(i Uppsala univ:s årsskrift, 1880) och det i ordboksform affattade Personnamn från medeltiden (i "Svenska landsmålen", 1892 o. 1896, Abbe--Libært), som efter hans död fortsatts på grundval af L:s samlingar af lektor E. Brate. På senare år var L. uteslutande upptagen af Svenska akad:s ordboksarbete och hade som medlem af dess redaktion alltsedan 1893 (med undantag af 1898--1900) ständig tjänstledighet från sitt lektorat. Ad. N--n. Lundgren, Frans Daniel, uppfinnare, f. 25 aug. 1854 i Kvistbro, Örebro län, utexaminerades från Borås tekniska elementarskola 1879 och vann därefter omedelbart anställning hos riksgäldskommissarien O. Arehn, då direktör för Stockholms Nya tändsticksfabriks-a.-b. L. egnade sig snart h. o. h. åt konstruktion af maskiner för tändsticksindustrien och har gjort ett antal sinnrika, epokgörande uppfinningar inom detta område, såsom askmaskin, askfyllningsmaskin och paketmaskin, som åtnjuta världsrykte. Jämte Arehns son, G. Arehn, öppnade L. A.-b. Gerhard Arehns mek. verkstad i Stockholm, där han är verksam som teknisk ledare och uppfinnare. G. H--r. Lundgren, Vilhelm Rogatius Benjamin, skeppsredare, riksdagsman, f. 24 maj 1856 i Söderåkra, Kalmar län, aflade befälhafvarexa-men 1876 samt var sedan styrman och kapten på Göteborgsångare. L. var med om bildandet af rederiaktiebolaget "Concordia" (1887) och stiftade 1890 rederiaktiebolaget "Nike". 1904 bildade han rederiaktiebolagen "Transatlantic" och "Svenska Sydafrikalinjen" samt 1907 "Svenska Australlinjen". L. är stadsfullmäktig i Göteborg och var 1910--11 riksdagsman i Andra kammaren för Göteborgs stad. L. är en af den svenska sjöfartsnäringens mest framstående män och har genom skapandet af oceanförbindelser tillfört handelsflottan ett stort antal fartyg och ett betydande tonnage. Lundgren, Johan (John) Peter, veterinär, f. 7 okt. 1857 i Visby, aflade fullständig veterinär-examen vid Veterinärinstitutet i Stockholm 1879 och studerade därefter någon tid vid Karolinska institutet. Han utnämndes 1879 till adjunkt och 1889 till professor i anatomi och fysiologi vid Veterinärinstitutet, hvars föreståndare han var 1896--1901. 1897--1900 innehade L. förordnande som adjungerad led. för föredragning och handläggning af veterinärärenden i Medicinalstyrelsen och tillika som led. af Direktionen för Veterinärinstitutet. Han är led. af Landtbruksakad. (1898). E. T. N. Lundgrenska högskolefonden, en donation, som handlanden Fredrik Lundgren (i firman Fiedler & Lundgren) uti sitt 27 mars 1872 affattade testamente bestämde skola utgå "till Göteborgs stad till grundfond för en högre undervisningsanstalt eller högskola" och som uppgick till 400,000 rdr rmt. Detta var den första donation, som utfästes för Göteborgs högskola, ehuru, då den efter Lundgrens död (1880) utföll, redan en annan, senare bestämd, donation, den Ed. Magnusska, villkorligt besftämts skola utgå till en högskola, därest en sådan inom viss tid kunde komma till stånd. Det var på grundvalen af dessa båda donationer, hvartill senare kom David Carnegies, som Göteborgs högskola lades. K. W--g. Lundh, Henrik Teodor, målare, f. 3 okt. 1812 i Stockholm, d. där 25 mars 1896. Han studerade för Westin, vid konstakademien från 1829 och i Paris 1843--48. Han målade historiska ocli bibliska motiv, djur och blommor. Skjutna fåglar blefvo länge hans specialitet. L. var dessutom tafvelrestauratör, fotograf och litograf. (G--g N.) Lundh, Lars August, tonsättare, f. 2 juli. 1838 i Stockholm, musiklärare vid Katarina allmänna läroverk 1857, organist i Tyska kyrkan, 1869, musikdirektör 1884, har komponerat ett af Musikaliska konstföreningen utgifvet Requiem, sånger, orgelstycken och kantater, hvaribland en (öfver Tegnérs "Svea") för soli och manskör till firandet af konung Oskar II:s 25-åriga regeringsjubileum 1897. L. har dessutom skrifvit en Harmonilära (3 uppl.). A. L.* Lundh, Nils Vilhelm, författare, f. 14 febr. 1879 i Malmö, har företagit resor bl. a. till de frisiska öarna och Italien. L:s första arbete i bokform, Hvita kyrkans by (1903), egde sin styrka i den känsliga, ljusa stämningen med naturbakgrund från norra Skåne. Stjärnorna (1904) och Tall och björk (s. å.) hämta sina motiv från samma trakter, medan däremot Ljunghuset (1905) förlägger sceneriet till kusten vid Falsterbo, och personteckningen börjar vinna mark från den alltjämt utförligt behandlade, fantasifulla naturskildringen. Mars (1906), Stranden (1907) och Martini (s. å.; ny uppl. 1909) visade delvis upprepningar af det ungt och svärmiskt drömmande temperament, som gett sig uttryck i de tidigare arbetena. Enslingen (1908), Stora barn (1909) och Lifvets sagor (s. å.) beteckna, äfven de, i det stora hela knappast något egentligt framsteg öfver det sympatiska och lyriskt sagoaktiga, men stundom konturlösa och fladdrande i framställningen. Bleik (1911), en skildring från de frisiska öarna, är däremot en mogen och betydande bok, som med innerlighet och poesi skildrar land och folk. -- Ett urval af L:s berättelser, Valborgselden, utkom 1910. 1903 och 1905 erhöll L. stipendium ur Albert Bonniers stipendiefond för svenska författare. R--n B. Lundh, Gregers Fougner, norsk militär och historiker, f. 15 maj 1786 i Gudbrandsdalen, d. genom olyckshändelse 11 juli 1836, blef student 1806, inträdde 1807 i armén, utmärkte sig som fänrik vid Toverud 19 apr. 1808 och befordrades 1812 till kapten vid generalstaben. 1814 var han adjutant hos Kristian Fredrik. Efter konventionen i Möss (14 aug. 1814) tog han afsked ur krigstjänsten och blef byråchef vid ett af statsdepartementen. 1815 blef han lektor och 1822 professor i teknologi, landthushållning och nationalekonomi vid Kristiania universitet. Han var därjämte grundläggare af och föreståndare för universitetets urkundssamling. Under vistelsen i Munchen 1829 upptäckte han en värdefull samling nordiska dokument från den tid, då Kristian II vistades i utlandet, den stora s. k. "Münchensamlingen". Denna hemförde han, och det var hufvudsakligen1 hans förtjänst, att Norge fick behålla allra största delen af dess innehåll (nu i norska riksarkivet; se vidare Kristian den andres arkiv). L. var 1832 en bland stiftarna af Samfundet for det norske folks sprog og historie, till hvars samlingar (6 bd, 1833--39) han lämnade många värdefulla, bidrag. Han var en mångsidigt produktiv