är en bland de frireligiöse liberalernas mest framträdande politiker. V. S-g. Mackensen, Fritz, tysk målare, f. 1866, studerade i Düsseldorf, München och Berlin, bosatte sig 1889 i Worpswede vid Bremen och bildade 1895 Worpswedes konstnärsförening. 1908 blef han lärare vid akademien i Weimar och 1910 dess direktör. Hans figurmålningar skildra med kraft, enkelhet och karaktär den allvarliga sidan af bondelifvet i norra Tyskland. Hans landskap ge låglandets natur med stark personlig känsla. Bland M:s arbeten märkes Dibarnet (1893, konsthallen i Bremen), Gudstjänst i det fria (1895, museet i Hannover), den i sin enkelhet djupt gripande Sörjande familj (1897), Torfvan (1899), Sjömannen (1903) och Moder och barn (båda sofvande, 1910). M. är äfven skulptör- (Gumma med get, 1901, konsthallen i Bremen). Jfr R. M. Rilke, "Worpswede" (1910). G-g N. Mackenzie [məke'nṡi]. 1. Flod i Dominion of Canada. Dess källfloder äro Athabasca (se d. o.) och den från v. kommande Peace river, hvilka mötas strax n. om Athabascasjön, där floden kallas Stora Slaffloden. Först efter utflödet ur Stora Slafsjön får den namnet M. I nordvästlig riktning flyter den nu mot Norra ishafvet, upptagande fr. v. Liard (öfver 1,000 km. lång) och Peel river, från h. Björnfloden (Great Bear river) från Stora björnsjön (se Björnsjön, Stora). Vid Fort Norman, där den sistnämnda floden infaller i M., har denna en höjd öfver hafvet af 45 m. och genombryter därpå de af paleozoisk kalksten bildade "öfre vallarna" (upper ramparts) ofvanför porten Fort Good hope samt de "nedre vallarna" (lower ramparts) nedanför densamma i mycket hopträngda, cañonliknande dalar. I sin mynning bildar M. en labyrint af deltaarmar och faller under 69° n. br. ut i Ishafvet. M. är en mycket vattenrik flod och från midten af juni till midten af okt. segelbar från mynningen till Fort Smith nära 2,000 km. och därifrån till Lilla Slafflodens mynning ytterligare 1,000 km. med afbrott vid Grand rapids nära Fort Mc Murray. Peace är segelbar omkr. 350 km., till Vermilion falls. M., nedanför Stora Slafsjön, har en längd af mer än 1,500 km. samt till Athabascas källor af öfver 4,000 km. Hela det område, som afvattnas af M., beräknas till 1,750,000 kvkm., näst Mississippis det största flodområde i Nord-Amerika. Floden upptäcktes 1789 af sir Alex. Mackenzie (se denne), efter hvilken den fått sitt namn, samt undersöktes vidare af John Franklin (1825--27) och af abbé Petitot, af hvilken hela flodområdet för första gången noga utforskades (1862--73). -- 2. Distrikt i Canada, upprättadt 1865. Distriktet omfattar landet n. om 60° n. br. och begränsas i ö. af 100° v. lgd samt i v. af en med floden M. tämligen parallell linje, dragen omkr. 200 km. v. om floden. Dess areal beräknas till 1,456,000 kvkm., men invånarnas antal endast omkr. 6,000. Hvita inbyggare finnas blott vid Hudsonkompaniets blockhus (fort) och vid missionsstationerna. Det hårda klimatet omöjliggör jordbruk; jakt och skogsbruk äro de viktigaste näringsgrenarna. J. F. N. Mackenzie [mǝke'nsi], John, lord Macleod, sedermera earl af Cromarty, skotsk militär, en tid i svensk tjänst, f. 1726, d. 1789, var son till George M., earl af Cromarty (d. 1766), deltog liksom fadern i den jakobitiska resningen 1745-46, togs till fånga, men benådades 1748, dock liksom fadern med förlust af titlar och gods. M. for utrikes, kom 1749 med rekommendationsbref från fältmarskalk Keith i Berlin till svenska hofvet och blef 1750 kapten i svenska armén vid hertig Fredrik Adolfs regemente. Han avancerade 1755 till major, var en tid i preussisk tjänst som adjutant åt Keith (1757), deltog i svensk tjänst i Pommerska kriget, blef 1765 öfverstelöjtnant och 1773 öfverste vid Björneborgs regemente, fick 1778 generalmajors afsked och återvände till hemlandet. 1779-83 var M. öfverste för ett af honom uppsatt höglandsregemente, som stationerades i Madras, blef 1783 engelsk generalmajor och återfick 1784 släktgodsen. På svenska riddarhuset introducerades han efter naturalisation 1756 (adliga ätten Mackenzie af Macleod, som utgick med honom). V. S-g Mackenzie [mǝke'nsi], Henry, skotsk romanförfattare, f. 1745 i Edinburgh, d. 1831, utöfvade advokatyrket och vardt 1804 generalkontrollör öfver skatteväsendet i Skottland. M. vann rykte genom den högst sentimentala romanen The man of feeling (1771), efterföljd af The man of the world (1773, en öfverdrifven skurkhistoria) och den misslyckadt tragiska Julia de Roubigné (1777). Dessa sentensrika berättelser med sina abstrakta figurer förete endast en matt efterklang af Rousseau, Sterne och Richardson. I de af honom utgifna tidskrifterna "The mirror" (1778-80) och "The lounger" (1785-87) utvecklade han däremot både kvickhet och kraft i stilen. Han fäste först uppmärksamheten på R. Burns' snille och verkade för kännedom om Schiller och Goethe i Skottland. På gamla dagar intog M. en hedrad ställning som ett slags vitter medelpunkt i Edinburgh. Hans Works utgåfvos 1808, i 8 bd. Se Walter Scott i "Lives of the novelists". Mackenzie [məken'ṡi], sir Alexander, kanadensisk upptäcktsresande och pionjär, f. omkr. 1755 i Inverness, d. 1820 i Mulnain, Skottland, kom vid unga år till Canada i ett pälsvarukompanis tjänst och företog 1789 från Fort Chipewyan vid Athabascasjön en upptäcktsfärd åt nordväst, hvarunder han följde den efter honom uppkallade Mackenzieflodens lopp ända till Norra ishafvet. På en ny resa 1792--93 framträngde han -- den