staten enl. stadg. 10 dec. 1897 § 15, minst 34 1/2 veckor. Vid statens fack- och specialskolor växlar läsårets längd; så ock vid de enskilda undervisningsanstalterna, som dock merendels rätta sina tider efter statsläroverkens. Som ett allmänt omdöme har på sina håll uttalats, att vårt läsår, som är mindre utsträckt än de flesta andra länders, är för kort. J. C. Læsö (fnod. Hlesey, hafsguden Læs l. Hlers ö), dansk ö i Kattegatt, 22,6 km. ö. om Sæby och 68 km. s. v. om Göteborg. 116 kvkm. 2,909 inv. (1911). L. delas i 3 socknar, men har endast en präst; det utgör egen domsaga och tillhör Hjörrings amt. Norra delen af ön är täckt af flygsand och obebodd. Jordbruket är föga utveckladt och idkas nästan uteslutande af kvinnorna. Hufvudnäringar äro sjöfart, lotsning och fiske, hvarjämte de ofta förekommande strandningarna lämna god förtjänst. L. var förr bevuxet med stora skogar, men dessa ha sköflats genom den intensiva salttillverkningen, som därför måste upphöra omkr. 1650. Efter skogarnas förstöring började flygsanden ödelägga nordkusten. L. har en hamn vid Lundbæk i Vesterös socken, men är omgifvet af långt utskjutande grund och ett stort antal ref. Därför inrättades redan 1651 på L. ett "lygteværk", d. v. s. 2 glaslanternor med talgljus, första ansatsen till den senare fyren. Omkr. 11 km. n. ö. om L:s nordöstra yttersta punkt, Syrodden, förlades 1829 på grundet Trindelen ett fyrskepp, det äldsta i Danmark. Ett annat har sedan 1852 haft sin plats i Læsö-Rende, farvattnet mellan L. och Jylland. Där byggdes på nordvästra refvet ett fyrtorn (1901); ett annat hade redan 1880 uppförts på en af holmarna, Nordre Rönner. -- Vid L. stod 1051 ett sjöslag mellan Sven Estridsson och Harald Hårdråde. E. Ebg. Læsö-Rende. Se Læsö. Lätta, sjöv. 1. Lyfta ett från ett fartyg fälldt ankare från bottnen. Alle man lätta ankar! l. Vakten lättar ankar! äro de vanliga kommandoorden, då ifrågavarande manöver skall ske. Lätt ankare! varskos från backsbefälet till den, som för tillfället för befälet på kommandobryggan (fartygschefen, sekonden eller vakthafvande officeren), så snart ankaret släppt bottnen, hvilket en van blick genast kan iakttaga med ledning af ankarkättingens riktning, hemvindningens hastighet och kännedom om bottendjupet. -- "Pansarbåten lättade och afgick kl. --" är ett ofta förekommande rapportuttryck. "Lättat kl. --" antecknas i loggboken o. s. v. -- 2. Minska trycket, särskildt vattnets tryck på rodret. Lätta på rodret! är det vanliga kommandoordet, då hastigheten af en pågående gir skall minskas genom rorvinkelns minskande. -- 3. Skingras, om dimma eller tjocka, t. ex. "tjockan lättar", "det börjar lätta" o. s. v. 1 o. 2. H. W-l. Lätta dragonerna. Se Lifgardet till häst. Lätta fregatter, skpsb. Se Fregatt. Lätta galären (it. galéa sottile), skpsb. Se Galär, sp. 679. Lätta metaller, kem., benämnas sådana metalliska grundämnen, hvilkas specifika vikt är relativt ringa (0,5-3). Till de lätta metallerna höra alkalimetallerna, jordalkalimetallerna, magnesium, aluminium samt ae sällsynta lerna. " P.T.C." Lätt ankare! Se Lätta 1. Lätta (artilleri-)pjäser. Se Artilleri. Suppl. Lätta på rodret! Se L ä 11 a 2. Lätta tjänsten, krigsv. Se Lätta trupper. Lätta trupper, krigsv., kallas de trupper, som till följd af sin jämförelsevis lättare beväpning egna sig för den s. k. lätta tjänsten, d. v. s. rekognosceringar, bevakning, stridens inledande i spridd ordning o. s. v. Truppernas skiljande i "lätta" och "tunga" genomgår alla tider, men är numera af ringa betydelse, då såväl infanteri som kavalleri bör egna sig för den lätta tjänsten. Af lätta infanteritrupper finnas egentligen blott de få-talige jägarna, och af kavalleriet är allt lätt med undantag af kyrassiärer och karabiniärer, om än ulaner eller dragoner stundom också räknas till det tunga (jfr Kavalleri). Om två slags fält-artilleri finnes, kallas det med lättare materiel vanligen "lätt". Till detta slag hör alltid det ridande artilleriet (jfr Artilleri). C. O. N. Lätt bidevind, sjöv. Se Bidevind. Lättklöfvar, zool., de mer eller mindre förkrympta hofvarna (klöfvarna) på andra och fjärde tån hos hjortdjuren och en del andra partåiga däggdjur (jfr Artiodactyla). Dessa förkortade tår nå hos vissa hjortarter, såsom kronhjort och rådjur, ej marken vid lugn gång (skridt och traf), utan endast vid språng; hos älgen däremot nå lättklöfvarna vanligen ned och lämna af-tryck i spåret äfven vid skridt. G. G. Lätt lera, geol. Se Jordarter, sp. 114. Lättmatros, sjöv., yngre sjöman ombord å handelsfartyg. Jfr Halfbefaren och J u n g-m a n. Lätöseno [-nå], biflod till Muonio älf i Finland. Läi^ger, M a x, tysk arkitekt och konstindustrialist, f. 1864 i Baden, professor i Karlsruhe, är en af den moderna tyska konstindustriens förare och landvinnare. Utom byggnader och interiörer har han utfört glasmålningar, men främst arbeten i keramik, där han ofta anslutit sig till gammaltyska former. G-g N. Löbau. 1. (L. in Westpreussen, po. Lubawa) Stad i preussiska reg.-omr. Marienwerder (Westpreussen), vid Sandella, ett tillflöde till Drewenz. 5,048 inv. (1905). Progymnasium, lärarseminarium. -- 2. (L. in Sachsen, vend. Lubij) Stad i konungariket Sachsen, kretsen Bautzen, vid Sprees tillflöde L.-wasser. 11,261 inv. (1910). Realskola med progymnasium, skollärarseminarium, handelsskola. Mineralbad och mångsidig industri. 1 o. 2. J. F. N. Löbell (L o e be 11), Johann Wilhelm, tysk historieskrivare, f. 1786 i Berlin, d. 1863 i | Bonn, vid hvars universitet han 1829 blifvit e. o. ! och 1831 ord. professor i historia. Hans begåfning l för universalhistorisk framställning ådagalades i ! synnerhet genom hans omarbetning af K. F. Beckers världshistoria (3 tyska uppl.; 2 i svensk öfv. | 1829-35). L:s bästa specialhistoriska arbete är Gregor von Tours und seine zeit (2:a uppl. 1869). Löbenicht, stadsdel. Se Königsberg. Löberg, Timandus Jonas, norsk läkare, i f. 29 jan. 1819 i Kongsberg, d. 3 apr. 1882, blef