Lykofron-Lykseth-Skogma 54 Gyldenstjerne, dotter till fru Inger Römer till östråt. 1532 blef L. norskt riksråd, deltog i tåget till Oslo mot Kristian II och öfvertalade honom att kapitulera, men föll i onåd hos konung Fredrik, därför att han lofvat Kristian II fri lejd. Efter sin makas död 1532 knöt L. en förbindelse med hennes syster Lucie, men kunde ej utverka släktens eller kyrkans samtycke till äktenskapet, ehuru ett barn blifvit frukten af förbindelsen. Han närmade sig dessutom lutheranerna och fängslades därför i juni 1535 af ärkebiskop Olaf, dömdes för kätteri och blef i fängelset dödad genom kolosförgiftning ("röget ihjel") 24 dec. s. å. Lucie äktade sedermera Jens Bjelke och drunknade 1555. 4. Anna L., f. 1595, d. omkr. 1641, var 1615--23 gift med Kaj Rantzau och knöt 1626 öppet en förbindelse med tronföljaren, prins Kristian. Hans fader, Kristian IV, lät fängsla henne och ville ha henne åtalad för trolldom, men måste i jan. 1628 lössläppa henne (dock förpliktades hon att ej lämna sin gård). 1629 ingick hon äktenskap med Knud Ulfeld. 5. Kaj L., den föregåendes brorson, f. omkr. 1622, d. 1699, var en af Danmarks rikaste godsegare på sin tid, men utmärkte sig mest genom sitt öfvermod, öfverdåd och utsväfvande lefnadssätt. Han blef kammarjunkare 1646, var nära förbunden med rikshofmästaren K. Ulfeld och blef för sin frispråkighet plötsligt aflägsnad från hofvet. 1657 var han öfverste för ett af honom själf värfvadt regemente, men visade ingen krigisk duglighet. Då han 1661 råkade i tvist med sin f. d. gårdsfogde, framdrog denne ett bref, som L. 1656 skrifvit till sin dåv. frilla (sedermera gårdsfogdens hustru) och hvari han på ett ytterst kränkande sätt yttrat sig om drottning Sofia Amalias äktenskapliga trohet. L. måste erkänna sitt brott och utfästa sig att betala 100,000 riksdaler i böter. Då han utan att betala flydde ur landet, anklagades han för majestätsbrott och dömdes att mista lif, ära och gods. Hans egendom (uppskattad till inalles 400,000 riksdaler) indrogs till kronan, och själf afrättades han in effigie 5 sept. 1651. Efter Sofia Amalias död (1685) fick L. tillstånd att återvända till Danmark. Jfr K. Bruun, "K. L." (1836). 1-5. E.Kbff. Lykofron (grek. Avxoqpgcov), forngrekisk skald och grammatiker från Chalkis på Eubea, lefde under Ptolemaios Filadelfos (förra hälften af 3:e årh. f. Kr.) i Alexandria och lade hand vid ordnandet af den i det ptolemaiska biblioteket befintliga grekiska lustspelslitteraturen. Äfven nämnes han som författare till ett arbete "om lustspelet" och till ett stort antal dramer, till större delen tragedier. Under L:s namn har till vår tid kommit en dikt med titeln Alexandra (l. Kassandra), hvilken i 1,474 jambiska verser framställer den trojanska Kassandras spådomar om Trojas öde och följande tiders skickelser ända t. o. m. Alexander den store. Viktigaste upplagor af Scheer (1881) och Holzinger (1895, med tysk öfv.). A. M. A. Lykomedes (grek. Avxo/iijfys). 1. Konung öfver doloperna på Skyros, fader till Deïdameia (se d. o.), spelar en roll i den trojanska sagokretsen och den grekiska konsten (se Akilles, sp. 423, och Theseus). -- 2. En rik man från Mantineia i Arkadien, var mycket verksam vid grundläggningen af Megalopolis (se d. o.) i 4:e årh. f. Kr. Han sökte med tebanernas hjälp frigöra arkadierna från Spartas öfvervälde. Men efter 369 ville han göra sig och sina landsmän oberoende äfven af tebanerna. På återvägen från Aten, med hvilket han sökt förbund, blef han mördad. Lykopodiacéer, bot. Se Lycopodiaceae. Lykopolis. Se Siût. Lykortas (grek. Avxoorag), forngrekisk krigare och statsman från Megalopolis i Arkadien, efter Filopoimens död (183 f. Kr.) anförare (strateg) för det akeiska förbundet (se Akéer), hvars redan sviktande motståndskraft han för en tid lyckades höja. L. var fader till historieskrifvaren Polybios. A. M. A. Lykos, forntida namn på en flod, som nu heter Nahr-el-Kelb ("hufvudfloden") och på Syriens kust faller ut i S:t Georgsviken af Medelhafvet, ej långt n. ö. om Beirut (se d. o.), dit dess vatten ledes. Bron öfver floden vid Debayeh, platsen för vattenledningens maskinhus och filtreringsverk, är ett vanligt mål för turisters utflykter. Passet mellan floden och en klipphalfö har spelat en roll i historien. Omkr. 30 m. öfver den nuv. vägen hade kejsar Marcus Aurelius anlagt en stenbelagd militärväg. Ännu högre upp finnas många egyptiska (från Ramses II, 1324-1258 f. Kr.), assyriska (från Salmanassar II, 859-825 f. Kr.) och andra inskrifter, som visa, att här gick en väg långt före den romerska. Utom dessa inskrifter finnas en grekisk, en latinsk och en fransk (ang. den franska expeditionen till Syrien år 1860 och 1861 med anledning af blodbadet i Damaskus och de drusiska oroligheterna). Jämte inskrifterna finnas reliefer, t. ex. en, som framställer assyriske konungen Assarhaddon, och en, som afbildar en egyptisk farao och guden Amon, som delvis ha både konstnärligt och arkeologiskt värde. -- Äfven ett par andra floder, t. ex. den nuv. Germili l. Kelil Irmak, en biflod till Jeschil Irmak, och den nuv. Zâb el-Al´a (Öfre Zab), som infaller i Tigris ej långt s. om Mosul, har i forntiden burit namnet L. J- C. Lykoslder, zool. Se Spindeldjur. Lyksborg. Se Glücksburg. Lykseth-Skogman, Magna Elvine, operasångerska, f. 6 febr. 1874 i Kristiania, studerade därstädes vid konservatoriet för fru Ida Basilier (-Magelssen), tillhörde 1898-99 O. Lombergs kringresande svenska operasällskap) och debuterade 1901 på K. teatern i Stockholm som Santuzza i "På Sicilien", Margareta i "Faust" och Elsa i "Lohengrin". Man fann hos debutanten en ganska stor sopranröst med fasta och präktigt klingande höjdtoner, en aktningsvärd, om än ej fullfärdig sångteknik, behag i den yttre företeelsen, dramatiskt gry jämte en viss scenvana, och af norsk brytning märktes föga i uttalet. Särskildt den tredje debutrollen lofvade godt genom poetiskt uttryck i sång och spel. Hon anställdes s. å. vid vår operascen, där hon alltsedan företrädesvis uppburit de stora, högdramatiska sopranpartierna, under stegrad förfining i sångligt och plastiskt hänseende. Särskildt för Wagner-repertoaren har hon varit ett stöd genom vackra och lyftade framställningar af Brynhildas roller i hela Nibelungentrilogien, Sieg-linde i "Valkyrian", Senta i "Flygande hollända-