handelsrörelsen, de handtverksidkande voro 348 med 1,095 arb. och en uppskattad inkomst af handtverksdriften af omkr. 463,000 kr. och antalet fabriker 62 med 1,600 arbetare och ett tillverkningsvärde af något öfver 11 mill. kr. De största tillverkningsvärdena kommo på 1 sockerraffinaderi (anlagdt af A.-b. sockerraffinaderiet Öresund) med 4,8 mill. kr., 2 kvarnar (587,000 kr.), 1 metallvarufabrik (570,000 kr.), tillhörig A.-b. armaturfabriken Carl Holmberg, 3 mek. verkstäder (870,000 kr.), af hvilka en tillhör Carl Holmbergs mek. verkstads a.-b., 1 garfveri (830,000 kr.), 1 repslageri (Svenska bindgarnsfabriken, 460,000 kr.), 3 järn- och stålvarufabriker (300,000 kr.) samt 5 boktryckerier (220,000 kr.), af hvilka det äldsta och största är det 1742 anlagda Berlingska, nu tillhörigt Berlingska boktryckeri- och stilgjuteri a.-b. Stortorgdagar hållas fortfarande i staden 3:e onsdagen i hvar månad, särskilda kreatursmarknader 2 gånger under fastan. Ingendera ha samma betydelse som förr. Skånska hypoteksföreningen, stiftad 1836 och äldst i riket, Skånska brandförsäkringsinrättningen (för fastigheter i Skånes städer), Skånska städernas brandstodsförening (för lösöre) och Skånska lifränte- och kapitalförsäkringsanstalten ha säte i Lund. Vidare finnas af penningverk Torna, Bara och Harjagers härads sparbank samt Sparbanken för Lunds stad och kringliggande land äfvensom afdelningskontor af Skandinaviska kredit-a.-b., Bank-a.-b. Södra Sverige, Sydsvenska kredit-a.-b. och A.-b. Skånska handelsbanken. Sedan 1894 har L. tullkammare, nederlags- och transitoupplagsrätt. Tullafgifterna för införda varor uppgingo 1909 till något öfver 200,000 kr. Samfärdseln förmedlas genom Statens järnvägar, Lund--Trelleborgs och Lund--Käflinge järnvägar, med gemensam station (statens), samt Lund--Bjärreds järnväg, som utgår från L:s västra station till Bjärreds saltsjöbad vid Lommabukten (Öresund), och Lund--Refvinge--Harlösa järnväg, med två stationer i staden (L:s södra och L:s östra) och med ändpunkt i Harlösa. Sedan början af 1870-talet har staden vattenledning genom vatten från Röglebäcken, 8 km. ö. om staden. Vattenverket utvidgades åren 1907--08 genom anläggning af ett artesiskt brunnssystem med filter nere vid Höjeån, hvarifrån vatten genom tryckpumpar tillföres rörnätet i staden. Det ursprungliga vattenverket har servisbassänger, belägna strax n. om Helgonabacken, hvarifrån vattnet genom själftryck ledes in i rörnätet. 1909 fullbordades ett 40 m. högt vattentorn invid servisbassängerna till förstärkande af vattentrycket i husen å de högt belägna norra stadsdelarna. Elektricitetsverk anlades 1906--07 och är numera satt i förbindelse med och erhåller kraft från Sydsvenska kraftaktiebolagets anläggningar vid Lagan. Samtidigt har ny, tidsenlig fattigvårdsinrättning uppförts ö. om staden. Kloakledning anlades på 1890-talet genom hela staden. Vid 1910 års slut uppgingo stadens tillgångar till 8,390,752 kr. och skulderna till 6,409,360 kr. Utdebiteringen var 1911 kr. 6,64 pr bevillningskrona. Universitetet i Lund (se Lunds universitet) har under mer än två århundraden varit en härd för lärdom och vetenskaplig forskning i vårt land. I förbindelse med detsamma stå Fysiografiska sällskapet och flera andra vetenskapliga fackföreningar. Akademiska föreningen, stiftad 1830, har till syfte utvecklingen och förädlingen af det sociala lifvet vid universitetet. Stadens högre allmänna läroverk, som anses ha uppvuxit ur den år 1085 af Knut den helige inrättade domskolan, är den äldsta offentliga läroanstalten i Norden och en af de i vårt land, där profårskurs för lärarbeställning genomgås. Den var till en början afsedd för utbildning af präster, ombildades 1537 och utvidgades 1620 genom inrättandet af ett gymnasium. Efter upprättandet af universitetet, som fick dess kronotionde, nedsjönk den till en barnskola, tills den 1837 förvandlades till katedralskola och 1840 fick anslag af allmänna medel. Genom skolordningarna 1856 och 1859 erhöll den samma organisation som rikets öfriga högre elementarläroverk. Läroverket erhöll 1896 nytt, ståtligt skolhus (fig. 16), uppfördt efter ritningar af arkitekt A. Hellerström. I öfrigt märkas L:s privata elementarskola, med dimissionsrätt till universitetet, folkskollärarseminariet, 4 folkskolor, åtskilliga småskolor och enskilda undervisningsanstalter, 3 läroverk för kvinnlig ungdom: Lunds fullständiga läroverk för flickor, Högre elementarskolan för flickor samt Privata högre lärarinneseminariet, en döfstumskola, ett af landstinget upprättadt seminarium för bildande af småskollärarinnor, en teknisk yrkesskola, handelsseminarium, hushållsskola, arbetarinstitut och stadsbibliotek. I staden finnes (sedan 1903) ett landsarkiv för arkivalier från Skåne, Halland och Blekinge. Af i staden utgifna tidningar utkomma "Lunds dagblad" (förut "Lunds weckoblad") och "Folkets tidning" 6 ggr i veckan. Den år 1882 stiftade Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige har bildat ett museum (se Kulturhistoriska museet i Lund med fem fig.), i sitt slag det största och tillika mest sevärda i landsorten. Tillsammans med annexet Lunds landsförsamling (1,250 har, 1,901 inv. 1910) utgör L. ett prebende af 1:a klassen, Torna kontrakt, Lunds stift. Med Hälsingborg och Landskrona väljer staden 3 representanter i riksdagens Andra kammare. På stadens område ligger i n. v. S:t Liborie hög, mera bekant under den förvrängda namnformen "Sliparebacken", där fordom de danske konungarna mottogo hyllning af de skånska landskapen (Skåne, Halland och Blekinge). Platsen bär sedan 1882 ett monument öfver slaget vid L. (se nedan och fig. 18, sp. 1371). -- I närheten af L. märkas Råby räddningsinstitut (1838), Malmöhus läns idiotanstalt (1878) samt Hospitalet och Asylen för sinnessjuka (1879), den största inrättningen af detta slag i Sverige. O. Ptn. Historia. En äldre uppfattning såg i L. en uråldrig stad med anor långt bort i tiden före Kristi födelse eller åtminstone långt bort i första årtusendet. Bevisen härför fann man i en "lärd" härledning af stadens namn från en hednisk offerlund, som skulle ha legat öster om staden, i en vers från 1500-talet samt i uppgifter om L. i isländska skaldeverser och i den isländska Egils-sagan. Arkeologiska undersökningar under de två senaste årtiondena ha emellertid ådagalagt, att stadsbebyggandet i L. icke sträcker sig längre tillbaka än till tiden omkr. år 1000, och samtidigt har den historiska kritiken frånkänt versen och den isländska litteraturen deras beviskraft. L. når