527 Mahler-Mahmud 528 ning af olivolja. Platsen var ett foniciskt nybygge och anses af några motsvara romarnas Turris Han-nibalis. Efter den arabiska eröfringen af Nord-Afrika förföll staden, men återuppbyggdes 912 af den förste fatimidiske kalifen Ubeid-allah-el-mahdi, efter hvilken han fick sitt namn. Den blef Kairou-ans hamn och var i århundraden en betydande stad, tack vare sitt starka strategiska läge. På 1100-talet intogs den af normanderna på Sicilien, men återtogs 1159 af almahaderna. 1390 belägrades den förgäfves i 61 dagar af en förenad engelsk och fransk styrka. I början af 1500-talet gjorde sjöröfvaren Dragut den till sitt hufvudfäste, men den togs 1550 af spanjorerna, som, när de 1574 lämnade den, förstörde fästningsverken. 1881 besattes den utan motstånd af fransmännen. Wbg. Mahler [mal-], Gustav, österrikisk tonsättare, dirigent och teaterledare, f. 7 juli 1860 i den märiska byn Kalischt, d. 18 maj 1911 i Wien, idkade filosofiska studier vid Wiens universitet och samtidigt musikstudier vid konservatoriet där. 1882-87 var han teaterkapellmästare i bl. a. Kassel, Prag och Leipzig, blef operakapellmästare 1888 i Budapest, 1891 vid Hamburgs stadsteater och 1897 vid Wiens hof-opera samt var 1898 -1907 densammas direktör. Tillika dirigerade han 1898-1900 de filharmoniska orkesterkonserterna i Wien. 1909 öfvertog han ledningen af filharmoniska orkestern i New York, men måste inom kort på grund af sjukdom återvända till Europa. - M. utbildade sig hufvudsakligen på egen hand, och genom sin omfattande verksamhet som musikledare alltifrån unga år förvärfvade han sig den mest ingående kännedom om det orkestrala. Som orkester- och operadirigent var han mycket framstående, inlade så i stort som smått en sällspord intensitet och fördjupning i verkens tolkning och fordrade som en själffallen sak, att alla medverkande skulle med samma glädje som han underkasta sig de största mödor, något som ofta ledde till konflikter. Som kompositör har M. varit en af de senaste årtiondenas mest omtalade och omstridda, förnämligast genom sina icke minst till dimensionerna storvulna 9 symfonier, som tillkommo från 1888 (en och annan af dem tar i anspråk för utförandet 2 timmar eller mer). Mestadels vilja de verka som "absolut musik" och ha intet uttaladt program, men försinnliga emellertid betydande idéer och psykiska förlopp, en kämpande, modern andes lifs-erfarenheter, alltid liffullt och skarpt karakteriserande, med en viss kärf manlighet, ofta med lyftning, stundom med djup känsla. En ovanlig längd i temabildningen, det ofta groteska i kontraster och instrumentala verkningar samt blandningen af högt och hvardagligt, af förfinad stämningsmystik och sällsam humor, af högsta polyfona konst och naiv folkton göra hans symfonier ej just lättillgängliga. Yissa egendomliga drag hos dem härröra därifrån, att M:s musiksinne i barndomen närts af folkvisor i hundratal och provinsiell militärmusik. Emellanåt tager han människorösten (soli, körer) och diktarord till hjälp för att fullt uttrycka verkets innebörd, så i den andra symfonien (C moll), den tredje (D moll), den åttonde oratorieartade, som utfördes f. f. g. 1910 i Miin-chen med öfver 1,000 medverkande, och den nionde. Han skref vidare Humoresken för orkester, Das klagende Hed (för soli, kör och orkester, 1880) samt de for l röst med orkester komponerade sångcyklerna Lieder eines fahrenden gesellen (1883; till dikter af honom själf), och Aus Des knaben wunderhorn, i hvilka M:s egnaste väsen funnit växlingsrika, folktonartade uttryck, samt den vekt drömska sångcykeln till dikter af Ktickert, hvaribland de djupt rörande Kindertotenlieder. Hans orkesterledsagning till visorna - i hvilken konstart han var en förgångsman - är högligen färgrik och uttrycksfull. - Litt.: monografier öfver M. af Schiedermair (1901), Specht (1905) och P. Stefan (2:a uppl. 1911) samt "M:s symphonien, erläutert von Istel, Schiedermair, Teibler und Weigl" (1910). B. F-t. Mahlers bomb, fys. Se Kalorimeter. Mahlmann, Siegfried August, tysk skald, f. 1771 i Leipzig, d. där 1826, redigerade 1805 -16 "Zeitung fiir die elegante welt" och 1810 -18 "Lcipziger zeitung", hvars förpaktande in-bragte honom en betydlig förmögenhet. M:s Gedichte (1825; 5:e uppl. 1875) utmärkas af ledig och vacker språkbehandling, men sakna djup. Många äro satta i musik. Helst odlade han sällskapsvisan och den religiösa sången. Hans dramatiska burlesk Marionettentheater (1806) och hans Lustspiele (1810) äro ganska lyckade. M:s Sämmtliche schrijten utgåfvos i 8 bd 1839-40 (ny uppl. 1859). Mahmal [hörbart h], arab. (eg. "bärställning"), en fyrkantig träställning, som upptill slutar i pyramidform, alltsammans täckt med rödt eller grönt siden eller svart brokad, rikt smyckadt med ornament och språk ur koranen. Med den högtidliga pilgrimskaravanen från Damaskus och Kairo föres mahmalen årligen med stor ceremoni på ryggen af en felfri kamel till Mekka, där sultanens och den egyptiske vicekonungens gåfvor (förhän-gen, präktiga koranexemplar m. m.) årligen vid Id-el-Keblrfesten aflämnas i Kåba (se d. o.). Sultan Bibars I skall ha varit den förste, som (1272) sände en mahmal till Mekka. Mahmud [hörbart h] den store, ghasnavi-disk sultan 998-1030. Se Ghasnavider. Mahmud [hörbart h], turkiska sultaner. 1. M. I, f. 1696, d. 1754, son till Mustafa II, fick en i andligt och kroppsligt afseende vanvårdad uppfostran. Han blef 1730, vid sin farbroder Achmed III:s af sättning, sultan, men var en svag regent, utan personlig betydelse för det ottomanska riket. - 2. M. II, son till sultan Abdu-1-hamid I och en fransk dam, f. 1785, efterträdde 1808 sin äldre broder, den genom en palatsrevolution af satte Mustafa IV. Mahmuds första regeringshandling var att låta aflifva sin broder och dennes barn, hvarigenom han såsom den ende kvarlef-vande af Osmans ätt hoppades undgå sin broders liksom de fleste andre sultanernas öde. Ehuru M.