625 Målet-Malexander äfven detta, och M. återinsattes under allmänt jubel i sin presidentvärdighet 1774. Han från-trädde emellertid sin plats redan 1775, då en ny inlaga, hvarigenom han sökte förmå den unge konungen till reformer och riksständernas inkallande, blef fruktlös, men s. å. lät han af Turgot (se d. o.) förmå sig att inträda i regeringen som minister för konungens hof, hvarrned följde uppsikten öfver polisväsendet; och under det han nu troget understödde Turgot i dennes reformsträf-vanden, sökte han inom sitt departement genomföra viktiga förbättringar, särskildt med afseende på de så missbrukade "lettres de cachet". M. tröttnade emellertid och begärde (apr. 1776) sitt afsked. Härigenom blef han oafsiktligt närmaste anledningen till det stora reformverkets misslyckande, ty genom sin ifver att få en värdig efterträdare åt M. ådrog sig Turgot Ludvig XVI:s misshag och blef afskedad (maj s. å.). M. egnade sig nu åt studier och resor, men upphörde dock ej att varmt intressera sig för tidens reformsträf-vanden. Vid revolutionens annalkande sökte Ludvig XVI besvärja stormen genom att ännu en gång (1787) kalla M. till minister (ehuru utan portfölj), och som sådan bidrog M. väsentligt till utfärdandet af ett edikt, hvarigenom de franske protestanterna erhöllo en rättsligt betryggad ställning. Emellertid kände han sig ej heller nu vuxen det politiska lifvets strider, utan drog sig tillbaka omedelbart före riksständernas sammanträde (1789). Rättegången mot Ludvig XVI förmådde honom att åter lämna privatlifvets lugn för att frivilligt åtaga sig den farliga rollen af konungens advokat; men alia hans sträfvanden att rädda den olycklige blefvo fåfänga, och det var han, som hade den tunga plikten att först underrätta Ludvig om hans dom (1793). Ett lif så helt egnadt åt mänsklighetens sak som M:s fann ej nåd inför dem, som nu ryckte till sig makten för att i mänsklighetens namn begå de skändligaste ogärningar. I dec. 1793 häktades M. jämte sin familj, fördes till Paris, ställdes inför revolutionstribunalet och afrätta-des 22 april 1794, efter att förut ha sett sina barn och barnbarn gå till döden. M. utgaf utom stats-rättsliga skrifter flera naturvetenskapliga arbeten af värde. _ S- B. Målet [mala], Claude Fran9ois de, fransk general, f. 28 jan. 1754, deltog i revolutionskrigen och blef 1799 brigadgeneral. 1805 utnämndes han till guvernör i Pavia, men afskedades 1807 på grund af sina utprägladt republikanska tänkesätt. Misstänkt för samhällsfarliga stämplingar, blef M. på kejsar Napoleons befallning fängslad 1808. Jämte generalerna Lahorie och Guidal m. fl. statsfångar fattade M. 1812 beslutet att söka störta kejsaren, som vic! denna tid befann sig på sitt tåg mot Ryssland, och åter upprätta republiken. Natten emellan 22 och 23 okt. 1812 lyckades M. rymma från det sjukhus, dit han på grund af föregifven sjukdom flyttats från fängelset. Plan skyndade till kasernerna och vann två regementen på sin sida genom falska underrättelser om Napoleons död och genom förevisande af ett un-derstucket dekret af senaten, som utnämnde honom till kommendant i Paris. Därpå befriade M. sina fångna kamrater Guidal och Lahorie. Dessa häktade polisministern Savary och polisprefekten Pas- quier samt intogo deras platser, under det att M. med en beväpnad hop begaf sig till kommendanten general Hulin, genom hvars lugn och kallblodig-het revolten misslyckades. M. och 14 hans med-sammansvurna arkebuserades 29 okt. 1812. Underrättelsen om denna sammansvärjning påskyndade Napoleons hemresa från Ryssland s. å. Litt.: Douville, "Histoire de la conspiration de M." (1840), och Saulnier, "Eclaircissernents historiques sur la conspiration du general M." (1844). A.ii. 13.* Målet [mä^itj, sir E d w a r d, engelsk diplomat, f. 10 okt. 1837, d. 29 juni 1908, inträdde 1854 på den diplomatiska banan och kom, efter tjänstgöring bl. a. i Argentina, Washington, Konstanti-nopel och Lissabon, 1867 till Paris som ambassadsekreterare. Där förestod han tidvis brittiska ambassaden (1870 -71) såväl under Paris' belägring som sedan under kommunen och visade i många kritiska situationer mycken kallblodighet. Bl. a. förde han sept. 1870 på ambassadören lord Lyons' uppdrag viktiga depescher genom de stridande arméernas linjer till Bismarck ang. tilltänkta fredsunderhandlingar med den efter franska kejsardömets störtande tillsatta franska nationalförsvarsregeringen. Efter tjänstgöring 1871-78 i Peking, Aten och Rom var M. sommaren 1878 chargé d;affaires i Konstantinopel (vid tiden för freden i San Stefano) samt diplomatisk agent och generalkonsul i Kairo under den kritiska tiden för Alexan-drias bombardemang och fälttåget 1882. M. var 1883-84 envoyé i Bruxelles och 1884-95 brittisk ambassadör i Berlin samt tog därvid bl. a. verksam del i förhandlingarna på Kongokonferensen (se d. o.) 1884-85 och på Samoakonferensen 1889. M. var 1900-06 medlem af internationella skiljedomstolen i Haag. Han adlades 1881 och ärfde 1904 baronetvärdighet. Sina lefnadsminnen skildrade M. liffullt i memoarverket Shifting scenes (1901; "Ur en engelsk diplomats minnen", 1906). v.s-g. Målet [mä'lit], L u c a s, pseudonym for engelska författarinnan Mary St. L e ger H a r r i-son, född Kingsley. Se Kingsley 1. Maletraugn, tekn. Se Ugn. Maleve'ntum, stad. Se Benevento 2. Ma'levo, berg. Se P a r n o n. MaleVskij-Malevitj, N i k o l a j A n d r e j e-vitj, rysk diplomat, f. 1855 i Moskva, tjänstgjorde sedan 1886 i ryska utrikesministeriet, där han 1897 blef af delningschef. 1906-07 var M., som tidigare utnämnts till senator, underhandlare om rysk-japanska handelstraktaten och är sedan juli 1908 rysk ambassadör i Tokyo. Ma!exa'nder (M a l ge sa n d a), socken i Östergötlands län, delad å Ydre och Göstrings härad. 20,010 har. 1,142 inv. (1911), hvaraf 542 i Ydre och 600 i Göstrings härad. M. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Ydre kontrakt.