fästningsfronts mingångar. Lystringsgallerierna ha sitt namn däraf, att de besättas med poster, som uppmärksamt skola lyssna till fiendens företag. Se Fästning, sp. 315, och Galleri 9. O. A. B.* Lystringsknäpp. Se Centralstation, sp. 1458. Lystringsord, krigsv. Se Kommando, sp. 633. Lysved, bot., multnad ved, genomvuxen af ett fosforescerande svampmycelium, oftast hörande till en hymenomycet, t. ex. Armillaria mellea. I varmare länder förekomma äfven hymenomyceter med fosforescerande fruktkroppar, hvilkas ljus kan vara så intensivt, att man kan läsa därvid. Hos flera af dessa är ljuset hufvudsakligen lokaliseradt till hymeniet, hvilket troligen står i samband med sporernas spridning genom nattinsekter. G. L--m. Lysvik, socken i Värmlands län, Fryksdals härad. 20,183 har. 3,424 inv. (1910). Annex till Fryksände, Karlstads stift, Fryksdals kontrakt. En utsikt vid L. finnes framställd å fig. till art. Fryken. Lysämnen. Se Belysning 2. Lütgendortmund [-då'rtmont], by i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), 7 km. v. om Dortmund. 13,015 inv. (1905). Stenkolsgrufvor. Lyth, gottländsk släkt, som lär ha inflyttat från Lüttich (Liége) på 1600-talet. 1. Joakim Matthiasson L., militär, f. i Visby och döpt 15 okt. 1679, d. där 22 juni 1746, trädde i krigstjänst 1703 som volontär på Västmanlands regemente och deltog i Karl XII:s polska och ryska fälttåg. Han öfvergick 1705 till Skånska ståndsdragonregcmentet och blef 1709 löjtnant där. Genom kapitulationen vid Perevolotjna (s. å.) blef han fånge, tillbragte en stor del af fångenskapstiden i Solikamsk och hemkom först efter freden i Nystad, hvarefter han snart synes ha lämnat tjänsten. L. författade en dagbok (tr. i "Karolinska krigares dagböcker", utg. af A. Quennerstedt, bd II, 1903), omfattande åren 1703--22, som utmärkes för liflig, målande framställning, hvari ofta en frisk humor framträder; den är ett ej oviktigt bidrag till källitteraturen om Karl XII:s krig. 2. Jakob Eberhard L., skolman, läroboksförfattare, f. 29 juni 1810 i Visby, d. där 10 nov. 1852. Med sin fader, som var handlande, flyttade L. som gosse öfver till Köniirsberg, men återkom 1827 till Visby och blef 1828 student i Uppsala. 1830--33 var han underlärare i latinska och grekiska språken vid Rowland Hills uppfostringsanstalt å Hazelwood, nära Birmingham, och var därefter lärare i tyska vid Hillska skolan å Barnängen, tills han 1835 utnämndes till första apologist vid högre lärdoms- och apologistskolan i Visby. 1847 blef han konrektor vid sistnämnda skola. 1840--50 var L. tillika lärare i främmande lefvande språk vid Visby gymnasium. Efter att redan 1842 ha låtit prästviga sig var han uppförd på första förslagsrummet till ett konsistoriellt pastorat, då han afled. L. författade den på sin tid mycket spridda skolboken Tysk språklära jämte förberedande explikations- och skriffningar (1834; 2:a uppl., tillökt med läsebok och ordregister, 1836; 5:e uppl. 1875; 16:e uppl. senare delen 1875, förra delen 1884) samt Schivedische grammatik nebst einer auswahl prosaischer und poetischer muslerstucke mit erläuterndem wörterbuche (1850; 3:e uppl. 1877). 3. Georg Vilhelm L., den föregåendes kusins son, industriidkare i Stockholm, riksdagsman, f. 5 jan. 1834 i Visby, kom i urmakarlära där, men flyttade 1854 till Stockholm och egnade sig åt det yrke, som då betecknades med namnet "mekanisk instrumentmakare", praktiserade däri i Stockholm två år samt i Paris, London och Berlin fem år. Han etablerade sig 1861 i Stockholm som "matematisk, fysisk och nautisk instrumentmakare" och bragte sin affär till stort anseende och betydande omfattning. Särskildt har omtalats hans tillverkning af förträffliga nautiska instrument, spritkompasser, hydrografiska instrument samt fyrapparater, af hvilka må omnämnas v. Otters klippfyrapparater; roterande blixtfyrapparater för de svenska fyrskeppen samt Lyths lampa för kontinuerlig bränning, använd i mycket stort antal i ledfyrar inom och utom Sverige. L. var kommissarie vid internationella industriutställningen i Bruxelles 1876, juryman vid flera utställningar, ordf. (vice ordf.) i Stockholms stads handtverksförening 1890--1909 och blef 1910 föreningens hedersled. 1888--90 var han (konservativ) riksdagsman i Andra kammaren för Stockholms stad. 4. Per Gustaf L., son till L. 2, f. 6 mars 1848 i Visby, blef student i Uppsala 1867, filos, kandidat 1875, filos. doktor s. å. och 1883 lektor i latin och grekiska vid Örebro högre allmänna läroverk. L. har gjort sig bekant som en grundlig kännare af latinska litteraturen och romerska antikviteterna samt af svenska språket och litteraturen. Bland hans många skrifter märkas Lärobok i romerska antiqviteter (1877), De usu praepositionis per apud Lirium etc. (1882), Tegnér och Fritjofs saga (1894), Minnen från Nerike, tal och föredrag (s. å.) och Si'ensk stilistik i exempel (5 hftn, 1896) samt dessutom en hel mängd af- i handlingar på latin och svenska, ordlistor och öfversättningar (af Ciceros "De senectute" och "De amicitia", de första 7 sångerna af Odyssén m. m.). L. har dessutom verkat som publicist och kortare eller längre tid utgifvit "Minerva, tidning för Sveriges ungdom" (1884), "Bergslagsbladet" (s. å.), "Örebro tidning" (1883-85) och "Nerikesposten" (1886--87). 1. A. S. 3 o. 4. J. C. Lytham [li'thəm], stad och badort i engelska grefsk. Lancaster, vid mynningen af Ribble. 7,185 inv. (1901). Slott med stor park. J. F. N. Lythraceæ, Fackelrosfamiljen, Lythracéer, bot., växtfamilj af serien Myrtiflora bland choripetalerna. De omkr. 250 hithörande växterna äro örter, buskar eller träd med vanligen motsatta, alltid hela och helbräddade blad med ytterst små stipler och blommor i klasar eller knippen. De förekomma såväl i tempererade som varma länder, särskildt i Amerika. Blommorna äro aktinomorfa eller zygomorfa, tvåkönade, vanligen 6-taliga, med kringsittande hylle, ofta stora och vackert färgade. Frukten är en kapsel. Af flera hithörande växter erhållas färgämnen (se Alkanna), andra lämna värdefullt virke (se Lagerstroemia), som prydnadsväxter odlas arter af släktena Cuphea och Lagerstroemia. G. L--m. Lythracéer, bot. Se Lythraceæ.