vid universitetet, hvilka bägge befattningar han lämnade 1899. I Videnskabernes selskabs skrifter (L. blef medlem af nämnda samfund 1870) och i "Meddelelser fra den naturhistoriske förening" (L. var sedan 1868 en bland redaktörerna af nämnda publikation) offentliggjorde han en mängd specialafhandlingar om fiskar, kräldjur och lägre hafsdjur, i synnerhet från de nordliga hafven. Sedan 1870 slog han sig företrädesvis på studiet af fiskarna och lämnade viktiga bidrag till zoografien. Sålunda skref han Korte bidrag til nordisk ichthyographie (bd 1–8, 1876–91), Spolia atlantica (1880–89), afhandlingar om tandhvalarna (1887–89), om Laxesild 1. Scopeliner (1892) och Hvallusene (1873–93). Därjämte lämnade han ett stort antal bidrag till "Tidsskrift for populaere fremstillinger af naturvidenskaben", i hvars grundläggande han deltog (1854), likasom han äfven var en af dess redaktörer, ända tills den upphörde (1883). Härtill komma Skildringer af dyrelivet i fortid og nutid (1880). Slutligen författade han en rad läroböcker i zoologi, hvilka länge hade stor spridning. På svenska utkom "Begynnelsegrunderna af zoologien eller djurrikets naturhistoria" (Helsingfors 1865; 2:a uppl. 1868). 1886 blef L. led. af Vet. soc. i Uppsala. E. Ebg. Lütken, Augusta, dansk operasångerska, född Schou, f. 4 okt. 1855, d. 26 sept. 1910, debuterade 1876 på k. teatern och hade genast framgång genom sin sällsynt höga sopranstämma samt sin färdighet som koloratursångerska. Hon utförde en mängd stora sångpartier och vann i hög grad publikens ynnest, men måste 1885 på grund af sjukdom draga sig tillbaka från scenen. 1891 uppträdde hon dock ånyo som gäst med samma framgång. Sedan 1880 var hon gift med sjöofficeren Otto L. (f. 1849, d. 1906), som författat en rad sjökrigshistoriska arbeten: Om Peter Willemoës (1884), Nordsöeskadren og kampen ved Helgoland (s. å.), De danske paa Schelden 1808–13 (1885–88) och Sökrigsbegivenhederne i 1864 (1896). E. Ebg. Lütkens, Franz, tysk teolog i dansk tjänst, f. 1650, d. 1712, blef 1688 prost i Berlin, men ville 1702 ej medverka till en påtänkt union mellan lutherska och reformerta kyrkan och mottog därför 1704 kallelse till tysk hofpredikant i Köpenhamn. L. tillhörde de äldre pietisterna af Speners riktning, som sökto väcka en mera lefvande kristendom än den gamla ortodox-dogmatiska, och råkade därför i strid med Köpenhamns präster, hvilka försvarade denna. Det var hufvudsakligen genom honom, som missionen i Trankebar kom till stånd 1705. Han arbetade därjämte för en förbättrad folkundervisning, och på hans initiativ upprättades fattigskolor vid Köpenhamns kyrkor 1706, hvarjämte han införde konfirmationen vid S:t Petri tyska församling. K. Ebg. Lütschine, biflod från v. till Aar i schweiziska kantonen Bern, uppstår af två glaciärbäckar, Svarta och Hvita L., hvilka förena sig vid byn Zweilütschinen, och faller ut i Brienzsjön 2,5 km. ö. om Interlaken. Svarta L., afloppet för de båda Grindelwaldglaciärerna, flyter genom Grindelwald- och Lütschendalarna. Hvita L., som uppstår af flera glaciärer s. v. om den förra, genomflyter den trånga Lauterbrunnendalen, hvilken har sitt namn ("idel källor") efter de många vattenfall (öfver 200), som störta utför dess branta, här och hvar 300–500 m. höga klippväggar. Ryktbarast af alla dessa vattenfall är det vid byn Lauterbrunnen belägna, 264 m. höga Staubbach, hvars obetydliga vattenmassa till följd af den stora höjden upplöses i ett fint stoft. Båda källkodernas vattenkraft har utnyttjats genom elektriska kraftanläggningar. (J. F. N.) Lytta, zool. Se Meloidæ. Lyttelton [li'tltɔn], hamnstad till Christchurch (se d. o. 2). Lyttelton [li'tltən], gammal engelsk släkt, härstammande från den berömde medeltidsjuristen Thomas de Littleton (se d. o.). 1. George L., baron L., politiker, skriftställare, f. 1709, d. 1773, var 1735–56 medlem af underhuset och tillhörde där det inflytelserika släktkotteri (af familjerna Grenville, Temple, Pitt och L.), som först kallades The cobhamites (efter Richard Temple, lord Cobham), sedan The Grenville cousins. Han var 1744–54 en af skattkammarlorderna och nov. 1755–nov. 1756 skattkammarkansler, ärfde 1751 baronetvärdighet och upphöjdes 1756 till baron L. of Frankley. L. var litterär mecenat och beskyddare af Pope, Thomson och Fielding samt vann själf ett aktadt namn som skriftställare, särskildt genom Dialogues of the dead (1760; 4:e uppl. 1765) och det vidlyftiga historiska arbetet History of ... Henry the second (1767–71). Hans Works utgåfvos 1774 af G. E. Ayscough (ny uppl., 3 bd, 1776). Jfr R. Phillimore, "Memoirs and correspondence of lord L." (2 bd, 1845). 2. George William L., baron L., den föregåendes brorsons son, politiker, pedagog, f. 31 mars 1817, d. 19 apr. 1876 genom själfmord under sinnesförvirring, ärfde lordtiteln 1837, blef 1834 lordlöjtnant i Worcestershire och var där oaflåtligt verksam för folkbildningens höjande genom inrättande af aftonskolor, arbetarinstitut o. s. v. Han var jan.–juli 1846 understatssekreterare för kolonierna i Peels ministär och deltog med E. G. Wakefield i grundläggandet af det högkyrkliga kolonisamhället Canterbury på Nya Zeeland, där hamnstaden Lyttelton är uppkallad efter honom. Som regeringskommissarie för de statsunderstödda skolorna 1869–74 inlade L. stora förtjänster om Englands skolväsen. Han utgaf jämte sin svåger W. E. Gladstone en samling öfversättningar från grekiska skalder (1839) och själf Ephemera (2 bd, 1864-72). Jfr Gladstone, "Brief memorials of lord L." (1876). 3. Sir Neville Gerald L., den föregåendes son. militär, f. 28 okt. 1845, blef officer 1865, deltog 1882 i slaget vid Tell-el-Kebir och 1898 som brigadchef i Kitcheners Sudanfälttåg, blef s. å. generalmajor och innehade flera viktiga befäl under sydafrikanska kriget 1899–1902. Bl. a. organiserade han febr.–mars 1901 jakten på De Wet i Kapkolonien och Orange river colony. Efter Kitcheners hemresa 1902 blef L., som s. å. adlats och utnämnts till generallöjtnant, befälhafvare öfver de brittiska stridskrafterna i Syd-Afrika. Han var 1904–07 chef för engelska generalstaben och medlem af krigsrådet samt är sedan 1908 militärbefälhafvare på Irland. 4. Alfred L., den föregåendes broder, politiker, f. 7 febr. 1857, blef 1881 advokat och 1895