621 Maldonit-Malecki inv. (1909). Hufvudstaden M. iS a n F e r n a n d o) ligger på en kulle l,G km. från hafvet. Omkr. 3,000 inv. Hafsbad. J- F- *. Maldonit [måldonit], miner., vismutguld < Au., Bi) från Maldon i Victoria. Ma'le, lat., illa, dåligt. Ma!e, ö. Se M a l d i v e r n a. Mäle [mal], É m i l e, fransk konstforskare, f. 1862 i Commentry, professor i retorik vid lycée Louis le grand i Paris, intog med arbetet U art religieux du XIII:e siécle en France (1898) en af platserna i allra främsta ledet bland specialister i medeltidens konst. Plan har sedan utgifvit Vart religieux de la fin da moyen äge (1908) samt medverkat i "Histoire de 1'art", utg. af A. Michel. G-g ^;. Male'a (grek. Male'a och Ma'leia), forntida benämning på sydöstra spetsen af Peloponnesos, nu Kap M a l e a s. Maleaki (hebr. MaVäki, grek. o. lat. Malachias), enligt öfverskriften i den hebreiska, grekiska och latinska bibeln namn på den siste af de tolf mindre profeterna. Ifall ordet bör uppfattas som ett no-men proprium, har man sannolikt att anse det som en förkortning af maVäkijjä, "Jahves sändebud". Men då såväl "Septuaginta" som den arameiska öfv. har uppfattat maVäkl som ett appellativ ("mitt sändebud") och då det är högeligen osannolikt, att en fader skulle ha velat ge sin son ett namn, som likställt honom med den från Israels äldre skrifter kände Jahves ängel (som ofta är endast en omskrifning för Jahve själf), ha de nyare forskarna i regel betraktat öfverskriftens uttryck som en från kap. 3, v. l upptagen beteckning på den ifrågavarande profeten, hvars verkliga namn alltså, i likhet med namnet på förf. till de närmast föregående profetiorna, Sak. 9-11, 12-14, icke blifvit bevaradt. I följd af språkets makt öfver tanken torde den okändes namn alltjämt få heta Maleaki. Profeten har lefvat någon tid kort före Esras och Nehemias uppträdande på 400-talet f. Kr. Hans bok innehåller en bestraffning af folkets och särskildt prästernas försumlighet och likgiltighet och en förkunnelse, att Jahve, föregången af sitt sändebud (Elia), skall komma till dom öfver alla syndare, men till frälsning för alla, som älska honom. Profetens stil skiljer sig från alla de föregående profeternas därigenom, att han först i en kort sats framställer den sanning han vill inskärpa, därefter låter åhörarna göra sina invändningar eller framställa frågor samt till sist förklarar meningen med sina ord. E. S-e. Male bamboo [möYl bämbö']. Se D e n d r o-c a l a m u s. Malebranche [malbrä'j], Nicolas, fransk filosof, f. som son till en hög ämbetsman 1638 i Paris, d. 1715, studerade teologi, särskildt Augustinus, blef katolsk präst och ingick vid 22 års ålder i oratorianernas kongregation. Läsningen af Des-cartes' "Traité de rhomme" väckte hans hänförelse och kom honom att egna sitt lif åt filosofien. Som skriftställare är M. klar, spirituell och elegant, och fransmännen anse därför hans framställning som mönster för filosofisk stil. M. är Des-cartes' lärjunge, men söker utveckla dennes grundtankar till öfverensstämmelse med den augustinska kristendomen, hvaraf följden blir en starkt religiöst färglagd, halft mystisk panteism (eller kanske rättare panenteism), som för honom ganska nära den af honom som "ateist" afskydde Spinoza. - M. börjar sin Recherche de la vérité (1674-75; senare uppl. 1712 och 1880; öfv. till lat. 1685) med en kritik af sinnesförnimmelserna. Dessa, som äro oss gifna i praktiskt syfte, lära oss ej känna tingens väsen, ty detta består endast i utsträckningen, öfver hufvud kunna vi icke mottaga några intryck af de yttre tingen, ty huru skulle olika substanser kunna påverka hvarandra och särskildt kropparna påverka själarna? Båda äro endast passiva; den enda kraft eller orsak, som finnes, är Gud. Han åstadkommer både förändringarna i den kroppsliga världen och våra däremot svarande uppfattningar. Det enda vi omedelbart uppfatta är Gud och oss själfva; allt annat förnimma vi endast "i Gud" därigenom, att vi få del af hans uppfattningar af all verklighet. Gud är sålunda ej blott "andarnas ort", utan äfven kropparnas väsen är att söka i den "intellektuella utsträckning", som är gifven i Guds uppfattning af dem. Berkeley lär vid ett besök hos M. häremot ha invändt, att man ju då icke hade något skäl att antaga kropparnas existens. Därpå hade M. intet annat svar än tron på bibelns uppenbarelse, enligt hvilken Gud skapat den jordiska verkligheten. En liknande svårighet måste för M. göra sig gällande vid frågan om det moraliskt onda. Äfven människans vilja är helt och hållet i Guds hand, då Gud är den enda verkliga orsaken till allt. Är ej det onda då blott en illusion? Att så betrakta det förbjudes M. af sin kristna tro. Liksom Gud gett vårt förstånd förmågan att se sanningen, har han gett vår vilja och känsla förmågan att älska. När vår kärlek är riktad på Gud, äro vi moraliskt goda. Synden består i att älska något jordiskt, som om detta vore fullkomligt. M. tillmäter människans vilja den negativa friheten att på detta sätt stanna vid något ofullkomligt som kärlekens föremål, men han nödgas erkänna, att äfven denna rest af frihet är ett oförklarligt mysterium. För våra medmänniskor böra vi enligt M. endast hysa aktning, i den mån de nått fullkomlighct, och vilja att hjälpa dem att bli fullkomligare, men kärlek förtjänar endast den fullkomlige, Gud. Bland M:s många senare verk må nämnas Traité de morale (1684; senast 1882), Meditations chrétiennes et métaphysiques (1686) och Entretiens sur la métaphysique et sur la religion (1688). M:s samlade skrifter utgåfvos 1712 (flera uppl., senast 1871 i 4 bd, utg. af J. Simon; dock icke fullständig samling). - Se vidare L. Ollé-Laprune, "La philosophie de M." (2 bd, 1870, 1872), och M. Novaro, "Die philosophie des M." (1893). S-e. Malecki [-le^ski], Antoni, polsk språk- och litteraturforskare, f. 1821 i prov. Posen, blef 1850 professor i klassisk filologi vid Kråkans universitet,