produkter. Af européer tillverkas socker, rom och arrak, och det finnes stora fabriker för dessa varor, spinnerier, väfverier och cigarrfabriker. Handeln har sitt centrum i Madras; andra mer betydande hamnar äro Negapatam, Tuticorin och Kalikut, alla i järnvägsförbindelse med det inre landet. Importen steg 1910 till ett värde af 107,6 mill. rupier och exporten till 202,7 mill. rup. Presidentskapet styres af en af kronan utnämnd guvernör och ett råd (executive council) bestående af två civila ämbetsmän, hvilket antal kan ökas till fyra. Vidare finnes ett lagstiftande råd (legislative council) på 45 led., af hvilka ej fler än 17 kunna vara ämbetsmän (utnämnda af vicekonungen), medan 19 väljas af olika representativa myndigheter. Medlemmar i lagstiftande rådet kunna interpellera, väcka förslag och diskutera budgeten. Presidentskapet är indeladt i 24 distrikt, hvart och ett under en collector. Distrikten äro icke grupperade i "divisions" eller "commissionerships" såsom i öfriga provinser i Indien. Presidentskapets inkomster utgjorde 1909 136,5 mill. rupier, dess utgifter 66,9 mill. -- Madrasområdet upptogs redan i förkristen tid af mäktiga dravidariken. I början af 1600-talet fingo engelsmännen rätt att handla i Pulicat (n. om staden M.), sedan upprättades faktorier i Kalikut och Cranganore (1616) samt i Tellicherri, som blef deras förnämsta handelsplats på västra kusten. Den första engelska besittningen på östra kusten var Masulipatam (1611). Längre söderut grundades 1640 ett faktori, som blef början till staden M. Pondichéri köptes af fransmännen 1762. Lord Clives segrar skaffade England öfvervikten öfver det rivaliserande Frankrike i södra Indien, och efter Tippo Sahibs fall (1799) var engelska kompaniet utan någon medtäflare där. -- De olika områden, hvilka bilda presidentskapet M., ha förvärfvats på skilda tider. 1763 afträdde navaben i Arcot trakten kring staden M. (distriktet Chengalpat). 1765 öfverlät stormogul Northern circars åt kompaniet mot en årlig tribut af 90,000 pd st. (full besittningsrätt vanns först 1823). 1792 afträdde Tippo Sahib Baramahal (nu en del af distriktet Salem), Malabar och en del af Madura. 1799 förvärfvades Coimbatore, Kanara och Tanjore, 1800 Bellary och Cuddapah, 1801 navabens af Karnatik besittningar och 1839 navabens af Karnúl. 2. Hufvudstad i ofvannämnda presidentskap, i en flack och sandig trakt på Koromandelkusten under 80° 17' ö. lgd och 13° 4' n. br., på ömse sidor af den lilla, orena floden Kuvams (Cooums) utlopp i Bengaliska viken, den tredje till storleken af Indiens städer. 509,346 inv. (1901). Staden har en areal af 70 kvkm., men många delar ha ett nästan landtligt utseende. N. om Kuvams mynning, invid hafsstranden ligga Fort S:t George, Marina, promenaden utmed hafsstranden, samt regeringsbyggnaden, genom en större öppen plats skild från den längre i n. liggande, illa byggda och tätt befolkade Georgetown (förr Svarta staden, Black town), affärslifvets säte, där banker, tullhuset samt handelskontoren äro belägna. Vid sjösidan ligger den nya hamnen med sina vågbrytare. V. och s. om fortet, genom floden och Buckinghamkanalen skilda från Georgetown, ligga några stora stadsdelar, där guvernören, ämbetsmännen, affärsmännen m. fl. ha sina praktfulla boningshus. Längst i s. ligga de europeiska stads delarna Tanampet och Adyar. I allmänhet bär staden en specifikt orientalisk karaktär; pagoder, moskéer, kyrkor och kapell, palats, magasin, hus med platta tak ligga blandade om hvarandra mellan parker och trädgårdar. Ungefär 5 km. s. om fortet ligger den hufvudsakligen af tomaskristna (nestorianer) bebodda stadsdelen S:t Thomé l. Mylapur (anlagd och befäst af portugiserna 1504). Det isolerade och befästa S:t Thomas's mount, med en brittisk militärstyrka, är vallfartsort för en mängd syriska kristna, emedan aposteln Tomas, enligt legenden, där skall ha lidit martyrdöden. M. är säte för presidentskapets regering och öfverdomstol, en anglikansk biskop och en romersk-katolsk ärkebiskop. I staden ligger en stark garnison. Af befolkningen voro (1901) 40,958 kristna, 57,331 muhammedaner och 410,648 hinduer. Om undervisningsanstalterna se ofvan (under 1). Industrien är icke af större betydelse utom bomullsindustrien, men många grenar äro företrädda. Däremot är handeln viktig, ehuru staden numera intager endast femte rummet i Indien (efter Calcutta, Bombay, Karachi och Rangoon). 1909--10 stego import och export till sammanlagdt 137,8 mill. rupier. Största delen af handeln går på England. Sjöfarten lider dock genom bristen på en god hamn. Denna är nämligen endast af två långa vågbrytare skyddad mot de vid denna kust oerhördt våldsamma bränningarna och orkanerna. Med det öfriga Indien är M. förenadt medelst tre järnvägar åt olika riktningar. -- Staden M. uppstod efter 1639, då engelsk-ostindiska kompaniet erhöll det område, hvarpå staden ligger, af rajan i Chandragiri och där uppförde fortet S:t George. 1653 blef M., som förut hört under Bantam på Java, ett särskildt presidentskap. 1746 intogs staden af Labourdonnais, men återlämnades till engelsmännen i freden i Aachen (1748). 1 o. 2. J. F. N. Madrasmyrobalaner, tekn. Se Garfmedel, sp. 746. Madras-rädisa, bot. Se Raphanus. Madra'SS (ty. matratze, fr. matelas, mlat. mat-rätium, af arab. matrah), underlag i en säng, af bolstervar eller säckväf, stoppadt med tagel, kroll-splint, skogsull, fin hyfvelspån, halm eller hö o. s. v. Madrazo [-dra'thå]. 1. José M. yAgudo, spansk målare, f. 1781, d. 1859, har blifvit kallad "den spanske David". Han var Davids lärjunge i Paris och studerade sedan i Rom, där han bl. a. målade Greker och trojaner i strid om Pa-troklos' lik (i Kvirinalpalatset). Han blef 1818 i Madrid direktör för akademien S. Fernando och var äfven föreståndare för museet. Han målade bibliska scener, historietaflor och äfven porträtt. - 2. Federico de M., den föregåendes son, målare, f. 1815 i Rom, d. 1894, studerade i Paris, målade Gottfrid af Bouillon utropas till konung af Jerusalem (i Versailles, 1839), bibliska motiv, förträffliga genrer och förnäma porträtt. - 3. Pedro de M., den föregåendes broder, spansk målare, skriftställare, f. 1816 i Rom, d. 1898, skref en del lyrik, som finnes intasren i Ochoas "Colecciön de los mejores autores e»pario-les", men hans betydelse som författare ligger