Nordisk Familjebok

KONVERSATIONSLEXIKON OCH REALENCYKLOPEDI Lux, lat., ljus. Lux, svenskt aktiebolag med ett aktiekapital af 3,750,000 kr. (1912), bildades 1901 af filos. doktor Sven Carlson för att exploatera en af honom jämte verkmästaren H. Rustige som konstruktör utarbetad fotogenglödljuslampa för ytterbelysning. Två hufvudtyper förekomma: 1) trycklampor (fig. 1), i hvilka trycket åstadkommes genom flytande kolsyra eller komprimerad luft, och 2) själftrycklampor (fig. 2), s. k. autoluxlampor, utan öfvertryck. (Se vidare Glödljus, sp. 1354.) Bolagets fabriker äro belägna på ön Lilla Essingen vid Stockholm och i Riga. Luxlampan har vunnit spridning öfver hela jorden till belysning af bangårdar, villasamhällen m. m. Imitationer med olika namn finnas i marknaden.

Fig. 1. Trycklampa.

Fig. 2. Själftrycklampa (autoluxlampa).

Luxation (lat. lux<over>a</over>tio, vrickning), med. Något svenskt ord, som fullt motsvarar "luxation", finnes ej, ty med "ledvrickning" förstås äfven mindre rubbningar i ledgångarna. Vanligen säger man, att en arm, ett ben o. s. v. är "ur led". För att en vrickning skall vara verklig luxation, fordras, att båda ledytorna i en led fullständigt lämnat hvarandra. Alla människokroppens ledgångar kunna luxeras. Detta sker lättast med dem, som ha de friaste rörelserna, de s. k. kul-lederna, såsom öfverarmen och låret, hvaremot de leder, som medge endast obetydlig rörelse och endast i en riktning, långt svårare rubbas, såsom fot- och handleden, äfven knäleden. Vanligast inträffar luxationen på en gång och till följd af ett yttre våld, men icke ett sådant, som träffar leden direkt, ty då uppkommer ej vrickning, utan brott. Våldet skall verka så, att den ena parten förvandlas till en häfstång, hvars ända liksom kränges ur sitt läge. Så sker vid ett fall med utsträckt arm eller ben. Äfven kotorna i ryggen och halsen kunna bringas att lämna hvarandra, och en sådan skada är af den svåraste betydelse, beroende därpå, att ryggmärgen vanligen i sådana fall klämmes eller slites. Döden följer ögonblickligen, om luxation inträffar emellan första och andra halskotan. — Den missbildning, som uppkommer till följd af en luxation, är vanligen så betydlig, att äfven i läkarkonsten alldeles oförfarna personer lätt igenkänna skadans art. Vanligen blir extremiteten fastläst i en ovanlig ställning, men hänger icke slappt ned, såsom vid benbrott. Understundom kan det dock kräfva rätt mycket skarpsinne och erfarenhet att skilja mellan luxation och benbrott; och misstag i detta hänseende äro bedröfliga till sina följder, i hvilken riktning de än gått. Har man tagit ett verkligt brott för en luxation, så försöker behandlaren att draga den skadade delen i led, och ibland nyttjas därvid en energi, som för den stackars patienten ej kan vara annat än olycksbringande. Har man åter misstagit sig på det sätt, att man ej igenkänt luxationen, utan tror på ett brott eller någon annan skada, då underlåtas de för luxationens afhjälpande nödiga åtgärderna. Detta äfvenledes till patienternas skada, ity att efter en tid, längre eller kortare för de olika ledgångarna, det luxerade benet fastnar i det oriktiga läget, ej vidare kan riktas in ("reponeras"), och den sjuke förblir en krympling för sitt återstående lif. — Att rikta in en ledvrickning var före kloroformens upptäckt ett lika svårt som för den skadade plågsamt företag.