märkningarna i 3:e uppl. af detta (1875) och P. 0. Bäckström, "Svenska folkböcker", II (1848), och J. Paludan, "Lyksalighedens ö" (i "Nordisk tidskr.", 1900). Lycksele. 1. Socken i Västerbottens län, Lycksele lappmarks tingslag. Omkr. 5,370 kvkm. 7,975 inv. (1910), hvaraf 971 i Lycksele municipalsamhälle (häri ingår med 331 inv. Lycksele marknadsplats, som i vissa hänseenden är eget municipalsamhälle). L. utgör ett pastorat i Luleå stift, Lappmarkens första kontrakt. - 2. Kyrkoby i ofvannämnda socken, näst Gällivare och Kiruna den viktigaste orten i hela Lappland, ligger på högra sidan af Ume älf, som i närheten bildar

Hälleforsfallet i Ume älf vid Lycksele kyrkoby. flera fall (bl. a. Hälleforsfallet; se fig.) och längs älfven från kusten upp till Stensele, hvilken väg vid L. skäres af landsvägen från Glommersträsk i n. till Åsele och Vilhelmina i s. och v. Kyrka vid L. byggdes för lapparna redan under Karl IX:s tid, innan ännu någon bofast befolkning fanns i socknen, och försågs med präst 1613. Platsen är bebyggd efter en viss stadsplan med köpmansgata och å ömse sidor kyrko- och marknadsstugor, lappstad o. s. v. Marknader hållas i jan. och mars, hvilka besökas af en mängd lappar. Kyrkobyn omfattar L. marknadsplats, 331 inv. (1910), tax.-v. å fastigheter 862,800 kr. (1910), L. kyrkoplats, 379 inv., tax.-v. 102,300 kr., samt ett intill dem beläget område af Lyckselehemmanen n:r l och 2, 261 inv., inom hvilket allt brandstadgan för rikets städer tillämpas enl. k. br. 6 juni 1884 och 15 april 1904. Ordningsstadgan för rikets städer tillämpas inom kyrko- och marknadsplatsen enl. k. br. 6 juni 1884, byggnadsstadgan inom marknadsplatsen enl. k. br. 10 okt. 1884 och hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad inom marknadsplatsen enl. k. br. 16 aug. 1895. Kyrkobyn har prov.-läkare, distriktsveterinär, sjukstuga, apotek (sedan 1849), kronohäkte, skjutsanstalt, postkontor, telegraf- och telefonstation, expeditionskontor af A.-b. Norrlandsbanken, sparbankskommittén för Västerbottens läns sparbank samt många handlande och handtverkare. Genom eldsvåda 23 juli 1911 lades ett tjugutal gårdar i aska, medförande en skada af omkr. 1/2 mill. kr. Lycksele lappmark. Se Lappmark, sp. 1220. Lycksele lappmarks tingslag, i Västerbottens län, ingår i Västerbottens västra domsaga och Västerbottens läns Lappmarksfögderi samt omfattar socknarna Lycksele, Örträsk, Stensele, Tärna, Sorsele. 22,090 kvkm. 17,597 inv. (1910). Lycksele revir. Se Norra Lycksele revir och Södra Lycksele revir. Lyckåborg. Se Lyckeby. Lyckås, gods i Skärstads socken, Jönköpings län, med hufvudgården belägen vid Landsjön. Det omfattar 18 7/12 mtl med en egovidd af 2,700 har (åker 735 har), tax. till 704,000 kr., hvaraf 25,700 för ångsåg, tegelbruk, 2 kvarnar och vattensåg (1910), och är en mönsteregendom med rationellt drifvet jordbruk och framstående ladugårdsskötsel. Hufvudbyggnaden, nära L. station å Jönköping--Gripenbergs järnväg, är ett tvåvåningsstenhus i

Lyckås, manbyggnaden.

renässansstil, byggdt 1863 (se fig.). L. existerade sannolikt redan på 1300--1500-talen, som en oansenlig gård med namnet Hallösa. I början af 1600-talet tillhörde det den stora Brahepossessionen, såldes 1751 för 270,000 dal. kmt af Ulrika Juliana Brahe, änka efter riksrådet Nils Gyllenstierna, till hennes måg hofmarskalken frih. G. J. Horn af Rantzien och tillhörde sedermera kanslipresidenten grefve K. G. Löwenhielm (1756--68), vicepresidenten frih. A. J. von Köhler (1780-talet), som förbättrade godset i hög grad dels genom inköp, bl. a. af Drättinge, dels genom sänkning af Landsjön, hvarigenom stora vidder vunnos för plogen, öfversten frih. E. G. Adelsvärd och statsrådet grefve E. R. Adelsvärd (1790--1840) samt överståthållaren grefve J. Essen Hamilton, som uppförde det nuv. slottet, och dennes son grefve J. Hamilton, den nuv. egaren, som i hög grad uppdrifvit L:s höga kultur. Wbg. Lycoperdaceæ, bot., svampfamilj af klassen Gasteromycetes, utmärkt af de i början köttiga, senare torra fruktkropparna, som ha dubbel, papperstunn vägg och vid mognaden innehålla en med kapillitium blandad pulverformig spormassa. Hit höra Geaster och röksvamparna. U- L-m. Lycoperdon L., bot. Se Röksvamp. Lycopericum esculentum, bot. Se Tomat. Lycopodiaceæ, Lykopodiacéer, Lummerväxter, bot., växtfamilj af klassen Lycopodiales, utmärkt genom knölformigt, samkönadt prothallium, sporer af endast ett slag och blad utan ligula. Lykopodiacéerna förekomma i synnerhet i tropikerna. G- L-m Lycopodiacéer, bot. Se Lycopodiacese. Lycopodiales, bot., klass bland ormbunksväx-