Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 543-544 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maine ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

543

Maine-et-Loire-Maintenon

544

finner sina uttryck i instinkter eller
vanor. Fullföljandet af denna tanke ledde
honom småningom öfver till en å ena sidan om
stoikerna, å den andra om Kant och Fichte erinrande
voluntaristisk metafysik, i hvilken han förfäktade
personlighetens enhet och frihet och utvecklade
ett personligt gudsbegrepp under polemik mot det
dåtida naturvetenskapliga uppfattningssättets
ensidighet. Under sina senaste år slog M. alltmer
öfver i religiös mysticism, som erinrar om
Malebranche. - Biogr, af Cousin och Naville i
ofvannämnda uppl. af hans efterlämnade skrifter,
monografier öfver hans filosofi af A. Nicolas (1858),
J. Gérard (1876), Marillier (1893) och A. Kiihtmann
(1901). S-e.

Maine-et-Loire [män-e-lωār], departement i
västra Frankrike, bildadt af södra delen af
den forna prov. Anjou. 7,218 kvkm. 513,490
inv. (1906). Dep. genomströmmas af Loires breda,
men grunda flodbädd, hvilken inom dep. mottager
tillflödena Authion och Maine fr. h. samt Thouet,
Layon och Evre fr. v. Det är ett till större
delen jämnt, af breda dalar genomskuret, högst
fruktbart land. Mer än hälften af arealen är odlad
mark. Jordbruket och boskapsskötseln lämna afkastning
utöfver dep:s eget behof. Vinodling idkas i stor
utsträckning och lämnar utmärkt produkt. Mycket
frukt afyttras till Paris. Nära Angers finnas stora
skifferbrott, och stenkolsfältet Layon-et-Loire
lämnar årligen omkr. 15,000 ton stenkol. Industrien är
liflig och sysselsätter sig mest med tillverkning af
linne-, bomulls- och yllevaror (i Cholet och Angers)
samt pärlor och emaljer (i Saumur). Dep. indelas
i 5 arrondissemang: Angers, Baugé, Cholet,
Saumur och Segré. Hufvudstad är Angers.
(J. F. N.)

Maine-lagen [mei’n-], eng. Maine liquor law. Se Maine,
sp. 540–541.


Main-gauches [mä gå’ʃ], fr., "vänsterhändta" (vapen),
tyska och italienska dolkar, som på 1600-
och 1700-talen användes och som fördes med vänstra
handen för att parera motståndarens svärd.

Mainland [mei’nlənd]. 1. Den största bland
Shetlandsöarna, 938,3 kvkm. stor, med 19,676
inv. (1901). Ön är bergig (toppen Rona l. Roeness
450 m.), men har goda betesmarker. Hufvudstad är
Lerwick. – 2. M. l. Pomona, den största af
Orkneyöarna. Se Pomona.
1 o. 2. J. F. N.

Main-linjen kallades under Nordtyska förbundets tid
i den offentliga diskussionen dettas sydgräns;
den plägade äfven anses som naturlig gräns
mellan Nord-Tyskland och Syd-Tyskland. Jfr
Aegidi, "Die Main-linie, ein beitrag zur
interpretation des Pragerfriedens" (1869).
V. S-g.

Mai’nländer, P h i l i p p, pseudonym för P h
i-lipp Batz, tysk filosof, f. 1841, d. 1876, till
yrket köpman. I Philosophie der erlösung (1876;
2:a uppl. 1894) ansluter han sig till Schopenhauer
och framställer världen som uttrycket för en döende
gud, hvars förintelse vi böra befrämja genom sexuell
återhållsamhet eller frivillig död. Själf begick
M. själf mord. Se M. Seiling, "M., ein neuer Mes-sias"
(1888), och S. Rubinstein, "Ein individua-listischer
pessimist" (1894). S-e.

Mainmorte [mämå’rt], fr., lat. manus mortua, ty. todte
hand, Död hand, Död mans hand, en under 800-talet
uppkommen benämning för att beteckna kyrkor eller
kloster eller under katolska kyrkan ställda fromma
stiftelser i egenskap af innehafvare för evärdlig
tid af den till dem gifna egendomen, hvilken sålunda,
för alltid undandragen enskild dispositionsrätt,
hade fått sig pålagd liksom en död hand, så att
den ej kunde till förmån för någon annan afhändas
kyrkan. Kyrkan erhöll därigenom en stark maktställning
inom staten, som förhöjdes genom den skattefrihet,
hvilken förbehölls dess egendomar, och undandrog
från den fria hushållningen jordegendom, hvilken,
i den mån den förökades i kyrkans hand, föranledde
ett hushållningssätt, som blef menligt för landets
uppodling och jordbrukets förkofran. För att bota
detta onda, hvilket, i den mån den landsherrliga
makten utvecklades, visade sig för denna hinderligt,
sökte man ordna dessa förhållanden genom lagar,
s. k. amortisationslagar, som innehöllo bestämmelser,
hvilka närmare reglerade och inskränkte öfverlåtelse
af större egendomar och förmögenhetskomplexer,
såväl fast som lös egendom, till kyrkor och fromma
stiftelser samt gjorde öfverlåtelsen beroende af
statsmyndighets bifall. Redan under 1200-talet
förekommo sådana lagar. Längre fram öfvergick
man till sekularisation eller, såsom det hos
oss kallas, reduktion, d. v. s. indragning till
staten. I Frankrike begagnas ännu ordet "mainmorte"
om from stiftelse, och en särskild beskattning
är ålagd "biens de mainmorte" i stället för den
registreringsafgift, som staten åtnjuter af andra
egendomar vid öfverlåtelse från en egare till
en annan, men ej kan erhålla af dessa egendomar
till följd af deras bibehållande under samma
egare för evärdliga tider. I Sverige har aldrig
kyrkan haft en så förhärskande ställning som i
det feodala Europa, och namnen "mainmorte" och
"död hand" äro här främmande, fastän äfven hos oss
katolska kyrkan förvärfvade sig stora egendomar.
H. L. R. (Rld.)

Mainoter. Se Maina.

Maintenon [mätnå’], stad i franska dep. Eure-et-Loir,
vid floden Eure och franska västbanan, 69
km. s. v. om Paris. 1,536 inv. (1901; som kommun
2,067 inv.). Slott, som 1674 köptes af madame
Scarron, sedermera markisinna de Maintenon, och
därefter genom gifte kom till släkten de Noailles.
(J. F. N.)

Maintenon [mätnå’], Francoise d’Au-b i g n é,
markisinna de M., sondotter till den ifrige
hugenotten och Henrik IV:s vän Agrippa d’Au-bigné,
f. 17 nov. 1635 i Niort (Poitou), där hennes
föräldrar då höllos i fängelse, d. 15 april 1719
i Saint-Cyr. När fadern, som var kalvinist, 1639
blifvit fri, öfverflyttade han till Martinique

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>