det fennomanska partiets hufvudorgan "Uusi Suometar", hvars hufvudredaktör han var in på sommaren 1906. L. var iandtdagsman i borgarståndet som representant för Heinola 1885, 1888 och 1891 och för Torneå 1897, 1899 och 1900. M. G. S. Löfgrodor, zool. Se Amfibier, sp. 835-836. Löf gång. Se Pergola. Löf hack, landtbr. Se Löfträd. Löfhyddofesten, Löfhyddohögtiden (hebr. chag ha-sukkoth), den tredje af israeliternas vallfartshögtider, begicks dels till åminnelse af Guds nådiga ledning och beskydd under den långa ökenvandringen, då folket bodde i hyddor, dels som en tacksägelsefest för den inhöstade skörden. Den firades i månaden Tischri (sept.) under 7 dagar (fr. o. m. 15 t. o. m. 21) som en glädjefest och karakteriserades af två symboliserande handlingar: vistelsen i för tillfället uppförda löfhyddor samt kringbärandet af kvistar och frukt af de fyra tor Palestinas vegetation representativa trädslagen (kvistar af palmträdet, myrten och pilen samt ett paradisäpple, Citrus), öfver hvilka tacksägelseböner lästes. Omedelbart på löfhyddofesten följde, 22 Tischri, den s. k. slutfesten (sch'mini azeret), med hvilken den långa raden af israelitiska högtidsdagar under månaden Tischri afsluta-des. Löfhyddofesten, som finnes beskrifven bl. a. i 3 Mos. 23: 34-43, är ännu i bruk; dock iakt-tages löfhyddobudet icke så strängt af de västerländske judarna. L. L.* Löfhyddohögtiden. Se Löfhyddofesten. Löfjerska betyder eg. kvinna, som tillreder läkemedel, hvilka i äldre språket kallades lyf 1. löf. Snart fick ordet den närliggande betydelsen gift-blanderska, besvärjerska, trollkvinna. - I några landskap menas med löfjerska ett kvinnligt, öfver-naturligt väsen, som tankes ha sin bostad i vissa löfträd. I andra trakter kallas en dylik hamadryad med det riktigare namnet löfviska, af hvilket ordet "löfjerska" i sistnämnda mening är endast en genom ljudlikheten framkallad förväxling. Th. W.* Löfkoja, bot. Se Leucojum och Matthiola. Löfling (Loefling), Per, botanist, f. 20 jan. 1729 på Tolffors bruk i Gästrikland, blef 1743 student i Uppsala och idkade där medicinska studier. Han egnade sig dock därunder med förkärlek åt Linnés vetenskap och väckte genom sitt brinnande intresse mästarens uppmärksamhet. Denne tog honom till informator för sin son och såg snart i honom sin mest lefvande lärjunge. 1749 meddelade L. i en disputation, Gemmaz arborum (Trädens knoppar), en ypperlig utredning af knoppbildningens betydelse. 1751 mottog han, med uppgifvande af en icke särdeles aflägsen medicinsk doktorsgrad, uppdraget att - därtill utsedd af Linné - afresa till Pyreneiska halfön för att undersöka dess flora, en undersökning, som spanska regeringen begärt få verkställd genom någon af Linnés lärjungar. Efter att ha undersökt vegetationen på Portugals stränder och kring Madrid, samlat ett stort herbarium samt hemsändt frön och förträffliga beskrifningar till Linné medföljde han i febr. 1754 den stora vetenskapliga expedition, som från Spanien utsändes till Cumanå. Under det han i dessa trakter ifrigt studerade den tropiska vegetationen, ådrog han sig på en resa i nuvarande Venezuela en envis frossa, för hvilken han dukade under, 22 febr. 1756. Under titeln Petri Loefling iter hispanicum blefvo hans bref och växtbeskrifningar 1758 utgifna af Linné. (T. K.> Löfmossor, Bladmossor, Musci frondosi L veri (Bryacece i vidsträckt bemärkelse), bot., den andra klassen bland mossorna (Bryophyta). Stammen är trind och vanligen upprat, stundom försedd med en vatten och mera sällan äfven ägghvite-ämnen ledande centralsträng. Bladen äro vanligen spiralställda och försedda med medelnerv. Från stammens bas utgå rhizoider. Könsorganen' (anteridier och arkegon) sitta i ställningar i spetsen af hufvudstammen eller små sidogrenar, om-gifna af de öfversta, ofta särskildt utbildade bladen (perichcetium); ställningarna ("blomman") kunna vara tvåkönade eller enkönade, i senare fallet sittande på samma eller olika mossindivid. Sporogoniet (sporhuset, sporgömmet) har nästan alltid centralpelare, men innehåller aldrig elate-rer; oftast finnas klyföppningar på dess undre parti. Kesterna af arkegoniet, ur hvilket sporogo-niet utvecklas, bilda en mössa på sporogoniets öfr& del eller en krage kring dess bas. Sporhuset öppnar sig oftast med ett lock (musci stegocarpi), mera sällan i 4 upptill sammanhängande flikar (musci schizocarpi), eller det öppnar sig oregelbundet genom väggens upplösning (musci cleistocarpi). Löf-mossorna indelas i 3 underklasser: Sphagnales (hvitmossor; fig. l-4), sporhus sittande i spetsen af en bladlös förlängning af stammen (pseudopo-dium), utan mössa och utan tandkrans (p e rist om) under locket, Andreozales (fig. 5 o. 6), sporhus med pseudopodium och mössa, öppnande-sig i 4 flikar, och Bryales (fig. 7-12), spor-hus med mössa och peristom under locket, utan pseudopodium (till Bryales räknas äfven musci cleistocarpi). Utom genom sporerna föröka sig löf-mossorna på vegetativ väg genom affallande grenar och särskilda s. k. groddkroppar, fler-celliga bildningar af bestämd form. Löf mossorna spela en viktig roll i naturens hushållning. De växa på alla slags lokaler i alla länder; i arktiska och alpina trakter utgöra de ofta vegetationens hufvudmassa. Genom mullbildning möjliggöra de uppkomsten af högre växter på klippor och andra ställen, de bidraga till igenväxning af kärr och bilda torf, de kvarhålla fuktigheten i marken, men-de kunna också genom tät mattbildning förhindra andra växters uppkomst. För människan äro de torfbildande arterna af stor betydelse, andra arter ha fått användning till mattflätning, väggtätning, torra prydnadskransar m. m. G. L--m. Löfskogsnunnan, Trädgårdsnunnan, Ocneria dispar, zool., en till fam. Liparidce (se d. o.)* bland spinnarna hörande fjäril, som stundom anställer svåra härjningar på löfskog och fruktträd. Den fullbildade insekten visar stor olikhet mellan-könen (hvarpå äfven lat. namnet dispar, "olik", syftar), i det hannen är gråbrun och honan hvit-aktig med mer eller mindre framträdande, mörkbruna, sicksackformade tvärlinjer på framvingarna; honan är äfven betydligt större än hannen. (Se Trädgårdens skadeinsekter, pl. I, fig. 2.) Larven är brunaktig och starkt luden samt har främre delen af kroppen försedd med blå, den bakre med röda vårtor. Flygtiden infaller i juli och