återvända e. d.). Oftast menas lysning till äktenskap. Enligt en redan vid lateranska mötet 1215 påbjuden regel, som sedermera allmänneligen upptagits och (med olika modifikationer) bibehållits, ehvar kyrklig vigsel är den regelrätta formen för äktenskaps afslutande, skall vigseln föregås af tillkännagifvande (mlat. proclamatio, fr. ban, ty. aufgebot), vanligen tre gånger, från predikstolen, för att bereda tillfälle att anmäla hinder mot det tillärnade äktenskapet. I svensk rätt gäller ang. denna lysning väsentligen följande. Före hvarje äktenskap, det må afslutas inför borgerlig myndighet eller med kyrklig vigsel, skall lysning ske i den till svenska kyrkan hörande församling, där kvinnan har sitt hemvist, d. v. s. i vanliga fall är kyrkskrifven. Endast vid äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet behöfs ej lysning, utan anslås i stället å beskickningen eller konsulatet kungörelse om det tillärnade äktenskapet. Dispens från lysning förekommer däremot icke. Innan lysning beviljas, skall pastor förvissa sig om, att intet hinder mot det tillärnade äktenskapet veterligen föreligger (se Hinderslöshet), hvarefter anteckning göres i församlingens lysnings- och vigselbok (se Kyrkböcker, sp. 471). Lysning måste ske vid högmässogudstjänsten tre söndagar å rad, utom i vissa fall (då "uppbrott sker emot fienden eller mannen för annat rikets ärende utskickad varder" eller då endera "ligger på sotesäng"), då lysning en söndag eller annan helgdag räcker till. Eventuella hinder mot äktenskapet få anmälas ("jäf") hos lysningsförrättaren före tredje lysningen, hvarefter, mot säkerhet ställd för skada, saken utföres i vanlig rättegång. Då lysning afslutats utan jäf, utfärdas lysningsattest (se d. o.), hvarefter äktenskapet genast kan ingås. I händelse af blott en dags lysning, skall väntas med giftermålet två dagar. Lysningen förlorar icke sin giltighet efter någon viss tid. Ingås äktenskap utan föregående lysning, blir det ej därför ogiltigt, men vigsel- eller giftermålsförrättaren ådrager sig straff för ämbetsbrott. Jfr Civiläktenskap, Vigsel och Äktenskap. ^{C. G. Bj.} Lysningsattest, jur., intyg, att lysning (se d. o.) till äktenskap mellan två i intyget namngifna personer skett i behörig ordning och utan att jäf gjorts mot deras tillärnade äktenskap. Lysningsattesten, som jämväl skall innehålla uppgift, att intet veterligt hinder mot det ifrågavarande äktenskapet möter samt huruvida det må fullbordas med vigsel eller borgerlig giftermålsform måste begagnas (se Äktenskap), utfärdas enligt (23 dec. 1910) fastställdt formulär af den präst, som förrättat lysningen, och utgör för den vigsel- eller giftermålsförrättare, som brudparet vill anlita, bevis, att äktenskapet får obehindradt afslutas. ^{C. G. Bj.} Lysnings- och vigselbok. Se Kyrkböcker, sp. 471. Lysoform, farm., en i handeln förekommande blandning af formalin (se Form-aldehyd), såpa och koncentrerad sprit, afsedd att efter spädning med vatten till 2–3 proc. användas som medel till desinfektion och rengöring. Likt lysoform är Svenska farmakopéns preparat Liquor formaldehydi saponatus (se Liquor). ^{C. G. S.} Lysol [-sal], kem. tekn., en till antiseptiska ändamål använd blandning af kresoler (se Kresol) med harts- och oljetvål, hvarvid kresolsåpor uppstå. Lysol är en mörkbrun, klar, karbolluktande vätska, vida mindre giftig än karbolsyra (fenol), ett handelspreparat, som numera i allmänhet ersatts af Liquor kresoli saponatus (se Kresol). Se äfven Desinfektion, sp. 216. ^{C. G. S.} Lyssa, grek. 1. Vattuskräck (se d. o.). - 2. Zool. Se Tunga. Lysspis. Se Eldstad, sp. 189. Lyssten, fys. Se Bolognesiska lysstenen. Lyster (fr. lustre, eg. glans), ljuskrona, stor armstake; spegelkula att uppställa i trädgårdar. - Lysterfärger kallas sådana inom lergods-tillverkningen använda färger, som efter bränningen antaga en metallskiftande glans (fr. refiet métallique}. Berömda för sina lysterfärger äro i synnerhet de gamla spansk-moriska fajanserna (t. ex. den s. k. Alhambravasen i Sveriges Nationalmuseum) samt vissa äldre majolikor. Dessa färger förekomma dock numera ej sällan å -moderna tillverkningar. - Lystergarn, ett garn af starkt glansk engelsk kamull. - Lystertyg, åtskilliga slags skimrande tyg, vanligen med varp af bomull och inslag af kamgarn (jfr Kamull). Lyster (under medeltiden skrifvet L u s t r och så ännu uttaladt), härad och pastorat i Nordre Bergenhus amt, Norge, l,559,97 kvkm. 2,962 inv. (1910; 3,276 år 1891), på ömse sidor om Sogne-fjordens innersta, nordöstra vik, Lysterfjorden, från hvilken Fortundalen och Mörkrisdalen skjuta upp mot de vilda snö- och högfjällsregionerna på gränsen till Kristians amt. Lysterfjorden är ett af Sognefjordens skönaste partier med tvärbranta stränder, här och där afbrutna af tätt bebyggda, leende smådalar med frodig vegetation. Till L:s härad hör också en del af Jostedalen. L. är till största delen uppfylldt af Langfjeldenes väster ut brant nedstupande fjällmassor, och ²/₉ af dess areal täckas af evig snö och is; i s. når Store Skagastölstind 2,404 m. L. är lifligt frekventeradt af turister. Mest bebyggdt är det nere vid Lyster-och Gaupnefjord. N. om Lysterfjord ligger det vackra Dosen med L:s antikvariskt intressanta, i nyare tid restaurerade hufvudkyrka. Där ligger äfven, 6 km. från sjön, skyddadt af furuskog och subalpint klimat, 490 m. ö. h. Lysters statssanatorium (upprättadt 1902), med plats för 130 patienter. K. V. H. Lysterfjorden. Se Lyster, norskt härad. Lysterfärger. Se Lyster. Lystergarn. Se Lyster. Lysters statssanatorium. Se Lyster, norskt härad. Lystertyg. Se Lyster. Lystorn, fortif., i permanenta befästningar uppställda vrid- samt höj- och sänkbara pansartorn till skydd för inuti desamma apterade elektriska strålkastare för anfallsfältets belysning. Jfr Pansar-torn och Strålkastare. ^{L. W:sonM.} Lystrera (se Lyster), göra glänsande genom pressning. Lystringsgallerier (fr. écoutes), krigsv., kallas de mot anfallsfältet riktade yttersta grenarna af en