Lärlingshem-Läroverkshus lingsanställning är således ett blandadt arbets- och läroaftal: lärlingen ställer genom aftalet sin arbetskraft till arbetsgifvarens förfogande, och denne å sin sida förbinder sig att bereda lärlingen den afsedda yrkesutbildningen. - Under skråtiden blomstrade ett strängt upprätthållet lärlingsväsen inom de flesta yrken, i det att man föreskref viss lärotid, som den unge arbetaren hade att såsom lärling genomgå, innan han kunde bli förklarad för fullärd gesäll (se d. o.); och de olika skråordningarna innehöllo detaljerade föreskrifter om, hvad lärlingar, gesäller och mästare hade att iakttaga mot hvarandra. Skråordningarna kunde dock ej förhindra, att lärlingarna i praktiken ofta utnyttjades allenast som billig arbetskraft, utan att erhålla tillfredsställande utbildning, och detta blef en af orsakerna till skråväldets fall. Med näringsfrihetens (se d. o.) införande upphörde lärlingsväsendet som offentlig institution, men länge dröjde det ej, innan, särskildt från handtverkarhåll, klagomål höjdes öfver, att lärlingsinstitutionens borttagande medfört en oroväckande återgång i yrkesskickligheten. Då dessa klagomål vunno alltmer i styrka, fann sig så småningom det ena landet efter det andra nödsakadt att på lagstiftningens väg söka på nytt, ehuru i modern form, införa ett ordnadt lärlingsväsen inom de yrken, som kunde anses vara i behof däraf. Detta har haft till påföljd, att de flesta europeiska länder (Tyskland, Österrike, Schweiz, Danmark, Norge m. fl.) numera ega fastställda lagar rörande lärlingsväsendets ordnande och att i andra länder (Frankrike, Ungern, Finland m. fl.) föreligga utarbetade lagförslag. Äfven i vårt land pågår lagarbete i ämnet. De yrken, hvilkas lärlingsväsen de moderna lärlingslagarna afse att reglera, utgöras i allmänhet af sådana industriella yrken, för hvilkas utöfvande kräfves en utbildning, som kan förvärf vas endast genom en längre tids lära i yrket. I de stora kulturländerna omfatta lärlingslagarna dock äfven handelsyrket. Det ligger i sakens natur, att lärlingar i regel äro yngre personer, men i åtskilliga länder är det ej uteslutet, att äfven vuxna kunna antagas som lärlingar. De medel, hvarigenom lärlingslagarna söka åstadkomma garantier för en ordnad yrkesutbildning, äro hufvudsakligen följande: 1) förpliktelse för kontrahenterna att fixera det ingångna lärlingsaftalet genom upprättande af skriftligt lärlingskontrakt, hvari detaljerade bestämmelser intagas rörande lärotidens längd, ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, äfventyr i händelse af kontraktsbrott, afgörande af uppkommande tvister m. m.; 2) förpliktelse att underställa detta lärlingskontrakt en öfvervakande myndighets granskning och godkännande; 3) återkommande i n s p e k t i o-n e r å arbetsplatsen; 4) utlärlingsprof vid lärotidens slut (åtminstone inom handtverksyr-kena). Förutom den rent praktiska utbildning, som lärlingen får hos sin arbetsgifvare, pläga lärlingslagarna i regel kräfva, att åt lärlingen äfven beredes tillfälle att förvärfva någon teoretisk yrkesutbildning vid härför lämpad yrkesskola, där sådan finnes (jfr Yrkesundervisning). - I Göteborg och Stockholm ha upprättats lärlings-hem (1907, 1909), afsedda att åt behöfvande handtverkslärlingar bereda omvårdnad (mycket billig helinackordering) samt skydd mot moraliskt och kroppsligt förfall. A. ö. Lärlingshem. Se L är Ii n g. Lärlingskontrakt. Se Lärling. Lärlingslag. Se Lärling. Lärlingsväsen. Se Lärling. Lärobref. Se Gesäll, sp. 1076. Lärodikt 1. D i d a'k t i s k poesi, estet., en förr ofta, nu mera sällan nyttjad term, som sidoordnats med epik, lyrik och dramatik eller användts för att beteckna en "öfvergångsform" mellan poesi och prosa. I moderna poetiker är termen struken: med poesien har lärodikten endast formen gemensam. Medan tankelyriken bringar den intellektuella upplefvelse, som är diktens frö, till lyrisk verkan därigenom, att den utlöser känslor, därigenom, att det abstrakta konkretiseras, vill den didaktiska poesien endast förmedla stoff, upplysa, undervisa; den tillhör icke poesien, utan den vetenskap (respektive yrke o. s. v.), hvarifrån dess ämne är hämtadt, och är retorisk (jfr Schillers ord: "Om något intellektuellt eller öfver hufvud förnuftsraässigt skall kunna bli skönt, måste det först bli sinnligt och föremål för inbillningskraften"). Lärodikter med uttaladt syfte att undervisa uppstodo med Vergilius' "Georgica" (som förblifvit mönstergill inom arten) och Horatius' "De arte poética". Bland lärodiktare i nyare tider märkas fransmännen Boileau och Delille, tyskarna Opitz, Haller och Tiedge, engelsmännen Pope och Young, svenskarna Gyllenborg, Leopold, Valerius och Wallin. Under 1700-talet, då den pseudoklassiska smaken jämte hänsyn till det nyttiga behärskade litteraturen, idkades lärodikten som en af poesiens förnämsta arter. Så satte man på vers t. ex. bi-och silkesodling, jakthundars dressyr, navigation, öfversättningskonst, schackspel, syfilis, ull, hälsobrunnar, dietetik, astronomi, uppfostran o. s. v. - Jfr K. M. Werner, "Lyrik und lyriker" (1890). Lärofader, chef för en religiös sekt eller en filosofisk skola; en person, hvars åsikter en annan gjort till sina egna. Läroverk, Allmänna. Se S k o l v ä s e n. Läroverksbyrån, det gängse namnet på Ecklesiastikdepartementets byrå för ärenden ang. den högre undervisningen. Se Ecklesiastikdepartementet, sp. 1308. Läroverkshus i Sverige. I. I gällande läroverksstadga §§ 213 och 214 är föreskrifvet, att byggnad och underhåll af allmänna läroverkens hus skola, där byggnadsskyldighet och större reparationer icke åligga kommun, ske på bekostnad af läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassa. Kommun är dock alltid skyldig att kostnadsfritt upplåta byggnadsplats. Numera göres det till villkor för erhållande af nya eller utvidgade allmänna läroverk, att kommunen åtager sig byggnads- och underhållsskyldighet. Uppstår tvist, inberättar rektor sådant till öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, som eger att genom vederbörande länsstyrelse söka rättelse. Mindre reparationer besörjas af rektor efter samråd med "delegerade för byggnadsfondens förvaltning". I eller utom läroverkshuset skall rektor ha bostad, som af kommunen bekostas, eller ock hyresersätt-