339 Macbeth-Mac Carthy 340 som var ämnadt att afsluta Vilhelm III:s regering. Detta band utgafs efter hans död i ofullständigt skick af hans älsklingssyster, lady Trevelyan (1861). Under de senare åren af sitt lif skref han därjämte för "Encyclopsedia britannica" åtskilliga artiklar, bland hvilka de öfver Samuel Johnson och Pitt d. y. äro de förnämsta. De äro intagna i hans Miscellaneous wriiings (1860 utg. af hans vän Th. F. Ellis). Af de många utmärkelser, som tillföllo M., må anföras hans upphöjelse till peer (baron M. of Rothley) 1857. Han dog ogift och ligger begrafven i "The poets' corner" i Westminster abbey. -. M:s historiska författarskap, som nådde sin höjdpunkt i hans berömda "Englands historia", utmärktes af snillrika tankar, en i högsta grad konstnärlig anordning af ämnena, en oöfverträffad förmåga att med åskådlighet och lif teckna personer, samhällsklasser och tidehvarf samt en genomskinlig, på en gång vältalig och flärdlös stil. Men han skref städse från mycket utpräglad whigståndpunkt, och ej alltid var forskningen så grundlig, uppfattningen så djup, omdömet så opartiskt, som man kunde fordra eller vänta. "När han beskrifver vänners förtjänster och fienders fel, känner hans penna ingen måtta". Som talare var han, enligt eget med-gifvande, ej någon debattör, men knappast någon af hans samtida i parlamentet hördes med sådan förtjusning som han. Han visade sig i många fall ega statsmannens blick och var en framstående administratör. I det politiska lifvet mer än uppvägdes hans häftighet och bitterhet som partiman af själfständighet och mod, osviklig trohet mot grundsatser, varm fosterlandskärlek och lågande hänförelse för frihet och rätt, medan hans enskilda vandel alltigenom bar vittne om en högsint, varmhjärtad och välvillig personlighet. - M:s arbeten ha dels hvart och ett för sig, dels samlade eller i urval, utkommit och utkomma alltjämt i en mängd upplagor. Bland de samlade märkes en af lady Trevelyan (8 bd 1866) och "Albany-upplagan" (12 bd 1898). Af "Critical and hi-storical essays" utgafs en kommenterad uppl. i 3 bd 1903 af F. C. Montague. Hans engelska historia har öfversatts till åtminstone 12 språk. Af M:s arbeten finnas i svensk öfv. "Englands historia från Jakob den andres tillträde till regeringen" (I-VIII, 1853-62; 3:e uppl.: "Englands hist. fr. Jakob den andres tronbestigning", I-V, 1879), "Smärre valda skrifter" (1854-55), "Baco of Verulam" (1865), "Tal" (Helsingfors, 1866) och "Biografiska skizzer" (I-III, 1869- 72). - Litt.: Den bästa biografien öfver M. är den af hans systerson C. 0. Trevelyan utsifna, "Life and letters of lord M." (2 bd, 1876). Vidare märkas M.-biografier af F. Arnold (1862), J. C. Morison (1882), Jebb (1900) och D. H. Macgregor (1901), lord Morley, "Critical miscellanies", II (1877), Kinkel, "M., sein leben und sein ge-schichtswerk" (1879), Thurn, "Anmerkungen zu M:s history of England" (1882), E. Tili, "Lord M. i kritisk belysning" (i "Finsk tidskr." 1888), och lord Avebury, "Essays and adresses" (1903). 1. V.S-K. 2. E. R. (V.S-pf.) Macbeth [mäkbe'th], konung i Skottland 1040 -57, var son till Fiiidlaech, ärftlig styresman (mor-maer) öfver Moray, och gjorde anspråk på tronen, enär hans hustru Gruach tillhörde konungaätten. Sannolikt är han identisk med den Maelbcethe, hvilken af angelsaxiska krönikan namnes bland de skotske höfdingar, som 1032 hyllade Knut den store. Sedan M. 1040 öfverfallit och dödat konung Duncan l, blef han själf konung. Han stod i förbund med den norske jarlen Torfinn på Orkney-öarna och tyckes ha representerat de i n. boende kelterna mot Duncan, som hade angelsaxiska förbindelser. M. uppges 1050 ha företagit en pilgrimsfärd till Rom och omtalas i krönikorna som frikostig mot kyrkor och kloster. Duncans son Malkolm hade funnit en tillflykt hos sin frände, jarl Siward af Northumberland, och de vunno 1054 en seger öfver M. vid Dunsinane i Pertshire, hvarpå Malkolm hyllades som konung i Gumber-land och s. om Forth. I n. behöll dock M. sin makt, till dess han, ånyo anfallen af Malkolm och Siward, besegrades och stupade i en ny drabbning vid Lumphanan i Aberdeenshire, 15 aug. 1057. - M. är mest ryktbar som hjälten i Shaksperes bekanta tragedi med samma namn. Dess handling är tagen ur Holinsheds krönika, som i sin ordning följt några medeltidskrönikor, där M:s historia utsmyckats med en mängd sägen-artade tillsatser. Jfr Skene, "Celtic Scotland" (1876) och sir J. Rhys, "Celtic Britain" (3:e uppl. 1904). V.S-g. Macbeth [mäkbe'th], Robert W elker, skotsk målare, f. 1848 i Glas-ow, d. 1910 i London, studerade i Edinburgh och i London samt målade i olja och akvarell moderna genrebilder, såsom Lincolnshire gäng (barn, som gå till arbetet, 1872), Potatisskörd, Ö jversr amning, Hjortiakt i dimma, tin vinterpromenad och Moderlig tillsyn. Mera betydande var M. i sina raderingar. Han utförde förträffliga stick efter Tizian, Velasquez, Millais m. fi. mästare. (G-g N.) Maccaluba [-löba], dyvulkan på Sicilien, 11 km. n. om Girgenti, består af en 42 m. hög ler-kulle, betäckt med ett antal små käglor af 0,6-l m. höjd, genom hvilkas trattformiga öppningar gaser utströmma, stundom åtföljda af dy och stenar till betydande höjd. Ordet begagnas ock som appel-lativ i betydelsen dyvulkan i allmänhet. (J- F- N.) Maccäri, C e s a r e, italiensk målare, f. 1840 i Siena, studerade där och i Florens, vann 1865 pris för Lionardo da Vind målande Mona Lisas porträtt och har sedan gjort sig känd hufvudsakligen som freskomålare. Han utförde takmålningar i kapellet del Sudario i Rom (1873), De tre gracernas triumf (fresk i Kvirinalpalatset), fresker i stadshuset i Siena (motiv från Italiens frihetskrig, 1887), i senatspalatset i Rom (motiv ur gamla Roms historia, 1889), i domkyrkan i Loreto (Maria, profeter, apostlar - 1905 o. f.) samt i det nya justi-tiepalatset i Rom (efter 1905). M:s fresker äro lifligt komponerade och ha modernt ljus- och färg-studium, men mindre dekorativt värde. M. är professor vid Accademia di San Luca i Rom. G-g N. Maccaroni [-råni], Maccheroni. Se Makaroner. Mac Carthy, vanligen M'Carthy [mokä'thi], Denis Florence, irländsk skald, f. 1817, d. 1882, utgaf dikter i original och öfv., bl. a. Ballads, poems and lyrics (1850), som blefvo mycket populära på grund af sin patriotism, öfversätt-