eftervärlden. Formen är däremot ofta mindre lyckad. Gellius, Servius' kommentar till Vergilius samt Seneca och Plutarchos m. fl. ha till M:s arbete lämnat mycket stoff. - En skrift om likheter och olikheter emellan det grekiska och det latinska verbet föreligger endast i utdrag från medeltiden. R. Tdh.* Macrocephalites Sut., paleont., ett i Europas, Ostiadiens och Syd-Amerikas callovien, gränsbildningar emellan dogger och malm (se Jurasystemet), förekommande ammonitsläkte. A. Hng. Macrocephalitesskikt, geol., den zon af callovien, som karakteriseras af Macrocephalites (se d. o.). A. Hng. Macrochloa tenacissima, bot. Se Esparto. Macrocystis pyrifera Ag., bot., är en hafsalg, hörande till fam. Laminariacece af Phceophycece. Denna alg, som träffas växande massvis i de kallare delarna af södra halfklotets haf, såsom vid Eldslandet och Kap Hoorn o. s. v., är den längsta af alla alger; den torde uppnå en längd af bortåt 100 m. De bladlika flikarna äro långa och smala. Vid basen af hvarje flik sitter en stor luftfylld simblåsa; genom dessa blåsor kan algen uppbära största delen af sin långa stjälk flytande i vattnet. Stjälken bär vid basen kortare grenar med fertila bladlika flikar, som sakna simblåsa. O. T. S. (G. L-m.) Macrodanuria, zool. Se Mantidae. Macrodipteryx, zool. Se Nattskärrorna. Macrodytes, zool. Se Dykarfamiljen. Macroglossa, zool. Se Dagsvärmarsläktet. Macroglossinae, zool. Se Flyghundar, sp. 670. Macrolepidoptera, zool. Se Fjärilar, sp. 515. Macropodinae, zool. Se Kängurudjuren. Macropodus viridiauratus, zool., en till gruppen Acanthopterygii hörande fiskform, som för sin praktfulla färgdräkts och sina egendomliga fenors skull - särskildt stjärtfenan är mycket stor - ofta hålles i fångenskap. Den anses vara en genom domestikation uppkommen varietet af en kinesisk fisk (Polyacanthus). Äggen ligga i ett af hannen förfärdigadt bo och bevakas däri af denne. L-c. Macropus, zool. Se Kängurusläktet och Prioninae. Macrorhinus leoninus, zool. Se Säldjur. Macroscelididae. zool. Se Snabelmöss. Macrosporium Dauci, en svampart. Se Krussjuka, sp. 103. Macrostachya, paleobot. Se Calamites, sp. 974. Macrothyrsus, bot. Se AEsculus. Macrura (af grek. makros, lång, och ura, svans), zool., grupp af tiofotade kräftdjur (Decapoda). Se Tiofotingar. Macruridae (om härledn. se Maerura), zool., en med torskfiskarna besläktad fiskfamilj, ha lång, hoptryckt och afsmalnande stjärt, täckt af taggiga, kölade eller strimmiga fjäll. Den främre ryggfenan är kort; den bakre är däremot mycket lång och fort-sättes ända ut i stjärtspetsen. Särskild stjärtfena saknas. Hithörande arter äro djuphafsfiskar, förekommande på ett djup af 200 till 4,400 m., och ha, såsom vanligen är förhållandet med djuphafsformerna, en ganska vidsträckt utbredning. Omkr. 120 arter äro numera kända, de flesta funna under de senare åren. Familjen delas f. n. i 5 släkten, af hvilka i Skandinavien finnas representanter för 3, nämligen Macrurus, af hvilket två arter, M. Fabricii och M. caelorhynchus, förekomma vid Norges kuster. Båda äro tämligen sällsynta, i synnerhet den sistnämnda, som anträffats endast en gång, utanför Bergen. Genom mera kägellikt förlängd nos och undertill sittande munöppning skiljes detta släkte från följande, eller Coryphaenoides, som har trubbigare och snedt afhuggen nos. Af hithörande arter

:Storfjäillig skoläst (Coryphaenoides rupestris). är C. rupestris (se fig.) minst sällsynt. Den förekommer längs hela norska kusten, mest från Bergen upp till Trondhjem, men ar endast tillfälligtvis anträffats i Bohus län. Den kallas af norrmännen "skoläst". Af ett tredje släkte, Malacocephalus, har en art, M. laevis, anträffats några gånger i Skandinavien. Detta släkte skiljes från de föregående genom små, taggbräddade fjäll. R. L. (L-e.) Macrurus, zool. Se Macruridae. Mactan, en liten ö bland de s. k. Visayasöarna bland Filippinerna, utmed östra kusten af Cebu. Magalhàes vardt där dödad i en strid med infödingarna (1521). Maculae acusticae, lat., anat. Se Hörselorgan, sp. 286. Macula lutea, lat., anat. Se Gula fläcken. Mad. Se Kärr. Madaba (Madeba), östjordansk by i Syrien, på en kulle 8 km. s. ö. om Nebo, omkr. 774 m. ö. h., bebodd af omkr. 1,200 kristna, de fleste greker (med kyrka och skolor), men omkr. 300 latiner (med ett hospits samt skolor). Den forna stadsmuren omfattade en ganska stor areal. Vid norra porten har legat en kyrka, hvars ruiner grekerna begagnat som material för sin egen kyrka. I ruinens stenläggning upptäcktes 1897 en mosaikkarta, märklig som den äldsta kända kartan öfver Palestina (från 6:e årh.). Längre söderut ligga flera ruiner, bl. a. af ett rundtempel och en kyrka (eller tempel) med en därifrån utgående kolonnad till norra porten på östra sidan, vidare af en latinsk kyrka och af en stor basilika. Utanför muren på dess sydvästra hörn ligger en stor murad vattenreservoar. M. är den moabitiska, senare nabateiska staden Medeba, enligt Jos. 13:9 tilldelad stammen Ruben. I 5:e årh. var det biskopssäte. Jfr uppsats af Schumacher i "Zeitschr. d. deutsch. Palestina-Vereins", XVIII, sid. 113 ff. samt Palmer och Guthe, "Die mosaikkarte von Madeba" (1906). Wbg. Madach [madätʃ]. Imra (Emerich), ungersk