förutsättning att det, efter lagsökning af kvinnan eller hennes målsman, ålägges honom att ge underhåll till barn, hvarmed kvinnan blifvit rådd i lägersmålet. Denna straffbestämmelse afser alltså egentligen icke lönskaläget som sådant, utan mannens försök att undandraga sig försörjningsplikt. Dess tillämpning påkallas numera endast sällan. N. S-g. Lönstrup, danskt fiskeläge vid Nordsjön, 11 km. v. om Hjörring, norra Jylland, genom en bred rad klitter skildt från strandbrädden. 312 inv. (1911). Badort. Räddningsstation. E. Ebg. Lönsystem. Se Arbetslön, sp. 1356. Lönsås, socken i Östergötlands län, Bobergs härad. 1,932 har. 601 inv. (1911). Annex till Fornåsa, Linköpings stift, Gullbergs och Bobergs kontrakt. Lönö skans l. Gränsö skans, i Östergötlands skärgård, Jonsbergs socken, vid södra inloppet till Bosöfjärden, anlades i början af 1600-talet, men låg för fäfot 1659, då landshöfdingen frih. Gustaf Kurck lät återuppbygga densamma. Vid krigsutbrottet 1675 var L. åter förfallen, men reparerades samt bestyckades med 13 st. 4-℔:iga kanoner; äfven 1677 iståndsattes skansen, af allmogen, och bestyckades ytterligare, men efter krigets slut lämnades den åt sitt öde, och allt trävirke bortfördes. 1719 lågo emellertid 26 stora järnkanoner kvar i L., men något åtgjordes ej vid befästningen, som ej heller kunde hindra ryska mordbrännarflottans strandhugg. L. W:son M. Löpa, sjöv. Se Litsa. Löpa, jaktv. Honorna af hund, varg, räf och en del andra rofdjur sägas löpa, då de ha sin brunstperiod. G. G. Löpande gods, sjöv. Se Tackling. Löpande kreditpapper. Se Kredit, sp. 1235. Löpande rim, metr., numera mindre brukligt namn på trestafvigt rim. Se Rim. Löpande räkning. Se Kontokurant och Kreditanstalt, sp. 1241. Löpande skuldebref. Se Innehafvarpapper och Skuldebref. Löpande ändar. Se Fotblock, sp. 980. Löpare. 1. Geol., namn på de vanligen afnötta och rundade stenar, som stundom träffas på bottnen af s. k. jättegrytor (se d. o.) och som jämte grus och sand åstadkommit dessa fördjupningars ursvarfvande under inverkan af hvirflande eller svallande vatten. -- 2. Se Kvarn, sp. 362 och 366. -- 3. Sten, med hvilken färger rifvas på en häll. -- 4. Sjöv. a) Post ombord, som bl. a. har till åliggande att uträtta ärenden åt befälet. Sådan post är ofta jämväl glasvakt (se Glas, sjöv.). -- b) Tross eller kätting, skuren genom ett eller flera block. Jfr Block 3. -- 5. (Ty. läufer, eng. bishop, fr. fou) Namn på fyra af de högre pjäserna i schackspelet. -- 6. Hofbetjänt, vanligen uppassande drottning eller änkedrottning och skild från andra kungliga uppassare genom sin dräkt, hvartill hör en liten kalottlik mössa, prydd med högt uppstående fjädrar. 1. E. E. 4. H. W-l. Löparen, kronopark i Lycksele socken och Norra Lycksele revir, Västerbottens län, bildad af öfverloppsmarker genom K. M:ts befallningshafvandes afvittringsutslag 16 maj 1882 och 24 febr. 1885. Benämningen fastställdes af Kammarkollegium 29 dec. 1885. Areal 17,673 har. M-g. Löparskridsko, idrottst. Se Skridskoåkning. LÖparvals, text. Se K a r d n i n g, sp. 923. Löpe. 1. Den inre delen af spädkalfvens löpmage (se Idisslare), som användes vid ostberedning. Magslemhinnan afsöndrar nämligen ett egendomligt enzym (ferment), kalladt kymosin, som har egenskapen att fälla ost ur kaseinlösningar, t. ex. mjölk. Verksamt enzym finnes äfven i magar, som torkats vid ej alltför hög temperatur. Om sådana torkade magar, hvilka finnas i handeln, utlakas med koksalthaltigt vatten och vätskan filtreras, erhåller man en lösning af enzymet, kallad i handeln löpextrakt, hvilket vid ostberedning användes i st. f. löpmagar. Se vidare Kymosin. -- 2. Beläggning af granbark, öfver hvilken tjäran skall rinna i en tjärdal (se d. o.). 1. P. T. C.* 2. H. J. Dft. Löpeld. Se Stubin och Skogseld. Löpenzym, kem. Se Kymosin. Löpetid, jur., den tid, under hvilken en skuldförbindelse (revers, växel) är utelöpande, d. v. s. tiden mellan dess utställande och förfallodag. C. G. Bj. Löpextrakt. Se Löpe 1. Löpferment, kem. Se Kymosin. Löpfot. Se Löpmeter. Löpgraf. Se Approche, Fästningskrig, sp. 322, och Sapp. Löpgrafsvakt, krigsv., kallas den trupp (fältvakt), som vid en belägring utgör besättningen i den närmast mot fästningen framskjutna löpgrafven, parallellen (se Fästningskrig, sp. 322 och 323), och hvarifrån nattetid en kedja af poster utsättes framför sapptäterna. Beredskapen lägges i närmast bakom liggande löpgrafvar och förposternas hufvudstyrka på lämpligt afstånd därbakom. O. A. B.* Löpkran, mek. Se Kran 2, sp. 1200 och 1208. Löpkrans. Se Hjulring, sp. 815. Löpmage, Abomasus, zool. Se Idisslare. Löpmeter (Löpfot), bygnk., det inom byggnadsvärlden vanligaste uttrycket för längdmeter (längdfot) till skillnad från kvadratmeter (kvadratfot) och kubikmeter (kubikfot). I arbetsbeskrifningar och kostnadsberäkningar -- där enhetspriset (= à-priset) för åtskilliga byggnadsdelar anges per löpmeter -- användes förkortningen lm för löpmeter, d. v. s. längdmeter. I. G. C. Löpna säges om en löst kolloid, när den öfvergår till halffast form, ett s. k. gelé, t. ex. mjölk genom tillsats af löpe (se d. o.). Löpning, idrottst., eg. löpning till fots, men äfven kapplöpning (se d. o.), skridskolöpning (se Skridskoåkning), skidlöpning (se d. o.) o. s. v. Man skiljer vid fctlöpning på hastighets-löpning och uthållighetslöpning. Som hastighetslöpning (fig. 1) räknas löpning på distanser ända till 400 å 500 m.; uthållighetslö p-ning (fig. 2) är löpning på distanser däröfver. Vid uthållighetslöpning skiljer man mellan löpning på medellånga distanser och löpning på långa distanser. Som löpning på medellånga distanser räknas löpningar från 800 till omkr. 2,000 meter. Löpning var hos forngrekerna den första af de i Olym-