luften, synnerligen om tillika temperaturen är hög. Emellertid räcker för vanliga boningsrum i regel den naturliga ventilationen att så mycket ombyta luften, att någon fara för vare sig kolsyreförgiftning eller k v ä f n i n g genom syrebrist sällan eller aldrig förefinnes. Erfarenheten har emellertid visat, att luft är ohälsosam, långt innan den nått ofvan antydda grad af förskämning. Hvarpå detta beror, är ännu icke fullt klargjordt. Måhända föreligger här ett på nervsystemet ut-öfvadt inflytande, som hittills undandragit sig den exakta forskningens bedömande. Det vill dock synas, som om temperaturen samt luftfuktigheten härvid spelade hufvudrollen. På sin tid ansåg Pettenkofer, att luftens kolsyrehalt kunde anges som "indikator" för luftförskämningen; och han satte såsom gränstal kolsyrehalten af 0.? å l pro mille. Man har dock experimentellt visat, att dylika gränsvärden sakna objektiva grunder. Under vissa förhållanden kan en människa utan olägenhet inandas luft, däi kolsyrehalten är 40 å 50 pro mille eller t. o. m. ännu högre. De ventilationsmängder, hvilka f. n. i praktiken antagits böra användas, äro beräknade efter rent empiriska erfarenheter, något modifierade af teoretiska spekulationer; och det är icke uteslutet, att siffrorna kunna komma att undergå väsentliga ändringar. En viktig faktor vid dylikt empiriskt bedömande af ventilationsbehofvet har alltid varit luftens verkan på luktsinnet. Men i afseende härpå är uppenbart, att i samma mån snyggheten beträffande hudens och kroppens vård blir större, måste nyss antydda anledning till luftväxling bli mindre. Exempel härpå erbjuda skolor, där skolbad införts. Här nedan äro några vid anläggningar inom vårt land tillämpade siffror anförda. Ventilationsmängderna uttryckas härvid dels uti antal gånger omsättning af rumsvolymen för timme, dels uti kubikmeter luft för person och timme. Anmärkas bör dock, att ventilationsmän2:derna växla starkt under olika förhållanden. "Omsättningen" såsom mått på ventilationens styrka är f. ö. blott ett rela-tivmått: för en hög lokal blir "omsättningen" tydligen mindre än för en låg lokal af samma golf area, ehuru ventilationens absoluta storlek är densamma i båda fallen. För en glest befolkad lokal (en sjuksal) blir omsättningen äfven mindre än för en tätt befolkad (en skolsal). Med dessa erinringar anges följande siffror: ° person , Boningsrum (England)............ - 25 å 35 » (enl. Pettenkofer)... - 33 Skolrum .............................. 3 ä 4 15-20 Sjuksalar (beroende på ändamålet).............................. - 60 ä 150 Kaserner (logement)............... - 30-50 Fängelser. ........................... - 50 Teatrar .............................. - 18 ä 50 (Ex.: K. operan och Dramat. teatern i Stockholm ............ - 18 ä 40) Samlingssalar.................. - 30 ä 60 (Ex.: Riksdagshuset, Stockholm - 35 å 50) Därest man inom en ventilationsanläggning skall kunna räkna med vissa luftmängder, måste metoder finnas att mäta den framströmmande luftens volym. Man tillämpar härvid två olika principer, a) Tillämplig för alla förekommande fall, vare sig luften framgår genom kanaler af känd form eller genom springor och otätheter, är följande metod. Rumsluften blandas med kolsyra i någorlunda stor myckenhet, t. ex. genom att i rummet brännas fotogenlampor, stearinljus eller gas. Efter kolsyreproduktionens upphörande (släckande af lamporna etc.) tages ett prof af luften och efter viss tid, t. ex. 10 minuter, åter ett nytt luftprof. För kontrollens skull och till undvikande af tillfälligheters alltför stora inflytande tages ytterligare ett eller flera prof med lika mellantider. Resultatet erhålles genom nedanstående beräkning: Beteckningar: Q - rummets luftrymd (kubikmeter), L = den myckenhet luft (kubikmeter) , som genomströmmar rummet mellan två luftprof tagningar, « -- kolsyrehalten (volymdelar pr 1000 delar luft) i yttre luften - approx. = 0,3 -, fi - kolsyrehalten i rummets luft vid periodens början, y - kolsyrehalten i rumsluften vid periodens slut. Enligt den allmänna ventilationsformeln är i detta fall (då all kolsyreproduktion i rummet upphört) L = 2,300 Q log £=? . y-a Exempel: I ett rum af 50 kubikmeters rymd utvecklas kolsyra, så att kolsyrehalten blir 5 pro mille. Efter 10 minuter är kclsyrehalten 4,z pro mille. Hvilken är ventilationsmängden L? Härvid erhålles L = 2,sos x 50 log ~ = 8 4,o kubikmeter. Denna ventilation motsvarar alltså 8 x 6 = 48 kubikmeter under en timme. Af ofvanstående framgår en betydelse af kolsyreundersökningen. En annan slutsats kan under vissa förhållanden mera omedelbart dragas af densamma. Finner man, att under en viss period, då kolsyra utvecklas i ett rum, kolsyrehalten hvarken ökats eller minskats, så är påtagligen den i rummet alstrade kolsyran lika stor med den genom ventilationsluften bortförda. Betecknas den under tids-