Maçin [matji'n], stad och fästning i det rumäniska Dobrudscha, länet Tulcea, vid en östlig arm af Donau, 15 km. ö. om Braila. 4,003 inv. (1899). Där vunno ryssarna 6 april 1761 en seger öfver turkarna. ^{J. F. N.} Macintosh [mä'kintåʃ], Charles. Se Mackintosh. Macis, bot. Se Myristica. Mack, Karl, friherre von Leiberich, österrikisk militär, f. 1752 i Bajern, d. 1828, trädde 1769 i österrikisk krigstjänst, gjorde sina lärospån i bajerska tronföljdskriget (1778--79) som adjutant hos fältmarskalklöjtnanten Kinsky och flyttades 1783 till generalstaben, hvilken han därefter nästan utan afbrott tillhörde. 1788--90 deltog M. i krigen med Turkiet, var 1793 generalstabschef vid den under prinsens af Koburg befäl stående armé, som kämpade mot fransmännen i Nederländerna och vid Rhen, samt utnämndes 1794 till generalmajor. 1796 blef han fältmarskalklöjtnant och tjänade under ärkehertig Karl vid Rhen. I okt. 1798 kallades han till öfverbefälhafvare för kungliga neapolitanska hären, trängde tillbaka de spridda franska trupperna under Championnet och ryckte in i Rom, men måste snart draga sig tillbaka och uppge både Capua och Neapel, hvarefter han undan den neapolitanska pöbelns raseri i början af 1799 sökte sin räddning i det franska högkvarteret. Han fördes därefter som krigsfånge till Paris, men rymde (april 1800) mot sitt hedersord. M. var en ifrig motståndare till ärkehertig Karl och blef för en tid kejsar Frans II:s inflytelserikaste rådgifvare i militära angelägenheter. Vid krigsutbrottet 1805 ställdes han i spetsen för Österrikes stridskrafter, men lät lura sig af Napoleon och slutade sin krigarbana med den skymfliga kapitulationen vid Ulm (okt. 1805). M. internerades och ställdes för krigsrätt, som 17 juni 1807 dömde honom förlustig hans värdigheter och till 8 års fängelse. Af kejserlig nåd minskades strafftiden till 2 år, och 1819 återfick M. sin fältmarskalklöjtnantsvärdighet jämte sina ordenstecken. ^{C. O. N.} Mackabéerna. Se Makkabéerna. Mackay [məkei'], hamnstad i Queensland, Australien, utgångspunkt för järnvägen till närliggande guld- och koppargrufvor och de många sockerplantagerna. 4,091 inv. (1901). Australiens förnämsta exportort för socker. ^{J. F. N.} Mackay [məkei'], skotsk klan, hvars namn plägar härledas från Donald Mackaoi (= son till Hugh), d. 1325. Klanhöfding blef 1614 Donald M. of Far, f. 1591, d. 1649, som 1627 upphöjdes till baronet och med ett höglandsregemente begaf sig till Tyskland, där han tappert stred i Kristian IV:s här och af Karl I till belöning upphöjdes till skotsk peer (baron Reay). Han deltog 1629 i försvaret af Stralsund och trädde i svensk tjänst med sitt regemente, som sedan var med bl. a. i slagen vid Breitenfeld och Lützen. Lord Reay användes f. ö. af Gustaf Adolf 1631 vid förhandlingar om markisens af Hamilton deltagande i kriget. Han deltog i inbördeskriget på Karl I:s sida och tog 1648 sin tillflykt till Danmark, där hans son var regementsöfverste. -- Från en omkr. 1629 till Sverige inflyttad medlem af klanen M. härstammar den svenska släkten Key (se d. o. och Key-Åberg). -- Donald James M., 11:e baron Reay, f. 22 dec. 1839 i Haag, var 1885--90 guvernör i Bombay och 1894--95 understatssekreterare för Indien i Salisburys andra ministär. ^{V. S--g.} Mackay [məkei'], Charles, skotsk skald och publicist, f. 1814 i Perth, d. 1889 i London, var medarbetare i "Morning chronicle", "Glasgow Argus", "Illustrated London news", "London review" m. fl. publikationer. 1862--65 var han "Times"' korrespondent i New York. Universitetet i Glasgow kallade honom 1846 till juris hedersdoktor. M. vann en kolossal popularitet genom visor och sånger, som tonsattes af Henry Russell och Henry Bishop. Han författade vidare ett stort antal prosaarbeten: romaner, keltisk filologi, historia m. m. och de intressanta lefnadsminnena Forty years' recollections of life 1830--70 (1876) och Through the long day (1887). M:s Collected songs utkommo 1859, hans Poetical works 1868 och efterlämnade dikter under titeln Gossamer and snowdrift 1890. Mackay [məkei'], John William, nordamerikansk finansman, f. 1831 i Dublin, d. 1902 i London, emigrerade 1840 med sina föräldrar till Förenta staterna, var 1851--60 guldgräfvare i Kalifornien och egnade sig sedan åt grufaffärer i Nevada, där upptäckten, i början af 1870-talet, af de rika Bonanza-silfvergrufvorna, i hvilka han egde två femtedelar, gjorde honom till en af världens rikaste män, ofta kallad "silfverkungen". M. egnade sig sedermera med ringa framgång åt bankaffärer i Kalifornien och Nevada, grundade 1884 jämte J. Gordon Bennett "The commercial cable company", som nedlade två atlantkablar, samt öfverflyttade mot 1880-talets slut som privatman till Europa. ^{V. S--g.} Mackay [ma'kaj], John Henry, tysk författare, f. 6 febr. 1864 i Greenock i Skottland, kom tidigt till Tyskland, där han gjorde vetenskapliga studier och efter längre resor samt en vistelse i Schweiz bosatte sig. M. började med skildringar från Skottland, Kinder des hochlands (1885), har sedan behandlat sociala problem (Moderne stoffe 1888; Sturm s. å., 4:e uppl. 1898; Die anarchisten 1891; Der schwimmer s. å., 2:a uppl. 1903, Die menschen der ehe 1892, 2:a uppl. 1903, m. fl.), biograferat Max Stirner (1898; 2:a uppl. 1910) och öfversatt engelska förf. Hans Gesammelte dichtungen utgåfvos 1898. ^{R--n B.} Mac Keesport [məki'ṡ p<over>å</over>t], stad. Se Mc Keesport. Mac Kees rocks [məki'ṡ rå'ks], stad. Se Mc Kees rocks. Mac Kenna [məke'nə] l. M'Kenna, Reginald, engelsk politiker, f. 6 juli 1863 i London, blef 1887 advokat och 1895 (liberal) medlem af underhuset, ingick i dec. 1905 som finanssekreterare vid skattkammaren i Campbell-Bannermans ministär, var jan. 1907--april 1908 undervisningsminister (president i Board of education) med säte i kabinettet och blef i april 1908 marinminister i Asquiths kabinett. Som sådan genomdref han 1911 mot radikal opposition de största nybyggnadsanslag för flottan parlamentet dittills beviljat. Han bytte i jan. 1912 portfölj med Winston Churchill och blef i dennes ställe inrikesminister. M.