- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
57-58

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lykurgos - Lyly l. Lilly (Lylie), John - Lymantria, zool. Se Nunnan - Lymantriidæ zool. Se Liparidæ - Lyme Regis - Lymexylon navale, Skeppsvarfsflugan, zool. - Lymfan, fysiol.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lyly-Lymfa 58 sagan låter påskina, utan fastmera är frukten af en genom århundraden fortgående utveckling på grundvalen af forndoriska traditioner. Litt.: Gilbert, "Studien der altspartanischen geschichte" (1872), S. Wide, "Bemerkuneen zur spartanischen Ly-curglegende" (i "Skandinavisches archiv", I, 1891), Nusselt, "Das Lykurgpr blem" (1898), och Meyer i "Forschungen zur alten geschichte" (1902;. - 3. Attisk statsman och talare, f. omkr. 395 f. Kr. I likhet med Demosthencs och Hypereides sträfvade han att häfda det fosterländska intresset gentemot det macedoniska partiets stämplingar. I synnerhet inlade han stora förtjänster genom att bringa ordning och reda i den inre förvaltningen. L. är den förste verkligt framstående finansman, som forntidshistorien har att uppvisa. Under den tid af 12 år (från 338 f. Kr.), då han stod i spetsen för Atens statshushållning, bragte han de genom de föregående tidernas misshushållning och demagogiska lättsinne grundligt förstörda finanserna åter i ett blomstrande skick, använde stora summor på iståndsättandet af flottan, skeppsvarfven, arsenalen m. m. och kunde därjämte bereda tillgångar för utförandet af många storartade, till stadens gagn och förskönande afsedda praktbyggnader. Ett 307 f. Kr. fattadfc folkbeslut rörande en hyllningsgärd åt L:s minne är bevaradt genom en inskrift. Han torde ha dött omkr. 324 och begrofs på statens bekostnad vid vä«:en till Akademeia. Forntiden egde 15 offentliggjorda tal af L., bland hvilka endast ett (anklagelsetal mot Leokrates) jämte några fragment kommit till vår tid. Detta tal är utgifvet dels i åtskilliga specialupplagor, dels i samlingar af "Ora-tores attici". Jfr Blass, "Die attische beredsam-keit" (3 bd, 1868-80; ny uppl. 1887-98). 1_3. A. M. A. Lyly [li'li] 1. Lilly (Lylie), John, engelsk författare, f. 1553 (eller 1554) i grefsk. Kent, d. 1606, studerade vid Oxfords universitet 1569-75 samt blef master of arts där och 1579 i Cambridge och lefde sedan i London som skriftställare, för-gäfves traktande efter att bli antagen till direktör för hofvets lustbarheter. Han valdes 4 gånger till medlem af parlamentet, 1589-1601. L:s roman Euphues. The anatomy of wit (1579), med sin något vidlyftigare fortsättning Euphues and his England (1580), gjorde honom för 10-12 års tid till den mest omtyckte skriftställaren i England och gaf upphof åt en särskild smakriktning, den s. k. "euphuismen", som behärskade hofvets hela umgängeston. Skildringen af Euphues' lefnadsöden utgör liksom en tråd, hvilken är fullhängd med allvarliga moraliska tirader, afhandlingar och bref. Det var därför mindre ämnet än stilen, som gjorde boken så ryktbar. Hvad euphuismen beträffar, är det oegentligt att, såsom brukligt är, under denna term inbegripa alla tillkonstlade sätt att tala och skrifva, hvilka voro gängse i England under 1500-talet. Kiktningen skiljer sig nämligen väsentligt från tidens öfriga tillgjordhcter. Euphuismens .kännemärken äro: en egendomlig förening af långsökta antiteser med allitteration, assonans, rim och ordlek, en pedantiskt omständlig parallellism i anbringandet af tänkespråk, ett hopande af retoriska figurer, ständiga hänvisningar till den klassiska forntiden samt, icke minst, en omåttlig förkärlek för liknelser, hämtade från ett slags fabelaktig na- turalhistoria med uppdiktade djur, växter och mineral. Jämförd med den surreyska skolans italia-niserande omskrifningar, förefaller L:s diktion klar och enkel. Euphuismens källa (och förebilden, ofta in i detaljer, för L:s bok) är i själiva verket spanjoren Antonio de Guevaras historiska roman "El libro aureo de Marco Aurelio" (1529), sorn sedan 1534 utkom i en mängd engelska upplagor, af hvilka i synnerhet Th. Norths öfversättning ("The dial for princes", 1557) blef inflytelserik. (Jfr Landmann, "Der euphuismus", 1881.) Emellertid gaf L. onekligen en rätt individuell och fantasirik ton åt denna pretiösa riktning. L:s mest framstående närmare voro Greene, Lodge och Nash. Hans motståndare var Ph. Sidney, hvars "Arcadia" utträngde euphuismen. - F. ö. skref L. 8 eller 9 hof komedier, de flesta med mytologiska ämnen. Sju af dem äro på prosa och beteckna därigenom samt genom dialogens lif och spänstiga kvickhet ett framsteg i det engelska dramat. De inströdda lyriska styckena äro synnerligen behagfulla och harmoniska. Af "Euphues" utkommo 13 uppl. till 1636 samt nya uppl. 1868 och 1887. En uppl. af L:s "Dramatic works" utgafs i 2 bd 1858, hans "Complete works" i 3 bd 1902. Monografier öfver honom äro skrifna af J. D. Wilson (1905) och fransmannen A. Feuillerat (1910). E-tf-t. Lyma'ntria, zool. Se Nunna n. Lymantriidae, zool. Se Liparidse. Lyme Regis [laim riMjis], stad i engelska grefsk. Dorset, vid floden Lymes utflöde i Engelska kanalen, v. om Dorchester. 2,095 inv. (1901). L., som omtalas redan 774 och blef stad 1284, var förr af betydenhet (det sände två ombud till parlamentet 1295-1832) och är nu ett besökt hafs-bad. J. F. K. Lyme'xylon navale, Skeppsvarfsflu-g a n, zool., en till gruppen Polymorpha och fam. Lymexylonidas hörande skalbagge. Den fullbilda de insekten utmärkes genom långsträckt, mjuk-hårig kropp och mjuka täckvingar. Namnet skepps-varfsfluga har denna insekt erhållit däraf, att dess larv ofta förstört stora förråd af trävirke, afsedt till fartygsbyggnad. Så fann Linné å kronans varf i Göteborg stora massor af ekvirke, som genomstungits och gjorts odugligt af detta skadedjur, hvarom han talar i "Wästgöta Resan". På senare tid har denna insekt föga låtit tala om sig som skadedjur. G-(ji- Lv;mfa (lat. lympha, klart vatten), fysiol., dels innehållet i lymfkärlen, dels den vätska, som genom-dränker vålnaderna - väfnads vätska n -, ur hvilken cellerna närmast hämta sin näring och till hvilken de aflämna produkterna af sin verksamhet. Väfnadsvätskan förnyas ständigt genom ämnesutbyte med blodet. Blodets tryck i kapillärerna är i genomsnitt 15 mm. kvicksilfver högre än väfnadsvätskans tryck. Till följd häraf filtrerar vätska genom kärlväggen; lösta ämnen diffundera i bägge riktningar genom densamma. Innehållet i lymfkärlen kan betraktas som ett öfverskott af väfnadsvätska, som afrinner genom ett särskildt kärlsystem. Väfnadsvätskans mängd och sammansättning låta sig icke bestämma. Däremot kan man undersöka den vätska, som bortledes genom de större lymfstaminarna. Man har beräknat, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 18:54:50 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free