läroverkshusen för gossar och flickor, folkskolehus och seminariebyggnad. De nybyggda privathusen, af hvilka några äro af sten, äro i allmänhet större och mera "tidsenliga" än de gamla, men med få undantag ej mera arkitektoniskt prydliga. Staden har elektricitetsverk (sedan 1895) för yttre och inre belysning, vattenledning samt kloakledning. På 1890-talet och äfven under sista året har södra inloppet till hamnen genom Tjufholmssundet utvidgats såväl till bredd som djup, hvarigenom hamnen blifvit tillgänglig för 7-8 m. djupgående fartyg. De förnämsta exportartiklarna äro järnmalm (1909: 1,035,000 ton), tackjärn (8,600 ton), fältspat (1,500 ton), kvarts (146 ton) samt trävaror (5,000 kbm. sparrar, 7,800 kbm. grufstolpar och 9,600 kbm. sågade trävaror). Summan af ankomna och afgångna fartyg var 1909 1,358 om 1,413,369 ton, hvaraf 531 om 1,079,885 ton i utrikes fart. Stadens handelsflotta räknade s. å. 5 ångfartyg om 1,141 ton. Handlandenas antal var 66 med 152 biträden och en till nära 200,000 kr. uppskattad inkomst af handelsrörelsen, handtverkarna voro 79 med 188 arbetare och en för bevillning uppskattad inkomst af handtverksdrift af 135,000 kr. samt fabrikerna 15 med 209 arbetare och ett tillverkningsvärde af omkr. 870,000 kr., hvaraf 146,000 kr. vid ett sågverk och något öfver 100,000 på ett bryggeri och en snickerifabrik samt 210,000 kr. på 3 tryckerier. Till fabriker har då ej räknats det 1906 igångsatta Luleå järnverk (med 2 masugnar samt anriknings- och briketteringsverk, tax.-v. 2,38 mill. kr.) vid Karlsvik på andra sidan Lulefjärden, men på stadens mark, med egen järnväg för godstrafik till Gammelstads station. Det tillhör Luleå järnverks a.-b. (aktiekapital 1,19 mill. kr.) och tillverkar årligen 20-25 tusen ton tackjärn jämte järnmalmsbriketter. Ett träsliperi med en beräknad årlig tillverkning af 20,000 ton trämassa är under anläggning. Efter fullbordandet af L.-Gällivarebanan (1888), på hvilken den lappländska järnmalmen nedfraktas till L:s hamn, växte staden mycket snabbt (folkmängden ökades under 12-årsperioden 1886-98 med ej mindre än 138 proc.), och man gjorde sig mycket stora förhoppningar om en industriell uppblomstring, förhoppningar, som, att döma af det senare inträdande stilleståndet (12-årsperioden 1899-1910 visar en ökning af endast 7,7 proc.) och tillbakagången vissa år, ej blifvit förverkligade. Storartade äro anläggningarna för malmlastningen å Svartökajen (fig. 5), järnvägens slutpunkt 1,5 km. s. ö. om staden. Genom hydrauliska elevatorer upplyftas malmvagnarna, och å höga viadukter utföras malmtågen högt öfver de stora lastångarnas däck, och inom några sekunder är deras last om 15-20 ton förflyttad i fartygen så att äfven de största lastångare kunna få in sin last på ett tiotal timmar. 1910 ankom från Gällivare och Kiruna 1,36 mill. ton järnmalm till staden. L. är hufvudstation för femte distriktet af järnvägsstaten, och sjunde linjedistriktet af telegrafstaten har där sin distriktsbyrå. Af bankinrättningar finnas

Fig. 2. Situationsplan af Luleå. 1. Oskar Fredriks kyrka. - 2. Rådhus. - 3. Stadshus. - 4. Länsresidens. - 5 Landsstatshus. - 6. Högre allmänt läroverk. - 7. Flickskola. - 8. Folkskollärarseminarium. - 9. Folkskolor. - 10. Teknisk skola. - 11. Riksbankshus (med postkontor och telegrafstation). - 12. Kemisk-växtbiologisk anstalt. - 13. Länslasarett. - 14. Epidemisjukhus. - 15. Fattiggård. - 16. Järnvägsstation. - 17. Brand- och polisstation. - 18. Mekanisk verkstad. - 19. Bryggeri. - 20. Cellfängelse. - 21. Saluhall. - 22. Järnvägstorget. (De prickade linjerna i vattnet utmärka tillämnad utfyllning vid stränderna, och linjerna närmast därinnanför beteckna strandkvarterens framtida reglering.)