det inre, utan synnerligt motstånd af hovaerna. Dessa lämnades i sticket af sina engelska officerare, och hufvudstaden Antananarivo gaf sig 30 sept. Följande dag undertecknade drottningen, Ranavalona III, freden, enligt hvilken M. blef en fransk skyddsstat. En fransk generalresident skulle kontrollera den inre förvaltningen och finanserna samt sköta utrikesärendena, hvarjämte Frankrike skulle ega rätt att på ön hålla så stor krigsstyrka, som det ansåg nödig. Drottningen skulle dock behålla sin ställning som sådan. I början af 1896 utbröt ett allvarsamt uppror i flera delar af Imerina, riktadt ej blott mot Frankrike och utlänningar i allmänhet, utan äfven mot kristendomen och europeisk kultur, och då detta syntes breda ut sig till andra delar af ön, sändes general Gallieni (se d. o.) till M. för att som generalguvernör kväfva upprorsrörelsen. 6 aug. 1896 dekreterades M:s förvandling till fransk koloni, och ”som konungadömet dåmera var öfverflödigt”, afsattes drottningen, som icke upphörde att visa fientlighet mot den franska styrelsen och hvars hof var härden för alla intrigerna, 27 febr. 1897 och fördes jämte familj till Réunion, senare till Alger, där hon åtnjuter ett franskt underhåll. Vid slutet af 1899 kunde Gallieni rapportera, att endast vissa områden i v. och s. v. ännu ej bragts till underkastelse, men ej långt därefter var fransk myndighet erkänd öfver hela ön. Gallieni, som genom sin fasta och kraftfulla förvaltning och sin sträfvan att behandla befolkningen rättvist och vänligt gjort sig mycket omtyckt, drog sig tillbaka 1905 och fick till efterträdare V. Augagneur, och denne efterträddes 1910 af Picquié. Litt.: Hufvudarbetet rörande M. är det af A. Grandidier i förening med andra vetenskapsmän utgifna ”Histoire physique, naturelie et politique de M.” (4:o, 1879 ff., ännu under utgifning, omkr. 40 bd med hundratals kartor och planscher); vidare må nämnas dennes ”Collection des ouvrages anciens concernant M.” (jämte Roux, Delhorbe m. fl., I--III, 1903--05) och Guill. Grandidier, ”Bibliographie de M.” (1905--06), Sibree, ”M. and its people” (1870), ”M. before the conquest” (1896) och ”The London missionary societies mission in M.” (1907), Dahle, ”M. og dets beboere” (2 bd, 1876--77), Gautier, ”Essay de géographie physique” (1902), Blanchard, Boule, Froidevaux m. fl., ”M. au debut de XX:e siècle” (s. å.), Matthews, ”Thirty years in M.” (1904), Gravier, ”M., les malgaches, origine de la colonisation franpaise, la conquête” (s. å.), You, ”M., histoire, organisation, colonisation” (1905), Pappenheim, ”M. Studien, schilderungen u. erlebnisse” (1906), den officiella årsboken ”Guide-annuaire de M. et dépendances” (1898 ff.), den af Londons missionssällskap utgifna ”The Antananarivo annual and M. Magazine” (1875 ff.) samt den under Malagassiska språket anförda litteraturen. (Kdrn.) Madagasser, Madegasser, detsamma som malagasser (se Madagaskar, sp. 394). Madagassiska. Se Malagassiska språket. Madain Saleh. Se Hedjir, El. Madam (se Madame), hustru eller änka af lägre stånd; ofta liktydigt med hjälphustru, hjälpgumma. Madame [mada′m; af ma, min, och dame, kvinna], fr., förkortadt Mme, plur. mesdames [māda′m], förk. Mdes, i Frankrike fordom titel för ett adligt gift fruntimmer, sedermera och ännu för en gift kvinna i allmänhet. På bourbonernas tid kallades hvar och en af konungens döttrar redan från födelsen madame med tillfogadt dopnamn, under det att man med madame ensamt betecknade konungens eller dauphins äldsta dotter eller monsieurs (konungens äldste broders) gemål. Då Napoleon satte kejsarkronan på sitt hufvud (1804), gaf han sin moder titeln ”Madame Mère” (”Fru moder”). Jfr Madam. Madame Elisabeth [mada′m]. Se Elisabet, sp. 408. Madame Louis [mada′m loī]. Se Figuier 2. Madame Sans Gêne [mada′m sã ʃän]. Se Lefebvre, Fr. J. Madame_Sophie [mada′m såfī]. Se Gay 1. Madapolam [eng. utt. mädopå'l8m], ett tätt, två-skaftadt bomullstyg, finare än domestik, men gröfre än shirting. Namnet är troligen hämtadt från den i brittisk-ostindiska presidentskapet Madras belägna byn Madapolam, hvarest bomullstyg tillverkas i stor skala. (G. A. W.) Madara, förut en Svenska kyrkans missionsstation i Främre Indien, upprättad 1901, tillhör nu evangelisk-lutherska missionssällskapet i Leipzig. Madarösis (grek. mada'rosis, hårlöshet), frånvaro af cilierna (ögonhåren), i regel slutstadiet af långvarig inflammation i ögonlockskanten, blepharitis (se ögonsjukdomar). G-d. Mada'ska (sannolikt af madame), stort, grof-hugget fruntimmer med ogenerade fasoner. Begreppet har troligen blifvit påverkadt af Aug. Blanches bekanta berättelse med detta namn. Maddalena, La. SeLaMaddalena. Maddaloni [-låni], stad uti italienska prov. Ca-serta, 6 km. s. ö. om staden Caserta, vid järnvägarna Rom-Neapel och Foggia-Neapel. 17,974 inv. (1901; som kommun 21,270). Gammalt palats, tillhörigt familjen Caraffa (fordom hertigar af M.), lyceum och gymnasium (nu uppkalladt efter Giordano Bruno). Omkr. 4 km. ö. om M., vid järnvägen till Foggia, ligger den af Vanvitelli 1753-59 byggda akvedukten, som förser slotts-trädgården i Caserta med vatten från Ti-burno. (J. F. N.) Madden [mä'dn], sir F r e d e r i c, engelsk text-utgifvare, f. 1801, d. 1873, vardt 1837 föreståndare för handskriftsafdelningen i British museum, utgaf "Havelok" (1828), "William and the werwolf" (1832), Layamons "Brut" (1847) m. m. Madder-akka. Se Mytologi, Lapsk. Maddox [mareks], Richard Leach, engelsk läkare, f. 1816, d. 1902, sysslade med fotografi, speciellt mikrofotografi, och gjorde sig på 1850--1860-talen känd för förträffliga arbeten inom detta område. Mest känd är M. genom uppfinningen af bromsilfvergelatinplåten, om hvilken han i sept. 1871 gjorde sitt första meddelande. Jfr Fotograf i, sp, 991. J. Htzg. Mädeba. Se Madaba. Madegasser. Se Madagasser. Madegassiska. Se Malagassiska språket. Made in Germany [me͡ı′d in dʃ̇ə̄′məni], eng., ”tillverkadt i Tyskland”. I de flesta civiliserade