upptäckten af rotsbacillen (1882), difteribacillen (1884), pseudodifteribacillen (1887), svinpestens bacill (1886); dessutom har han utgifvit Vorlesun-gen iiber die geschichtliche entwicklung der lehre von den bakterien (1887) samt redigerar sedan 1887 tills, med Leuckart och Uhlworm "Central-blatt fur bakteriologie". R. T-dt. Löffler, Alexander Karl, österrikisk straffrättslärare, f. 1866, blef 1896 privatdocent i Wien, var 1897-1902 domare, blef 1902 e. o. och 1903 ord. professor i Wien. Kedan hans första arbete, Die schuldformen des strafrechts (1,1, 1895), röjde koncishet och klarhet; dessa egenskaper ha visat sig äfven i senare arbeten, t. ex. Die strafrechtliche behandlung jugendlicher (1908), Strafe und fiirsorgeunterricht (1909) och Die kör-perverletzung (1,5 af "Yergleichende darstellung des deutschen und ausländischen strafrechts", 1905). N. S-g. Löffoder, landttr. Se Löfträd. Löfftz, L u d w i g von, tysk målare, f. 1845 i Darmstadt, d. 1910, elev af Kreling och Raupp i Niirnberg och därefter, från 1871, af Diez i Miin-.chen, där han förblef bosatt och där han blef professor 1880 och akademiens direktör 1891. Som lärare hade han stort inflytande. Sitt rykte som målare grundlade han genom den af Quinten Massys starkt påverkade målningen Girighet och kärlek (1879). Bland hans öfriga målningar, som utmärkas för renhet i teckningen och vacker färgbehandling och där ett intelligent studium af gamla mästare ofta spelar in, märkas Orgelspelande kardinal (med Fr. Liszt som modell, 1876), den uttrycksfulla Jesu lik med Magdalena knäbö-jande vid den dödes fötter (1883, i Nya pinakote-ket i München), vidare Er asmus vid skrifbordet (i galleriet i Stuttgart), Marie himmelsfärd (1889, i domkyrkan i Freising) och flera freskomålningar samt Orfeus och Eurydike (1898, i Nya pinakote-ket i München, som äfven eger ett Klipplandskap). G-gN. Löffällning, bot., detsamma som bladfall-n i n g (se d. o.). Löfgren, svensk släkt, hvaraf några medlemmar adlades med namnet Löfwenskiöld (se d. o.). Löfgren, Nils Isak, präst, fornforskare, f. 28 sept. 1797 i Högsby, Kalmar län, d. 7 dec. 1881 i Högsholms prästgård, blef student i Lund 1819, prästvigdes 1821 och innehade sedan åtskilliga förordnanden som vice komminister och v. pastor. Han blef 1833 komminister vid domkyrkan i Kalmar samt 1843 kyrkoherde i Fagerhult och Kråksmåla och 1858 (tillträdde 1860) i Högsby och Långemåla samt var 1858-80 prost öfver Handbörds kontrakt. L. förvärfvade sig ett namn hufvudsakligen som flitig och lycklig forskare i sin hembygds historia och minnen. Redan som ung präst aftecknade och uppmätte han Ölands kyrkor och Borgholms slott, hvilka teckningar graverades för A. Ahlqvists "Ölands beskrifning" och äro af den största vikt för kunskapen om dessa egendomliga, nu moderniserade eller rifna byggnadsverk. Han utgaf sedan Kalmar och dess stift i Småland (2 hftn, 1828-30) samt de första häftena af det förträffliga herdaminnet öfver Kalmar stift, Tjenstemän vid församlingarne och läroverken uti Kalmar stift, vanligen kalladt Clerus calmariensis (h. 1 1836, h. 2 1839, h. 3, utg. af A. Ahlqvist, 1841). Hans efterlämnade anteckningar och ritningar tillföllo, jämte ett urval af hans boksamling, Vitt. hist. o. ant. akad., af hvilken han 1844 kallades till korresp. led. L. utgaf äfven åtskilliga tal och predikningar. Jfr "Prosten Löfgrens efterlemuade papper" (i Vitt. hist. o. ant. akad:s månadsblad 1883). -rn.* Löfgren, Oskar Leonard, skolman, läroboksförfattare, f. 25 sept. 1839 i Karlstad, blef student i Uppsala 1858, aflade filos, kandidatexamen 1872 och utnämndes till adjunkt i tyska, engelska och franska 1877 vid högre allm. läroverket i Kristianstad och 1880 vid Göteborgs högre realläroverk och tog afsked 1908. L. har utgifvit bl. a. Lärobok i tyska språket (I-II, 1880-81; 7:e uppl. under titeln Tysk språklära för skolundervisningen, 1897), Tysk elementarbok (1882; 5:e uppl. 1907), Tysk öfnings- och läsebok (1884; 3:e uppl. 1895), Tyska öfver-sättnings- och tal-öfningar (1886; 8:e uppl. 1908), Nya grammatiska of ning ssty eken (1912), Hufvudregler för svensk rättstafning och skiljetecknens bruk (1893), Engelsk språklära (1895) och Engelsk öfningsbok för nybörjare (1899). R. N-n. Löfgren, Erik Johan, finsk målare, f. 15 maj 1825 i Åbo, d. där 10 dec. 1884, studerade vid konstakademien i Stockholm 1842-52, debuterade med sitt första originalarbete Den heliga Cecilia 1848, försökte sig på inrådan af F. Cyg-na3us med Döbeln vid Jutas (endast skissen blef färdig), målade Psyke (1851), vistades i Düsseldorf 1853-58, där han påverkades mest af Th. Hilde-brandt. Där målade han bl. a. altartaflan Jesus i örtagården (1854) och Hagar i öknen (1858). Efter 4 års vistelse hemma i Finland begaf han sig 1862 till Paris, målade Drömmar (salongen 1863, nu i Finska konstföreningen), Italienska med tamburin (1864) m. fl. Af de historiska eller romantiska motiv, som han drömde öfver, fullbordade han 1863 Erik XIV och Karin Månsdotter (den sinnessjuke konungen slumrande med hufvudet i Karins knä, sedan hon påträffat honom i skogen, i Finska konstföreningen). 1865-79 vistades L. i hemlandet och reste 1879 till München, där han 1881 träffades af ett slaganfall, som helt nedbröt hans kraft och arbetsförmåga. - L. var en idealistiskt anlagd konstnärstyp, godhjärtad, men opraktisk och bortkommen i lifvet. Hans konst var naivt romantisk med böjelse för poesi och svärmeri, kvinnligt känslofull och sökande efter skön form och efter ett vackert utpensladt framställningssätt. De porträtt, som han målade, blefvo högt berömda; bland dessa märkas själfporträtt (från akademitiden i Stockholm 1844, i Finska konstföreningen), F. Cygnceus (ett af dem i universitetet), Runeberg (flera, ett af 1861 sammastädes), Estlander (1864) och Topelius (1872). L. är godt representerad i Finska konstföreningen (11 nummer). Åbo museum eger Den heliga Cecilia m. fl. - Se J. J. Tikkanen, "Finska konstföreningen 1846-96" (1896). G-gN. Löfgren (mot slutet af sitt lif antog han namnet Lounasmaa), Nils Viktor Alfred, finsk publicist, f. 25 nov. 1843 i Viborg, d. 11 dec. 1909 i Helsingfors, blef student 1862 och filos. i kandidat 1870 samt öfvertog s. å. utgifvandet af