Lycopodites-Lydda 40 terna, utmärkt genom små, vanligen spiralställda blad och ensamma sporangier på bladens öfversida eller i bladvecken. Klassen delas i två serier: Lyco-podiales eligulatce (fam. Lycopodiacece), isospora, med blad utan ligula, och Lycopodiales ligulatce (fam. Selaginellacece, Lepidodendracece, Sigilla-riacece, Isoetacece), heterospora, med blad med ligula. G. L-m. Lycopodites Brongn., paleobot., provisoriskt släktnamn för sådana fossila växter, som till sin yttre byggnad öfverensstämma med de nutida släktena Lycopodium och Selaginella och, så vidt man vet, hade sporer af endast ett slag. A. G, N. Lycopodium L., Lummersläktet, bot., jarm., är ett släkte af mångåriga, ofta ref viga, mossliknande växter, som bilda typen för fam. Ly- Lycopodium davatum lingar, 2 sporofyll i l," .-. l gren med axlika sporangiesam-med sporangie (nedtill), 3 sporer. copodiacece. Stammen är utdragen, ffaffellikt delad och täckt af många, små, styfva, barrlika blad. Spor-angierna (2 å fig.), som äro njurformiga och öppna sig med 2 valvler, äro antingen samlade i grenspetsarna i ax af kortare, fjällika blad eller på blad ej olika de öfriga. L. selago L. har ej ax, och dess stam bildar ej långa, greniga refvor, såsom hos öfriga svenska arter. Dekokt på denna art begag- nas till tvättning af boskapen mot ohyra; däraf det svenska namnet l o p p l u m m e r. De öfriga långref-viga arterna, särskildt L. davatum (se fig.), användas till fiätning af dörrmattor, och denna användning har förskaffat dem benämningen mattgräs. Alla lummerarter äro ständigt gröna och växa i skogs-och fjälltrakter, här och där tämligen ymnigt. En art, med det svenska namnet jämna, L. compla-natum L., har på de sterila grenarna korsvis motsatta blad af två olika slag. Det egendomliga utseendet hos dessa ständigt mörkgröna eller blågröna, sterila grenar har föranledt, att jämna ganska ofta af allmogen afplockas under vintern och utbjudes till salu i de större städerna som ett vackert vintergrönt. Rörande de för medicinskt och farmaceutiskt ändamål använda sporerna (3 å fig.) se Ni k t. O. T. S. (G. L-m.) Lyco'psis L., örtsläkte af fam. Borraginacece, skildt från det närstående släktet Anchusa genom böjdt kronrör. I Sverige förekommer allmänt som åkerogräs L. arvensis (Anchusa arvensis), en 10- 50 cm. hög, mycket sträf ört med vågigt tandade blad och ljusblåa blommor. G. L-m. Ly'copus europäus L., A n d o r n, Strandklo, bot., en på våta ställen växande ört af fam. Labiatce. Stjälken är upprätt, ända till l m. hög, hårig, med motsatta, parflikiga, groft sågade blad, i hvilkas vinkel sitta mycket täta, kransvis ställda samlingar af små hvitröda blommor. Dessa ha nästan regelbundet fyrflikig krona och 2 ståndare. Den torkade örten var förr upptagen i farmakopéerna under namnet herba marrubii aquatici och är än i dag uti Italien ett folkmedel mot frossan, hvilket gett anledning till namnet k i n a - ö r t. örten har varit mycket rekommenderad som verksam mot lif-moderblödningar. Dess saft ger en vackert svart färg, af hvilken zigenarna, enligt i södern gängse folkmening, begagna sig för att brunfärga huden hos Ijushyade barn, som de bortröfvat. Detta skall vara orsaken till benämningen zigenarört, som äfven tillagts denna växt. O. T. S. (G. L-m.) Lycösa, zool. Se Spindeldjur. Lycostro'bus Nathorst, paleobot., en inom Skånes kolförande aflagringar funnen stor sporofyll-samling (blomma) med såväl mega- som mikrosporer, de senare erinrande om dem hos Isoetes. Fos-silet, som hittills är funnet med blott ett enda exemplar, har sitt hufvudsakliga intresse därigenom, att det synes ådagalägga, att afkomlingar af stenkolsperiodens stora lummerväxter fortlefde ännu under rät-liastiden. A. G. Is. Lycurrgus. Se Lykurgos. Lyda, zool. Se Sågsteklar. Lydbiskop (fsv. ly])biskuper, af ly^ir, människor, folk). Se Korbiskopar. Lydd [li'd], stad i engelska grefsk. Kent, 5 km. s. v. om New Romney. 2,675 inv. (1901). Det var förr en hamn af betydenhet, och ehuru staden nu, till följd af kustens förändringar, ligger nära 5 km. från densamma, är befolkningen ännu till stor del fiskare. 1290 fick staden samma privilegier som Cinque ports mot villkor att understödja kronan med ett skepp. Wbg. Lydda (hebr. Lod, arab. el-Ludd), i forntiden stad i Palestina, vid den egyptisk-syriska karavan-vägen och vid järnvägen Jafa-Jerusalem, 19 km. s. ö. om Jafa. Redan tidigt funnos kristna där.