235 Lässband-Läsår 236 vens dubbla bredd, inträdes sorgfälligt utmed den ena lässpinnen och utträdes intill den andra, hvarefter dess båda ändar sammanknytas. Vid slutet af bomningen utbytes lässbandet mot ett par släta träkäppar af något större längd än bomningsbred-den. Mellan dessa s. k. lässkäppar 1. skelsprötor plockas trådarna i tur och ordning för inredning i solfven. Käpparna skulle efter detta arbete kunna aflägsnas, men mycket ofta låter man dem sitta kvar under hela väfningen (fastbundna vid väfstolens bakre del), emedan de äro synnerligen förmånliga för att vid inlagning af brustna varptrådar hindra uppkomsten af s. k. "tuppar", tråd-slingringar, som försvåra väfningen. Lässkäpparna böra göras af bok eller annat hårdt träslag, för att de spända varptrådarna under sin långsamma glidning däröfver icke skola skära in i dem; i bomullsväfverier använder man ofta t. o. m. plåtbeklädda lässkäppar. Utom nu beskrifna lass, som efter sitt hufvudsyfte, att möjliggöra varptrådarnas riktiga inredning i solfven, mera speciellt kallas inredning si as s, begagnar man äfven s. k. bom-lass. Detta senare har till uppgift att underlätta trådarnas lämpliga utbredning till bomningen och anbringas nära varpens slutända (d. v. s. den ända, som sist kommer att väfvas, men som först måste lindas kring bommen). Bomlässet lägges sällan trådvis, utan vanligen knippvis eller "halfgängsvis" kring varpkronans slutpinne och en nära därintill sittande. Halfgäng kallar man det trådknippe, hvaraf man genom många fram- och återgående vindlingar kring skärkronan småningom bildar varpen. När man vid slutändan omvikt halfgängen, bildas en helgäng. Halfgängens trådantal måste i randiga varpar rättas efter randningsmönstret; i släta, d. v. s. enfärgade och af endast en garnsort bestående, varpar kan man välja det efter godtfinnande - 20 å 50 trådar. Vid maskinvarpning läggas lassen på annat sätt (se Var p-ning). G. A. W. Lässband, text. Se Lass. Lässkäppar, text. Se Lass. Lässpinnar, text. Se Lass. LaBSSÖe [lä'ssö], Verner Hans Frederik Abrahamson, dansk krigare, f. 23 sept. 1811, d. 25 juli 1850, dotterson till den danske författaren V. H. F. Abrahamson, blef 1830 löjtnant vid ett infanteriregemente, var 1832- 36 elev vid krigshögskolan och anställdes därefter i generalstaben, där han 1842 befordrades till kapten. Under flera år var han sysselsatt med mätnings- och kartarbeten, hvilka i en senare tid kommo Hedesel-skabets vattenledningsplaner till godo, och tjänstgjorde 1844-45 som lärare vid krigshögskolan, men aflägsnades från denna plats, emedan hans alltför stora själfständighet gjorde honom mindre omtyckt af förmän, i synnerhet som han i politiskt hänseende lutade åt det nationalliberala partiet. I mars 1848 blef L. stabschef vid hären samt utöfvade stort inflytande på dess ledning i slagen vid Slesvig och Dybböl. 13 april 1849 afskedades L. emellertid från stabschefsplatsen, emedan hans uppfattning af sättet för krigföringen alltför mycket afvek från den, som hystes af krigsministern Hansen, hvilken ständigt ingrep i öfver-kommandots beslut. Flottans olyckliga expedition till EckernfÖrde begagnade Hansen som förevändning att undantränga L., fastän denne ej hade någon särskild skuld i nämnda missöde. Kort därpå fick L. - som i aug. 1848 blifvit öfverstelöjtnant - på 0. Ryes hemställan befälet öfver en bataljon, hvilken han med stor duglighet anförde under återtåget genom Jylland; han stannade med densamma på Helgenses, då Kyes öfriga kår fördes till Fredericia i juli 1849. I slaget vid Isted stupade L., under anfallet på Grydeskov. Han var den bland alla officerarna, vid hvilken hären och folket fäste de största förhoppningarna, ty han hade mera än någon annan visat prof på fältherresnille. Minnessten öfver L. restes i Kolding 1907. - Jfr 0. Vaupell, "L:s levned og aktstykker til krigen 1848-50" (1905). E. Ebg. Läst (fnisl. lest, fsv. læst). 1. Ett redan i Sveriges medeltid användt mått, innehållande ett på skilda tider och orter samt för olika varuslag olika antal tunnor. Som rymdmått begagnas läst nu endast vid mätning af träkol (enl. k. stadgan ang. mått och vikt 10 nov. 1865). Om beräkningen af sådan kolläst l. tolftunnestig se Kolmått. Ett annat rymdmått var kommers- l. handelsläst, som innehöll 1,134 kannor = 29,7 hl. -- 2. En viktenhet, som förr begagnades vid skeppsmätning. Enligt äldre skeppsmätningsreglementen, bl. a. det af 20 aug. 1840, skulle ett fartygs dräktighet eller lastdryghet uppges i svåra läster (skeppsläster), hvarje sådan i vikt uppgående till 18 skeppund stapelstadsvikt (järnvikt) l. 14 skeppund 8 lispund viktualievikt (= 2,450 kg. och i rymd svarande mot 1,480 kannor = 38,7 hl.). Enligt skeppsmätningsreglementet af 21 dec. 1865 skulle åter fartygets dräktighet uppges i nyläster, hvarje sådan i vikt uppgående till 100 centner l. 10,000 skålpund. Enligt 1874 och 1880 års skeppsmätningsreglementen däremot uppges fartygets dräktighet ej i vikt, utan i rymd, i ton (registerton), hvarje ton upptagande en rymd af 100 eng. kbfot l. 2,83 kbm. Jfr Dräktighet. 2. J. G. B.* Lästringe, socken i Södermanlands län, Rönö härad. 3,908 har. 547 inv. (1911). Annex till Torsåker, Strängnäs stift, Nyköpings östra kontrakt. Läsår kallas den del af ett kalenderår, som är anslagen till undervisning, i motsats till ferier (se d. o.). Vid våra statsuniversitet räcker "det akademiska läsåret", som delas i två terminer, från 1 sept. till 15 dec. och från 15 jan. till 1 juni; af denna tid kan dock sammanlagdt en månad användas till examina (Universitetsstatuterna 27 nov. 1908 § 102, sådan denna § lyder i k. kung. 13 aug. 1909). Vid de allmänna läroverken är läsåret (2 terminer) enl. stadg. 18 febr. 1905 38 läsveckor utöfver tiden för pröfningar och räknas i lönehänseende till 39 veckor. Vid statsunderstödda flickskolor skall läsåret räcka minst 36 veckor och vid folkskola, som åtnjuter lönetillskott af