Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
107
Lysgas
108
hvari kondensationsprodukterna samla sig och hvarifrån
de sedan kunna pumpas upp. Rörnätet lägges på sådant
djup, att frysning i sifonerna ej kan uppstå. Genom
spritning af gasen vid köld
Fig. 14. Tryckregulator. (Genomskärning.)
erhållas kondensationsprodukter, som på grund
af sprithalten ej frysa förrän vid mycket låg
temperatur. Vanligen läggas rören så, att öfverkan-ten
kommer l m. under markytan, men djupet kan, om
spritning användes, utan fara tagas mindre. Från
gasverket ledes gasen ut i förbruknings-ortens
rörnät. Detta består af ett hufvudnät af större
rör, som ledas och afpassas så, att gastrycket
blir praktiskt detsamma i hela förbrukningsområdet
(vanligen 50 mm.). Ligger förbrukningsområdet på
mycket stort afstånd från gasverket, kan gasen pumpas
till detsamma under högre tryck, Va-3A atmosfär. Vid
förbrukningsorten måste då vara uppsatt en regulator
med eller utan gasklocka för utjämning, innan
gasen inkommer i hufvudrör-nätet. I Europa finnas
sådana tryckledningar af 20 km. längd. I Amerika
transporteras naturgas under många atm. tryck 200
km. och därutöfver. Från hufvudrörnätet utgrenas sedan
rör i de olika gatorna och sedan i sin tur från dessa
ledningar in i husen. Gasverken utföra i allmänhet
ledningarna fram till husväggen, och husegarna anlägga
servisledningarna inomhus. Dessa ledningar inspekteras
dock af gasverket, innan gas påsläppes i desamma,
då det är af stor vikt, att sådana arbeten utföras
omsorgsfullt. Hufvudrören äro vanligen af gjutjärn,
hvaremot biledningarna och servisledningarna göras af
smidesjärn. Hos hvarje förbrukare i huset installeras
gasmätare, en eller flera, beroende på, om samma
gaspris gäller för gas till olika för-
brukningsändamål, "lysgas" och "kokgas", eller
ej. Gasmätarna äro antingen våta eller torra, beroende
på, om matrummet begränsas af en vätska eller ej. De
våta mätarna äro i hufvudsak konstruerade på samma
sätt som stationsgasmätarna. Dessa mätare fordra dock
en mycket noggrann tillsyn och användas därför numera
ej så mycket
Fig. 15. Torr gasmätare. (Tvärgenomskärning.)
som de torra mätarna (se fig. 15). Matrummet i
dessa utgöres af en bälgartad kammare, bildad af
fasta väggar och rörliga membraner. Bälgen fylles
och sammantryckes omväxlande af den genom en slid
inströmmande gasen och får således en rörelse liknande
kolfvens i en ångmaskin. Medelst vef öfverföres
denna rörelse till ett visarverk, som direkt visar
den genomgångna gasmängden. Hvarje mätare är vanligen
utförd med 2 eller 3 sådana bälgar. Mätare af dessa
konstruktioner utföras med samma konstruktion för alla
storlekar. Storleken räknas i lågor, börjande med
3-lågig. Man räknade nämligen förr storleken efter
antalet lågor, som voro kopplade efter mätaren. En
vanlig dåtida låga i snittbrännare förbrukade 150
liter pr timme, hvilket sedan blifvit användt som mått
på förbrukningen. Hvarje gasmätare af prof vas före
användning och äfven sedan med jämna mellanrum. Under
de senaste åren har man, för att gasen skall
få en allmännare utbredning äfven hos de mindre
konsumenterna, infört s. k. automat-gasmätare. En
sådan genomsläpper först efter inläggning af ett mynt
af viss valör en mot myntet svarande gasmängd, och
sedan denna är förbrukad, stänges ledningen. Myntet
kommer i en sluten utbytbar behållare. Genom en
visare kan man på mätaren se, huru mycket af den
betalda kvantiteten, som är förbrukad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
