529 Mahmud-Maho 530 måste från västerländsk synpunkt anses som i hög grad despotisk och grym, var han icke dess mindre en af de få verkligt stora regenter Turkiet egt. Mer än någon af sina företrädare hade han att kämpa mot de största politiska svårigheter. Vid hans tillträde till regeringen befann Turkiet sig i krig med England och Ryssland. Med England afslöt M. fred (jan. 1809). Men underhandlingarna med Ryssland i Jassy strandade, fientlighe-terna började ånyo, i april s. å., och genom freden i Bukarest (1812) förlorade Turkiet Bessarabien. Våren 1828 förklarade Ryssland åter krig, och freden i Adrianopel (sept. 1829) medförde nya förluster. Serberna reste sig först under Kära Georg, sedermera under dennes rival Milosch Obrenovitj, hvilken dock slutligen måste underkasta sig. På samma sätt sökte albaneserna under den ryktbare Ali, pascha af Janina (se A l i), göra sig oberoende, och först efter stora ansträngningar lyckades M. besegra denne farlige motståndare (1822). Redan året förut hade grekerna börjat sin stora frihetskamp, och ehuru de turkiska härarna nästan öfverallt krossade de upproriskes motstånd, slutade dock den långvariga striden, genom de europeiska makternas mellankomst, med att största delen af Grekland gick förlorad för turkarna och att M. måste (1830) erkänna Greklands själfständighet (se Grekland, sp. 253-256). Äfven med Persien råkade M. i krig (1821), men detta slutades genom freden i Erze-rum (1823) utan vinst eller förlust för de stridande parterna. Det långvariga vahhabit-upproret i Hedjas (1811-18) kunde M. blott genom Muhammed Alis hjälp kufva; men denne alltsedan 1811 så godt som enväldige turkiske ståthållare i Egypten blef slutligen (1831) M:s farligaste motståndare, då sultanen afslog hans öfverdrifna anspråk. Hans adoptivson Ibrahim pascha framträngde ända till Brussa och hotade därifrån själfva Konstantinopel. Blott med Rysslands hjälp kunde M. rädda sitt rike, men freden i Kutaia (1833) kostade honom hela Syrien och en liten del af Mindre Asien. Sex år därefter utbröt kriget ånyo, men samtidigt bortrycktes M. genom en hastig död, l juli 1839. - Oaktadt M. på detta sätt måste åt alla håll afstå betydande områden åt fientliga grannar eller forna undersåtar, förmådde dessa motgångar aldrig bryta hans kraft eller hindra honom i utförandet af de reformer, som han klarare än någon af sitt lands statsmän insåg erbjuda den enda möjligheten till det turkiska väldets upprätthållande. De lika själfrådige som farlige janitscharernas blodiga utrotande (se J a-nitscharer), militärväsendets ombildning efter västerländskt mönster, inrättandet af krigs-, artilleri-, ingenjörs- och sjökrigsskolor, upprättandet af en stående armé, inkallandet af en riksförsamling, tillsättandet af ständiga sändebud vid stor- makternas hof, finansväsendets ordnande och liera andra reformer genomförde han med imponerande kraft. Många af hans reformer ådrogo honom emellertid de strängt ortodoxe muhammedanernas misstro och hat, och än mindre lyckades han för sig vinna sina kristna undersåtars förtroende. Svagheten af hans militära resurser nödgade honom därför gång på gång söka stöd hos utländska makter, hvilkas inblandning sedermera påskyndade den upplösning af riket, som den kraftfulle sultanen till en tid lyckats hejda. Se vidare Turkiet (Historia) och där anförd litteratur. l o. 2. H. A.* Mahmud [hörbart h], turkiska politiker. 1. M. Nedlm pascha, f. 1805, d. 1883, var generalguvernör öfver vilajetet Aidin (Smyrna), då han af storvesiren Reschid pascha kallades till marinminister (1856). Efter att kortare tider ha varit utrikesminister (1858) och storvesir (1871) förestod han handelsministeriet 1872-74. Sin egentliga politiska betydelse erhöll han under sitt andra storvesirat (aug. 1875-maj 1876), då han under den kritiska tiden före 1877-78 års rysk-turkiska krig, som ett kraftigt och villigt verktyg i Igna-tjevs hand, deltog i seraljens och de europeiske diplomaternas intrigspel. Men sedan det finansiella tillståndet genom statsbankrutt och vanvettigt slöseri blifvit outhärdligt, bulgariska upproret utbrutit (4 maj) och makternas hållning blifvit alltmer hotande, utbröt det af ungturkiska partiet under Midhat pascha ledda so/£a-("student"-)upp-loppet i Konstantinopel (10 maj 1876), som ledde till M:s störtande och förvisning till Lesbos. 1879 blef han åter inrikesminister och genomdref sin fiende Midhats förvisning till Arabien (1881). - 2. M. D a ma d pascha, f. 1840, d. 1884, gift med en syster, Djemile, till sultan Abdu-1-hamid II (däraf namnet damtid, "svåger"), utöfvade starkt inflytande öfver denne. Utan hufvud och kunskaper, lastfull och samvetslös, motarbetade denne typiske representant för det usla pascha-väldet ständigt alla reformpartiets bemödanden till Turkiets upprättande. Lika fördärfligt var hans inflytande under 1877-78 års rysk-turkiska krig, då han som hemmavarande chef för artilleriet ville från Konstantinopel leda krigsrörelserna och genom sina intriger åstadkom en ständig omsättning af generaler, krigsministrar och storvesiren Slutligen föll han i onåd, skickades som generalguvernör till Tripolis (1878), misstänktes sedan för att jämte Midhat pascha ha deltagit i en sammansvärjning och landsförvisades till Taif i Arabien, där han afled. - En namne och svåger till M., äfven kallad M. Damäd pascha, f. 1853, d. 1903, sedan 1877 gift med sultan Abdu-1-hamids syster Seniha, var en tid justitieminister, men kunde ej gentemot sultanens motstånd genomföra sina ungturkiskt påverkade reformplaner, flydde 1899 ur landet och afled i Bruxelles. l o. 2. H. A.* Mahmudijekanalen, en 77 km. lång kanal i Egyptens delta mellan Atfe vid Nilens Rosettearm och Alexandria, byggdes af Muhammed Ali 1819 -20 med en kostnad af 7,5 mill. frcs. Som farled har den förlorat i betydelse genom tillkomsten (1856) af järnvägen Alexandria-Kairo. (S. L-k.) Maho, ett slags bomull. Se Bomullsindustri, sp. 1055.