417 Madre-Madrid 418 förnämligast pi koustkritikt is område: Catålogo ] descriptii;o del Museo del Prado de Madrid (1872), El Museo de Madrid y las joyas de la pintura espanola m. fl. M. målade historietaflor och por- | trätt. Han var direktör för konstakademien och j nationalmuseet ; Madrid samt led. af Spanska j akad. (1874). - 4. Luis de M., den före- ! gåendes broder, målare, f. 1825, d. 1897, målade ; historiska ämnen - hans mest kända tafla är Den heliga Cecilias bisättning i katakomberna. - j ö. Raimundo de M., son till M. 2, må- i lare, f. 1841, d. 1898, målade med raffinerad j färgkänsla och spirituell pensel eleganta dampor- j trätt och genrestycken: Pierret^e (i en färgskala j från hvitt till rosa) och den figurrika Efter ma- | skeradbalen (tidig morgon utanför operan i Paris i med ett vimmel af maskeradfigurer, liksom den j föregående på världsutställningen 1878). Före ba- \ len finns i Glyptotsket i Köpenhamn. - Hans bro- ; der, Ricardo de M., är akvarellmålare. j 1_2, 4-5. G-g N- 3. Ad. Il-n. Ma'dre, berg i Mexico. Se Sierra Ma dre. Ma'dre, Laguna de la [-göna-], grund lagun vid kusten af Texas, n. om Rio grande, 180 km. lång och skild från Mexikanska viken genom öarna Mustang och Isla del Padre. I n. hänger den samman med Corpus Christi bay, San Antonio bay och Matagorda bay, r^ att hela lagunraden har en längd af 389 km. J- V- N-' Ma'd,*e austral, Laguna de la [-göna... uiistral], grund lagun på östra kusten af Mexico, s. om Rio grande, 170 km. lång, genom en rad j öar skild från Mexikanska viken. J- P. N. l Ma'dre de Dios [-diå's], på aymaraspråket i Amaru-mayu 1. Mayu-tata, flod i Syd-Amerika, biflod till Beni, en af de källfloder, som bilda Ma- | deira, upprinner under namnet T o n o på östra sluttningen af Cuzcos Änder, upptager fr. h. den ännu större Inambari 1. Huari-Huari, strömmar med nordöstlig riktning genom Montanas skogar och förenar sig med Beni något ofvanför den punkt, där Madeira börjar. Längd omkr. 1,400 km. M. anses vanligen som biflod till Beni, ehuru den för en större vattenmassa än denna. (J. F. N.) Ma'dre de Dios-arkipelagen [-diå's-], ögrupp utanför Patagoniens kust mellan Trinidadkanalen i n. (50° s. br.) och Goncepciönsundet i s. J- V- N- Madrepöra, zool., korailsläkte med oftast mång-greniga arter, som i stor mängd deltaga i bildningen af nutidens korallref och af hvilket äfven fossila arter förekomma i tertiärsystemet. l*. L-n.* Madrepörmönster. Se Glasfabrikation, sp. 1283. Madreporskifva, zool., benämnes hos tagg-hudingarna den af många hål genomborrade kalk-skifva, förmedelst hvilken vattenkärlsystemet står i förbindelse med det omgilvande hafsvatriet. Se T a g g h u d i n g a r. Tj-e- Madrid [-dri'th]. 1. Provins i Spanien, nordvästligaste delen af landskapet Nya Kastilien. 7,989 kvkm. 871,308 inv. (1910). -- 2. Hufvudstad i ofvannämnda prov., Spaniens hufvud- och residensstad (se den till art. hörande färglagda kartan), ligger under 3° 41' v. lgd och 40° 24' 30" n. br. på en stor slätt nästan midt i riket (600--650 m. ö. h.), på vänstra stranden af Manzanares, ett litet tillflöde till Tajos biflod Jarama. 571,539 inv. (1910). De gamla kvarteren, begränsade i s. v. af Manzanares, bilda nästan en rektangel, mätande omkr. 2 km. i ö. och v. samt 2,5 km. i n. och s. Öfver Manzanares (eller rättare öfver dess bädd, ty den har merendels högst litet vatten) leda 13 broar, hvaraf 2 järnvägsbroar. Stadens medelpunkt är Puerta del Sol (fig. 2; förr östra stadsporten, nu ett torg), samlingsplatsen för den sysslolösa världen ooh den lifligaste punkten i hela M. På dess södra sida ligger Palacio de la gobernacion (inrikesministeriet). Från Puerta del Sol utgå, medelbart eller omedelbart, nästan alla de förnämsta gatorna i M.: mot n. ö. Calle de Alcalá, mot ö. Carrera de San Jerónimo, båda utmynnande i Prado, den senare vid Plaza de las Cortes, mot s. Galle de Carretas, mot v. Calle mayor, vid hvars västra ända ligga stadshuset (Ayuntamiento) och Capitania general (generalkaptenens i Nya Kastilien ämbetsbostad), och Calle del Arenal, som slutar vid Plaza de Isabel II och operahuset, mot n. v. Calle de Preciados och mot n. Calle de la Montera, som delar sig i Calle de Fuencarral och Calle de Hortaleza. Af dessa gator är den trädplanterade C. de Alcalá den vackraste och omges af ståtliga byggnader, bl. a. konstakademien, Teatro de Apolo och krigsministeriets hus, förr tillhörigt Godoy, men konfiskeradt 1838 och sedan bebodt af Espartero (1841--43) och Prim (1869--70), på norra sidan samt spanska banken på den södra. På Plaza de Castelar, där gatan skär Prado, står Cybelebrunnen, hvarefter den fortsätter öfver Plaza de la Independencia (med triumfport) och förbi Esparteros staty till stadens gräns. På Plaza de las Cortes, vid hvilket deputeradekammarens palats ligger, står en bronsstaty af Cervantes (rest 1835). Strax s. om Calle mayor ligger Plaza mayor (fig. 3), en rektangulär öppen plats, där fordom tornerspel, tjurfäktningar, autodaféer och dylika skådespel egde rum. Den anlades af Filip III 1619 och omges af hus med arkader. I midten står Filip III:s ryttarstaty. Från torgets sydöstra hörn utgår Calle de Atocha och från dess sydvästra Calle de Toledo, båda ett par af M:s förnämsta gator. Vid Plaza de Isabel II (med staty af drottning Isabella II, 1905), vid västra ändan af Calle del Arenal, ligger det k. operahuset, med hufvudfasaden vänd åt Plaza de Oriente och k. palatset. På torget står Filip IV:s ryttarstaty, omgifven af 44 statyer af västgotiska och spanska konungar. -- I jämförelse med andra hufvudstäder har M. mycket få byggnader af arkitektoniskt eller annat intresse. De märkligaste kyrkorna äro Basilica de Nuestra Señora de Atocha (s. ö. om staden), hvilken eger en af dessa undergörande Mariabilder, som tillskrifvas Lukas och af hvilka Spanien öfverflödar (ny kyrka under byggnad sedan 1890), samt det forna jesuitkollegiets kyrka San Isidro el Real, vid Calle de Toledo (från 1651), den nuv. katedralen. En ny katedral (Catedral de Nuestra Señora de la Almudena) har sedan 1895 varit under byggnad s. om slottet i st. f. en äldre kyrka med samma namn nästan midt emot, vid Calle mayor. En vacker kyrka är S. Francisco el Grande, som 1869 bestämdes till nationalpanteon, men då man ej kunde identifiera nationens stora mäns kvarlefvor, som skulle jordas där, aflägsnades alla därifrån 1881, och