Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lås 1. Mek. - Lås 2. - Lås 3. Bygnk. Se Fog, sp. 709 o. fig. 9 däri. - Lås 4. Linlås, tekn. - Lås 5. Om remlås se Rem - Lås 6. Om vattenlås se Kloak, sp. 308, och Klosett - Låsband, zool. Se Lås - Låsgrop, zool. Se Lås - Låsgräsfamiljen, bot. Se Ophioglossales - Låskloss, skpsb. Se Däck - Låspulka. Se Ackja - Låsrand, zool. Se Lås - Låssen, insjö i Härjedalen, genomfluten af Ljusnan (se d. o.) - Låstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföres ibland borradt, "pipa", och då finnes en
i nyckelhylsans axellinje anbragt tapp l. dorn,
på hvilken nyckeln trädes, hvilket göres för
att minska möjligheten att med dyrk eller falsk
nyckel kunna öppna låset. Öglan slutligen är den
del af nyckeln, hvari man griper för att vrida
densamma. Anmärkningsvärdt är, att man sträfvar att
göra nycklarna till nutida lås så små och tunna som
möjligt, i motsats till hvad fordom var händelsen, då
det ansågs bäst att göra dem stora och starka. Orsaken
är att söka i den alltmer ökade fordran på dyrkfrihet
hos låsen. Vid lås, hvilkas kolfvar manövreras med
handtag, öfverföres rörelsen från handtaget till
kolfven medelst s. k. nöt (c å fig. 2),
d. v. s. en vinkelhäfstång, som åverkas af en
fjäder så, att handtaget alltid innehar sitt rätta
läge oberoende af kolfven.
Alltefter det sätt, hvarpå låsen anbringas å en
dörr e. d., kunna de hänföras till någon af följande
fyra grupper. Kammarlås l. påläggslås,
hvars delar äro helt inneslutna i ett låshus, fastskrufvas
på dörrens (ramstyckets) ena sida, hvarvid hela
låset således är synligt. Hit höra hufvudsakligen
klinklåsen och de tyska låsen. Infällda lås infällas
från ena sidan i ramstycket, hvarvid således endast
främre låsplåten, "låsstolpen" och ena låssidan bli
synliga. Hit kunna räknas vanliga låd- och skåplås,
såväl säkerhetslås som franska lås m. fl. Instuckna lås
äro så smala, att de kunna inskjutas uti en i
ramstycket från dess smala sida urstämd hålighet,
hvarvid tydligen endast låsstolpen blir synlig. Hit
räknas alla dörrlås l. s. k. "salslås" (d. v. s.
sådana, som ha i samma låshus anbragta både
kolflås med handtag och regellås med nyckel),
skjutdörrslås, finare lådlås m. fl. såväl säkerhets-
som franska lås. För att infällda eller instuckna lås
ej skola förstöras genom träspån, damm o. d.
förses de ibland med s. k. omsvep, d. v. s. en
plåt, gående rundt om låset efter dess smala sidor
till låsstolpen. Hänglåsen kunna åstadkomma
stängning endast genom krämpa med öfverfall
("haspe och märla").
Benämningen konstlås hänför sig till lås af sådan
(komplicerad) konstruktion, att det fordras en mera
ingående kännedom om desamma för att kunna
öppna eller låsa dem, t. ex. bokstafslåset, vexirlåsen.
Låsanordningar i form af träreglar, som ingrepo
i krampor, nyttjades redan af forntidens egypter,
och utgräfningar af gamla grekiska städer ha bragt
i dagen låsdelar af brons och koppar. Äfven
romarna använde lås, hvarom man kan döma på
grund af tillvaratagna enstaka låsdelar och nycklar
af brons och järn. Af dessa framgår ock, att det
gammalromerska låset har utvecklats från
träregellåset. Romarna hade äfven lås med vridbar
nyckel och fjädertillhållning, utförda enligt
alldeles samma grunder som nutida lås. Under
medeltiden och renässansen stod låstillverkningen
ganska högt samt utvecklade sig särskildt i
konstindustriellt afseende (jfr fig. 17 o. 18). Genom
vidtagande af den konstruktiva ändringen att
förlägga låsmekanismen helt öppen på låsbleckets
framsida fick låssmeden tillfälle att i konstnärligt
afseende ytterligare fullkomna sina arbeten, såsom
förhållandet blef äfven med nycklar och vred. Från
midten af 1600-talet började dock denna riktning
inom låstillverkningen alltmer försvinna, sedan
först det franska och därefter det tyska låset med
sina i låshuset helt täckta mekanismer kommo till
användning. Numera har låstillverkningen öfvergått
till fabriksindustri, hvarigenom dels större
precision i arbetet, dels billigare pris för äfven
ganska invecklade lås ernåtts.
 |
| Fig. 17. Nyckel från slutet af 1600-talet. (Nordiska museet, Stockholm.) |
|
| Fig. 18. Dörrlås från Gästrikland, 1600-talet, (Nordiska museet) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
