Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärling - Lärlingshem. Se Lärling. - Lärlingskontrakt. Se Lärling. - Lärlingslag. Se Lärling. - Lärlingsväsen. Se Lärling. - Lärobref. Se Gesäll, sp. 1076. - Lärodikt l. Dida'ktisk poesi, estet. - Lärofader - Läroverk, Allmänna. Se Skolväsen. - Läroverksbyrån - Läroverkshus i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärlingshem-Läroverkshus
lingsanställning är således ett blandadt arbets-
och läroaftal: lärlingen ställer genom aftalet sin
arbetskraft till arbetsgifvarens förfogande, och
denne å sin sida förbinder sig att bereda lärlingen
den afsedda yrkesutbildningen. - Under skråtiden
blomstrade ett strängt upprätthållet lärlingsväsen
inom de flesta yrken, i det att man föreskref viss
lärotid, som den unge arbetaren hade att såsom lärling
genomgå, innan han kunde bli förklarad för fullärd
gesäll (se d. o.); och de olika skråordningarna
innehöllo detaljerade föreskrifter om, hvad
lärlingar, gesäller och mästare hade att iakttaga mot
hvarandra. Skråordningarna kunde dock ej förhindra,
att lärlingarna i praktiken ofta utnyttjades
allenast som billig arbetskraft, utan att erhålla
tillfredsställande utbildning, och detta blef en af
orsakerna till skråväldets fall. Med näringsfrihetens
(se d. o.) införande upphörde lärlingsväsendet som
offentlig institution, men länge dröjde det ej, innan,
särskildt från handtverkarhåll, klagomål höjdes öfver,
att lärlingsinstitutionens borttagande medfört en
oroväckande återgång i yrkesskickligheten. Då dessa
klagomål vunno alltmer i styrka, fann sig så småningom
det ena landet efter det andra nödsakadt att på
lagstiftningens väg söka på nytt, ehuru i modern form,
införa ett ordnadt lärlingsväsen inom de yrken, som
kunde anses vara i behof däraf. Detta har haft till
påföljd, att de flesta europeiska länder (Tyskland,
Österrike, Schweiz, Danmark, Norge m. fl.) numera ega
fastställda lagar rörande lärlingsväsendets ordnande
och att i andra länder (Frankrike, Ungern, Finland
m. fl.) föreligga utarbetade lagförslag. Äfven i vårt
land pågår lagarbete i ämnet.
De yrken, hvilkas lärlingsväsen de moderna
lärlingslagarna afse att reglera, utgöras i
allmänhet af sådana industriella yrken, för hvilkas
utöfvande kräfves en utbildning, som kan förvärf
vas endast genom en längre tids lära i yrket. I
de stora kulturländerna omfatta lärlingslagarna
dock äfven handelsyrket. Det ligger i sakens
natur, att lärlingar i regel äro yngre personer,
men i åtskilliga länder är det ej uteslutet, att
äfven vuxna kunna antagas som lärlingar. De medel,
hvarigenom lärlingslagarna söka åstadkomma garantier
för en ordnad yrkesutbildning, äro hufvudsakligen
följande: 1) förpliktelse för kontrahenterna att
fixera det ingångna lärlingsaftalet genom upprättande
af skriftligt lärlingskontrakt, hvari detaljerade
bestämmelser intagas rörande lärotidens längd,
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, äfventyr i
händelse af kontraktsbrott, afgörande af uppkommande
tvister m. m.; 2) förpliktelse att underställa detta
lärlingskontrakt en öfvervakande myndighets granskning
och godkännande; 3) återkommande i n s p e k t i o-n
e r å arbetsplatsen; 4) utlärlingsprof vid lärotidens
slut (åtminstone inom handtverksyr-kena). Förutom
den rent praktiska utbildning, som lärlingen får hos
sin arbetsgifvare, pläga lärlingslagarna i regel
kräfva, att åt lärlingen äfven beredes tillfälle
att förvärfva någon teoretisk yrkesutbildning vid
härför lämpad yrkesskola, där sådan finnes (jfr
Yrkesundervisning). - I Göteborg och Stockholm ha
upprättats lärlings-hem (1907, 1909), afsedda att
åt behöfvande
handtverkslärlingar bereda omvårdnad (mycket billig
helinackordering) samt skydd mot moraliskt och
kroppsligt förfall. A. ö.
Lärlingshem. Se L är Ii n g.
Lärlingskontrakt. Se Lärling.
Lärlingslag. Se Lärling.
Lärlingsväsen. Se Lärling.
Lärobref. Se Gesäll, sp. 1076.
Lärodikt 1. D i d a’k t i s k poesi, estet., en förr
ofta, nu mera sällan nyttjad term, som sidoordnats
med epik, lyrik och dramatik eller användts för
att beteckna en "öfvergångsform" mellan poesi och
prosa. I moderna poetiker är termen struken: med
poesien har lärodikten endast formen gemensam. Medan
tankelyriken bringar den intellektuella upplefvelse,
som är diktens frö, till lyrisk verkan därigenom,
att den utlöser känslor, därigenom, att det abstrakta
konkretiseras, vill den didaktiska poesien endast
förmedla stoff, upplysa, undervisa; den tillhör
icke poesien, utan den vetenskap (respektive yrke
o. s. v.), hvarifrån dess ämne är hämtadt, och är
retorisk (jfr Schillers ord: "Om något intellektuellt
eller öfver hufvud förnuftsraässigt skall kunna bli
skönt, måste det först bli sinnligt och föremål för
inbillningskraften"). Lärodikter med uttaladt syfte
att undervisa uppstodo med Vergilius’ "Georgica"
(som förblifvit mönstergill inom arten) och Horatius’
"De arte poética". Bland lärodiktare i nyare tider
märkas fransmännen Boileau och Delille, tyskarna
Opitz, Haller och Tiedge, engelsmännen Pope och
Young, svenskarna Gyllenborg, Leopold, Valerius och
Wallin. Under 1700-talet, då den pseudoklassiska
smaken jämte hänsyn till det nyttiga behärskade
litteraturen, idkades lärodikten som en af poesiens
förnämsta arter. Så satte man på vers t. ex. bi-och
silkesodling, jakthundars dressyr, navigation,
öfversättningskonst, schackspel, syfilis, ull,
hälsobrunnar, dietetik, astronomi, uppfostran
o. s. v. - Jfr K. M. Werner, "Lyrik und lyriker"
(1890).
Lärofader, chef för en religiös sekt eller en
filosofisk skola; en person, hvars åsikter en annan
gjort till sina egna.
Läroverk, Allmänna. Se S k o l v ä s e n.
Läroverksbyrån, det gängse namnet på
Ecklesiastikdepartementets byrå för ärenden ang. den
högre undervisningen. Se Ecklesiastikdepartementet,
sp. 1308.
Läroverkshus i Sverige. I. I gällande läroverksstadga
§§ 213 och 214 är föreskrifvet, att byggnad och
underhåll af allmänna läroverkens hus skola, där
byggnadsskyldighet och större reparationer icke
åligga kommun, ske på bekostnad af läroverkens
byggnadsfonder och stiftens byggnadskassa. Kommun
är dock alltid skyldig att kostnadsfritt upplåta
byggnadsplats. Numera göres det till villkor
för erhållande af nya eller utvidgade allmänna
läroverk, att kommunen åtager sig byggnads- och
underhållsskyldighet. Uppstår tvist, inberättar
rektor sådant till öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk, som eger att genom vederbörande länsstyrelse
söka rättelse. Mindre reparationer besörjas af rektor
efter samråd med "delegerade för byggnadsfondens
förvaltning". I eller utom läroverkshuset skall
rektor ha bostad, som af kommunen bekostas, eller
ock hyresersätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
