67 Lynedoch-Lyngbye sans, härstammar från 1400- och 1500-talen och består af 18 bägare och pokaler, 11 bäcken och skålar, 2 vinkannor i form af stående lejon, l handfat, 2 ströskedar, l staty (madonnan med barnet) och l litet relikskrin. Pjäserna voro gåf-vor af patriciska familjer eller ämbetsmän i Liine-burg. J- C. Lynedoch [låYndåch], lord/ Se Graham 6. LiTnen, stad i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), vid Lippe. 8,776 inv. (1905). Järn-gjuterier, tillverkning af maskiner och metallvaror. J- F- N. Lyne'tt, fr. lunette (dim. af lune, måne). 1. Bygnk., en urtagning vid foten af ett tunnhvalf, en kupol eller en större hålkäl, för att bereda tillfälle för fönster eller dekorativa partier, såsom altaruppställningar, målningar, spisar, dörröfver-stycken o. d., att växa upp öfver hvalfvets, kupolens eller hålkälens anfang, eller för att ofvan detta kunna anordna högt sittande, mindre fönster (ly- nettfönster), vanligen runda eller half runda (se fig.). Lynetten kan ock i sin enklaste form karakteriseras som skärningen mellan ett tunnhvalf med mycket liten diameter och ett tunnhvalf med stor diameter. Emellertid göres i allmänhet icke den till lynetten hörande hvalfkappans hjässa rak och horisontal, som den skulle vara, om den tillhörde ett tunnhvalf, utan höjande sig inåt rummet, stundom i en svag båge. En gammal regel lär, att högsta punkten af skärningslinjen mellan lynetten och tunnhvalf-vet skall nå upp till en tredjedel af tunnhvalfvets omkrets, d. v. s. att afståndet mellan högsta punkterna af två motstående lynetter skall vara lika med tunnhvalfvets radie, om detsamma är slaget efter en cirkel. Yid plafondtak med stor hålkäl anordnas ofta en serie lynetter af enbart dekorativa skäl. - 2. Befästningsk. En i utgående vinkel bruten befästning (flesch) med tillbakadragna flanker för ernående af bättre skydd mot sidobeskjutning. Bastionen är sålunda en lynett. Jfr Framskjutna utanverk. Om lunettes d'Arcon se Fort, sp. 917. 1. I. G. C. 2. L. W:sonM. Lynetten, sjöfäste. Se K ö p e n h a m n, sp. 662. Lyng, å Grönland (se d. o., sp. 497) namn på en mängd olika risartade växter. Lyng, Georg Vilhelm, norsk filosof, f. 24 mars 1827 i Suldals socken, Stavanger amt, d. 19 maj 1884 i Kristiania, blef filologie kandidat 1851, universitetsstipendiat i filosofi 1858, filos, doktor 1867 på afh. Studier över Schelling och 1869 professor i filosofi. Som tänkare var L. påverkad af i synnerhet Grundtvig, Kierkegaard och Hegel. Hans religiösa grundtankar göra sig särskildt gällande i de religionsfilosofiska skrifterna Hedenskabets levnetslöb (1866), Jödedommen (1867) och Grundtvigianismen og skrifttheologien (1872). - L:s hufvudverk, Grundtankernes system (3 bd, 1882-87), är en djupgående och själfull framställning af Hegels logik. Han söker här återupprätta hegelianismen genom att befria den från den subjektivism och formalism, hvari den under själlösa epigoners behandling förstenats, och ingjuta i densamma en nyare tids realism. Därvid utgick han från den uppfattningen, att logiken är "ett verkligt instrument till kunskap om sanningen till alla viktiga frågors lösning". K. V. II. Lyngb., vid växtnamn förkortning för H. K. Lyngbye. Lyngby, socken i Malmöhus län, Bara härad. 1,939 har. 1,051 inv. (1910). L. bildar med Genarp och Gödelöf ett alternerande till egaren af Häckeberga patronellt pastorat i Lunds stift, Bara kontrakt. Lyngby (eg. K ön gens L.), dansk socken på Själland, 11 km. n. v. om Köpenhamn, vid Lyngby-och Fure-sö, och genomskuren af Mölle å. 8,100 inv. (1911; emot 3,000 år 1880), hvaraf 5,240 i den stadsliknande orten L., som har gasverk, teknisk skola och bank. 1906 afskildes fiskeläget Taar-bsek som särskild socken. Tätt intill ligga Sorgenfri slott och den 1867 upprättade landtmannaskolan, sedan 1890 förbunden med Grundtvigs högskola, samt danskt landtbruksmuseum. Till socknen höra dessutom herrgården Frederiksdal och ett stort antal fabriker utefter Mölle-ån (klädesfabriken Brede, pappersbruken örholm och Strandmöllen, kniffabri-ken Raavad 1. Filevserket m. fl.) samt södra delen af Dyrehaven. Den nordsjälländska järnvägen, från Köpenhamn till Helsingör, par sedan 1864 öfver L., som sedan 1900 har järnväg äfven till Vedbsek. E. Ebg. Lyngby, Kristen Jensen, dansk språkforskare, f. 1829 i Nibe, d. 1871, blef student 1847 och docent i nordiska språk 1863. Ehuru L. icke utgaf nå?ot större arbete, hade han dock ett väsentligt inflytande på den nordiska språkvetenskapens ställning i Danmark, i synnerhet därigenom, att han gjorde dialekterna till föremål för undersökning. Till detta forskningsområde höra hans första arbeten, Bidrag til en sönderjydsk sproglcKre (1858) och Om nordfrisisk i Bökking og Hvidding herreder (s. å.), samt hans största skrift, Vdsagnsordenes böjning i jydske lov og i den jydske sprogart (1863), Som specimen för docenturen skref L. föreläsningen Dansk og svensk literatur og sproa i 2:den halvdel af det lå:de og i det 15:de aarnundrede (1863). Hans sista arbete var Beretning om det stockholmske retskrivningsmöde (1870). Men långt mera än genom skrifter verkade L. som föreläsare och lärare. Hans stora samlingar ha nyttjats af Feilberg. C. U.* Lyngbye [-by], HansKristian, dansk naturforskare, f. 1782, d. 1837, blef 1802 student, men först 1812 teol. kandidat och måste söka sitt lefve-bröd som informator på landsbygden. Under denna tid egnade han sig åt studiet af vattenväxterna med sådan framgång, att han 1817 vann universitetets guldmedalj för en afh. i detta ämne, Tentamen hydrophytologice danicce, hvilken 1819 utgafs och ännu eger betydelse som den enda öfversikten af